En varm eftermiddag i villaidyllen.

Jag blev inbjuden till grannen på ett glas rosévin. Ett glas blev lite mer. Vi delade en och en halv flaska. Jag var trevlig och rolig. Jätterolig faktiskt. Jag blev grövre och grövre i min humor, ju mer rosévin som hälldes upp. Svordomar och låg nivå på skämten som vanligt.

Jag kände att jag var lite lite roligare än grannen och hade lite lite mer humor.

Efter två timmar kläcker han att han är präst.

Men säg det med en gång så jag kan behärska mig!

//Micke

Igår gick jag med grästrimmern och rensade i trädgården. Så fort jag slog av den kom grannen och ville låna den. Vi stod en stund och snackade om trädgårdar och hittade gemensamma samtalsämnen. Vad vi ville göra om i trädgården bl.a.
Grannen behövde ett spett då han skulle bända upp lite stenar ur gräsmattan. Jag sa att jag skulle få låna ett spett snart eftersom jag också behövde ett, och han kunde få låna det av mig när jag fick det.

Idag när jag kom hem på eftermiddagen ropade grannen glatt:

-Jag har ett spett nu! Du kan få låna mitt!

Nu står jag här med ett spett och slår lite i marken och vet inte vad jag ska göra med det.
För jag behöver inget spett.

Jag sa det bara för att skapa ett samtalsämne med okänd granne. Jag bankar i en sten så det ska låta lite så att grannen hör.

Vad ska jag göra med spettet så jag kan säga att jag gjorde det och det när jag lämnar tillbaka det?

//Micke

Bara för att man flyttat till en mindre stad och alla här tycker att det är ok, så är det inte det.

Bara för att det är sommar är det inte ok att klä sig hur som helst.

Uppkavlade byxor, bleka ben, svarta sockar och slip in skor. Jag vet. 

Jag ber om ursäkt. Det blev en modemiss efter arbetsdagen. 

//Micke

Tidigare har de mördarsniglar jag haft i trädgården kommit en och en. Små och beskedliga.

Jag har fått ett supereffektivt gift och detta lägger jag precis framför snigeln. Ett endaste blått korn. Ibland två. Jag tittar på hur den närmar sig, hur den väljer vilket den vill ha och mumsar i sig giftet. Två minuter senare vrider sig snigeln i dödsplågor och dör strax efter. Jag står och tittar på detta och äcklas. Men är samtidigt fascinerad. Typ "titta på någon som dör och känner sorg men ändå nöjd-känsla".

Och jag har i den känslan också undrat varför det skapats sån uppståndelse kring dessa lättdödade varelser. Man lägger en blå kula gift framför och så dör dem. Vad är problemet?

Men idag förstod jag. Över tio sniglar satt på en nyplanterad dyr(!) blomma och hade helt massakrerat den. Och jag blev så arg. Ledsen. Äcklad. Ja alla negativa känslor kom över mig och hatet började växa. Och det är då man bara ursinnigt vill döda dem. Med händerna! Typ slåss och visa hur arg man är att de äter upp den nya blomman. Förklara för dem att man blir besviken. Man vill egentligen bara vara i handgemäng (för det är så man löser alla problem) när man blir så arg. Och då känns det så töntigt att i ilskan lägga ut några blå korn med gift.

Därför kastar jag giftet hårt på dem. Och hoppas att nån i alla fall fick ett blått korn i ögat. Och att det svider skitmycket. Lika mycket som mitt hjärta över den döda blomman. Som var dyr.

//Micke

Fantastiskt namn på sommarbaren! Jag vet!

Och det är definitivt nu bestämt namn på baren.

Dåliga förlorare i tävlingen om namnfrågan undanber jag mig. Vem som vann? Jag själv. Jag kom med det bästa namnet. Vem annars? Frågor på det?

//Micke

Bokenäs Shop!

Idag öppnade vi vår splitternya affär, Bokenäs Shop!

Under sommarperioden med semesterlediga familjer hos oss erbjuder shopen nybakat bröd, kaffe, mat, frukost, godis, leksaker, mejerivaror m.m.! Den blev så fin! Och vi har lyckats hitta jättetrevlig och proffsig personal som ordnat upp allt inför öppnandet och kommer hålla till där hela sommarperioden. (Eller ja, de kanske åker hem och sover och så emellan. Annars är de där!)

Nu sitter över 100 midsommarsugna familjer på Bokenäs och väntar på morgondagen. Som börjar med ett besök i shopen för morgontidningen och färskt bröd, dans kring midsommarstången på dagen, midsommarbuffé på kvällen och nice party med levande musik och goda drinkar i baren.

Baren som FORTFARANDE inte fått ett namn! Jag har nu säkert över 50 förslag. Och kan inte välja.

Men strunt samma. Nu firar vi midsommar! Och en riktigt trevlig midsommar önskar jag er!

//Micke

Trodde namnet på baren i sommar var klart.

Men nej. Nya bra namn fortsätter komma in. På mail, på bloggen, på facebook, muntligt, på sms, mms. Ja, det slutar inte. Och en del e riktigt bra. 

Det värsta är att det rör sig om en bar som "bara" lever sex veckor om året men jag känner ändå att detta har blivit viktigt. Känns som det har utvecklat sig till något riktigt stort. Typ Cardierbaren i Stockholm.

Jag kan inte bestämma mig. Men snart kommer namnet. Och då kommer ni säkert skratta. Eller inte.

//Micke  

Jag fyller år idag! Och har fått fina blommor och presenter av både kollegor och familj. Jag blir alldeles rörd.

Och nu sitter jag och lyssnar på det vackra ljudet av iphone-plingar när ännu ett nytt meddelande har kommit in i mailboxen. Det är gratulationer på Facebook som droppar in. Jag sitter bara och njuter. Lyssnar på plinget, öppnar sidan och läser en ny hälsning från en kompis. Väntar lite till. *Pling*, öppnar och läser. Så ska jag tillbringa de återstående timmarna av en fin födelsedag. Tänka på vilka goa kollegor, familj och vänner man har. Och fortsätta njuta av plingandet.

//Micke

(Ps. Namnet på baren är nog klart. Väntar bara på godkännande.)

Idag har vi börjat bygga den nya sommarbaren. På torsdag kommer 100 glada familjer för att fira midsommar! Så då måste baren vara färdig. Och det kommer den vara. I god tid.

MEN. Vi har fortfarande namnet kvar. Än så länge är det jag själv som kommit med det bästa namnförslaget. Otippat va?

(En hel del förslag har inkommit tidigare. Sådär bra skulle jag vilja säga... Den av personalen på Bokenäs som lämnar flest förslag är Gabriella. Flera gånger om dagen. Tyvärr alltid samma förslag. Idag kom Per i köket med ett riktigt bra, men mitt förslag är fortfarande bäst. Enligt mig)

Men jag ger er en sista chans att vara med och lämna namnförslag. Och som jag sagt tidigare, ett fint pris väntar till vinnaren. Så?

//Micke

Jag har i och för sig haft ett litet för tidigt födelsedagskalas idag, där jag fått fina presenter och och blommor, träffat familj och vänner som jag älskar mycket och som får mig att känna mig älskad.

Jag har i och för sig druckit lite alkoholhaltiga drycker på min sommarvarma altan till en otroligt vacker solnedgång i havet.

Jag har i och för sig..  Eller skit i omständigheterna. Nu kommer det:

Var det inte ett helt fantastiskt tal kungen precis höll till sin dotter och prins Daniel(!)? 

Det var mycket gripande. Ett ärligt och vackert tal som hyllade dottern och svärsonen. Jag är den förste att tycka att det har varit alldeles för mycket hysteri kring bröllopet de senaste veckorna, men ett sånt tal! Det förlåter allt det högtravande den sista tiden.

Och Daniels tal till sin nyblivna hustru! Herre...

Jag vill också vara prins! Det är jag i och för sig i min sambos ögon (hoppas/förmodar/förutsätter jag) men en liten officiell titel hade ju inte skadat. Jag vill också ha ett sånt tal tillägnat mig!

HKH Prins Mikael. Det funkar!

//HKH Prins Micke

Idag kom en kursledare, som har hand om en av konferenserna vi har på plats nu, fram till receptionen. Hon sa att hon har varit kursledare/föreläsare i 25 år på många anläggningar i hela landet, och har aldrig vart på ett ställe med bättre service än hos oss.

Som exempel nämnde hon att hon använt tejp hela förmiddagen och satt upp saker på väggarna. Efter lunch låg det en ny tejprulle i mötesrummet.

Tänk på det. Det är de små sakerna som gör en människa glad. I detta fall, en så enkel sak som tejp.

//Micke

För några dagar sen kom min granne snett mitt emot mig in till mig när jag var i trädgården och förklarade att hennes katt hade sprungit bort.
-Det är jag som bor i nummer sju. Om du ser katten kan du väl säga till. Till nummer sju.
Visst. Inget namn eller så. Bara nummer sju.

Nyss nös en annan granne, väldigt högt. Rent reflexmässigt sa jag prosit. Utan att jag trodde att hon skulle höra.

-Vem sa det? Hörde jag någon viska bakom buskarna och träden.

-Nr 10. Sa jag.

 
Nr 10? Ärligt?

//Micke

Jag har alltid trott att jag ÄLSKAR att klippa gräs!

Uppdaterade min facebooksstatus i vintras (med 80 cm snö utanför) och skrev att jag längtade till gräsklippningen i den nya trädgården. Hm.

Jag har inte erkänt det för någon förräns nu, men jag trodde att jag skulle avlida efter andra gräsklippningen. Min gräsklippare hade inget driv utan man fick putta och dra den. En plätt på 1300 kvm tog drygt två timmar! Jag svettades som en gris! Men jag tänkte att det här blir bra träning i sommar och klagade inte. Eftersom jag hade sagt att jag verkligen älskade att klippa gräs.

Och så igår. Det var en kort stunds uppehåll av regn på förmiddagen. Jag skulle ha folk på besök på kvällen och ville ha det fint, så jag startade gräsklipparen och började mitt maratonrace.

Efter två minuter svänger Bilen (ja, med stort B) in på tomten och levererar en ny gräsklippare med driv! Man håller inne en spak o så följer man efter bara. Det tog 45 min att klippa gräset. Jag älskar att klippa gräs igen!

Det finns ydligen även gräsklippare man sitter på. På en stol typ. Och med ratt. Det kommer ta en kvart att klippa gräset och jag kommer njuta hela tiden. En kvart av himmelriket! När levereras den?

//Micke

Under sommaren flyttar vi ut hela vår restaurang och bar till vår 300 kvm stora altan, hälften under tak dock, och kör konceptet "Bokenäs sommarrestaurang". Funkar perfekt! I år kommer baren bli större och eftersom sommarens gäster till mesta delen består av barn kommer det vara en stor glassbar där också. En bar i baren så att säga.

Men, nu måste jag komma på ett bra namn på baren. Och jag behöver hjälp. För jag kommer inte på något bra.

Några förslag har jag redan fått, en del bra, andra mindre bra. Det skall vara ett namn som känns passande för en sommarbar på västkusten. Ett coolt namn. Ett sommarnamn. Där det ska råda avslappnad stämning. Dryck är ju huvudsaken i en bar, alltså inte glassen, så häng inte upp er på det. Bokenäs, HAV SPA MÖTEN, sommar, sol, Krabbaklubben, räkfrossa, go musik, varma sommarkvällar... Ni som vart hos oss vet vad jag menar. Kan ni hjälpa mig med ett bra namn?

Är det ett riktigt bra namn ska jag ordna nåt passande pris till vinnaren. Ok. Börja kommentera nu.

//Micke

-Åh en sån vacker klematis! Den vill jag ha!
Detta utbrast jag i lördags. På en växtmarknad för trädgårdsamatörer. Jag e fruktansvärt töntig. Jag vet!

Idag på kontoret:
Helen tappade sin ena hörlur till telefonens headset. Varianten med mjuka utanpåliggande hörlursmuffar.
-Jag tappade muffen! Ropade hon.

-Åh, du fick ett framfall.
Jag e hysterisk rolig. Jag vet!

//Micke

Altantvätt med ny högtryckstvätt!

Man kan också vrida på reglaget och få en bredare spridning på vattnet. Eller använda den medföljande "Altantvätten".

Men man behöver inte.

Under kontrollerade former förstås.

Idag var det brandövning för all personal. Vi fick lära oss hur man släcker de alla flesta bränder som kan uppstå. Och fick även reda på att vi hade mer släckningsutrustning än vad som var brukligt på en anläggning i storlek som Bokenäs. Bra det.

Vi släckte eld med pulver, kolsyra, vatten, filt m.m. Nu vet vi alla hur man gör om det börjar brinna. Bra det. Nu väntar vi bara på att få visa våra kunskaper.

Eller nej, det gör vi ju förstås inte. Men man vill ju få glänsa lite också. Fast kanske inte just med dessa kunskaper. Vi är störande duktiga på service också! Det kan du testa!

T.ex. med detta Sista minuten spa erbjudande. Lördagen börjar bli full, (men några platser finns). På fredagen finns det flera platser. Vi är duktiga på mycket. Men glänser vad gäller service, mat, spa, läget... Testa.

//Micke

Nästan tomt på bilar på Bokenäs parkering. Men full anläggning hela veckan. Smarta företag väljer att åka buss till konferensen. Och det har väldigt många av veckans konferenser gjort. Så det är inte för att det har vart en lugn vecka som det vart underbara dagar. Nej, tvärtom! Bussar har gått i skytteltrafik till oss!

Jätteroligt med massa trevliga gäster och fullt med aktiviteter! Geocaching. (En grej som jag tydligen totaldissade för nåt år sen här. Nu en mycket populär och uppskattad aktivitet!) Musikfrågan. Båtturer. Ja massa roligt händer hos oss.

Eftersom det är så roligt med full anläggning så vill vi fortsätta ha det. Men helgen 4-6 juni har vi inte helt fullt, pga skolavslutningar, studentfirande m.m. och då kör vi självklart succén igen. Sista minuten spa! För 995:- får du en hel spavistelse med middag, logi och frukost. Plus en fantastisk natur runt omkring! Så har du ingen student att fira utan bara vill fira dig själv, så passa på nu. Den helgen har vi även temat Sinnenas helg. Så vi satsar på full anläggning även då. Det är ju roligast då!

//Micke

Om det är dagen innan löning och man är sugen?

Eller nästa fråga. Varför kom den med i flytten över huvud taget? Jag har ju uppenbarligen aktivt gjort ett val och plockade ner den när jag flyttade för några månader sen.

Eller ytterligare en. Den har stått i mitt skåp i säkert fem år orörd. Borde jag laga mer mat så man upptäcker sånt här?

//Micke

Förtydligande; bilden är från mitt eget kök, min personliga sås. Ej från jobbet ifall nån undrade. Jag förutsätter att kökspersonalen odlar sina egna grönpepparträd och gör sås på kottarna. Det blir tydligen bäst så.

Jag är extremt rädd för spindlar.

Jag vill inte vara det och jag vet att de "-inte är farliga", "-inte biter", "-inte skadar någon" och den värsta: "har man spindlar i huset är det ett friskt hus"

Jadajadajada... buhu.. jag bryr mig inte. Jag är paniskt rädd för dem! Stora som små. Jag hatar dem över allt annat! Jag skiter i om så huset är byggt av friskvårdsmänniskan Susanne Lagerfeldt själv.

Så idag. Ensam i trädgården. Jag mår så bra, där jag håller på och grejar och rensar i rabatterna. Helt plötsligt kommer Den fram ur jorden. Modern till all jordens spindlar. Så stor!

Jag är ju ensam och jag vet att jag måste bekämpa denna "battle" själv. Ingen finns i närheten som jag kan ropa om hjälp på. Eller jo, det finns det ju. Men jag vill inte ropa på hjälp till grannarna om detta problem. Patetiskt ju. Jag måste ta tag i det själv. Och det gör jag.

Jag hämtar storsläggan. Bokstavligt talat. Den största släggan jag hittar i förrådet hämtar jag, och jag börjar slå frenetiskt i jorden. Jag slår och slår. Hårt och länge. Jag känner hur jag börjar må dåligt. Psykiskt och fysiskt. Och det är då grannen tittar in i trädgården och ropar:

-Allt bra?!

-Ja då! Du vet, kirskålen är inte att leka med!

Säger jag. Och känner hur en tår faller på min kind. Spindeln syns inte men jag vet. Jag vet! Den kom undan och ruvar nu på sin hämnd.

Jag blir så ledsen för jag vet att den kommer sitta inatt och stirra på mig när jag ska somna. Och precis när jag ska somna kommer den dänga en stor slägga i mitt huvud och skratta.

Och i sitt huvud tänker hon (för spindlar kan inte prata):

-Du bor ju i ett friskt hus ditt mongo! Låt mig vara i fortsättningen!

//Micke

Kaffe på trappan i morgonsol.

Fåglar kvittrar.

Go frukost i morgonsol.

Lunch hos föräldrarna.

Önskad högtryckstvätt på plats.

Solen skiner.

Det är varmt.

Stor bröllopsfest på jobbet.

Nyklippt gräsmatta.

Kvällsdrink på altanen.

Oläst kvällstidning på G.

Nytvättad bil som blänker i solnedgången.

Grannen grillar.

Älskar korta meningar.

Vad ska man klaga på? Jo, att det är jobbigt med lördag i villaidyllen. Jag hatar att jag har blivit så svennig! Att jag ÄR Svennen. Med stort S. Som älskar det!

//Micke

Hemma igen från en helt underbar semester!

Jag kommer till jobbet där det verkligen är totalt fullt hus. Så roligt! Full anläggning med massa glada gäster och jag är så laddad inför jobbet som väntar. Det är mycket att ta tag i efter några veckors semester, men efter några veckors vila känns allt bara så roligt att ta tag i!

 
Dock måste man hitta en bra harmoni mellan jobb och fritid. Vilket jag gjort. Jag har ju en ny trädgård som jag har stora planer för, den får bli min kontrast till arbetet.

Min gräsklippare levererades idag. Med en tillhörande personlig gräsklippare. Det är bara att stå bredvid och peka i vilken riktning du vill att han ska köra. Så bekvämt.

Mitt största dilemma för att uppnå den perfekta trädgården är nu att jag tydligen inte har den stilrena, avskalade, enhetliga trädgård jag vill ha. '

Nej, jag har fått en trädgård som är... ja, mer mormorstypen. Rosa och blå blommor är inte min grej. Får man döda blommor med flit?

//Micke

Stranden?

Poolen?

Shopping?

Semesterlivet ger en så många svåra val som man måste besluta om. Men imorgon är det slut på de svåra valen. Back to Sverige igen. Och årets första gräsklippning kanske!

//Micke

Eftersom den byggnad jag sitter i på jobbet, finns innan huvudbyggnaden händer det ibland att folk missar skylten med "Reception" och kommer in till oss för att höra vart de skall vara och så. Då visar vi dem vägen till receptionen och alla är nöjda.

Dagen innan jag skulle åka på semester så satt jag inne på kontoret då en gäst kom förbi och log väldigt igenkännande. Eftersom jag tyckte att jag kände igen henne gick jag ut och småpratade lite med henne.

-Allt bra? Bara fint. Här rullar det på som vanligt. Skoj. Själv då? Ja ni vet hur det låter...

Efter en liten stund frågar hon vart hon ska vara idag. Eftersom jag inte visste vilken grupp eller lokal hon skulle vara i, så bad jag henne att gå bort till receptionen där kaffe och macka väntade, och de i receptionen skulle tala om för henne vart hon skulle vara.

Hon tittade lite på mig och log ännu mer. Men hon gick inte. Hon stod kvar och jag fann situationen lite olustig. Vårt lilla hälsningssamtal var ju så att säga över. Så jag sa till henne ännu en gång:

-Gå du bort och få dig en macka och kaffe så visar receptionisten dig vart du ska vara sen. Ok?

-Men jag jobbar ju på revisionsbyrån. Jag ska revidera idag. (Som hon gjort regelbundet sen några år tillbaka.) Jag undrar bara om jag skall sitta på kontoret eller i rummet bredvid.

-Ok. Du kan sätta dig där i rummet bredvid. Så jag slipper se dig och skämmas.

(Okej, det sista sa jag inte, men jag tänkte.)

//Micke

Jag sitter nu på balkongen och försöker komma på vem det var som precis gick på gatan nedanför och vinkade upp till mig. Och jag förbannar mitt extremt dåliga ansiktsminne. Som bara blir värre och värre. Kom att tänka på en ganska rolig grej som hände för några år sen.

Jag och sambon var på semester på Cuba när jag en dag satt utanför vårt hus och drack kaffe. Vår granntant gick förbi och jag hälsade och bjöd in henne på kaffe, som vi gjort många gånger tidigare. I flera år faktiskt.

Sambon, som är spansktalande, var inte hemma då, men jag försökte föra en konversation på min knaggliga spanska. Efter ca en halvtimme kommer sambon hem och frågar vem tanten är.

-Men, det är ju vår granntant.

-Nä det är det inte.

-Vem sitter jag här och pratar med då?

Det visade sig vara en tant som hade gått förbi bara för att köpa bröd.

//Micke

Jag åker på semester i två veckor och den approach vi brukar ha på jobbet har tydligen bara raserats under mindre än halva tiden. Vi är inte på något sätt strikta i vår klädsel eller uppförande, snarare tvärtom. Men hallå eller? En gräns kanske hade vart på sin plats?

Min chef Lars Eric, (ja, översta bilden) som vanligtvis är en mycket respektabel man, verkar helt ha tappat greppet. Var är skjortan och kostymen, eller i alla fall en snygg piké?

Mirjam, vår vanligtvis så söta och väna spaterapeut. Vad har hänt?

Och Margita, Bokenäs spachef. Ja, hon ser ju ut som en person man skulle vilja ha en go massage av eller?

Skulle inte ni tre på ett sofistikerat årsmöte idag? Vad sysslar ni med egentligen?

//Micke

Sitter på balkongen till vår lägenhet här på Gran Canaria. Njuter av kaffe på morgonen med underbar utsikt över havet, hotellområdena och människorna på gatan nedanför. Fantastiskt!

Det är skillnad mot morgonkaffet i trädgården hemma i Sverige. Här i Spanien är det framför allt aldrig tyst och det är alltid något som händer runt omkring en. Och för tillfället skiljer det sig nog framförallt 20 grader!

Men jag börjar tänka på min trädgård som jag ska planera i sommar. Finns det någon inspiration man kan få härifrån? Det hade vart kaxigt med en stor palm mitt på gräsmattan. Får fundera på det.

Börjar snoka runt på grannarnas balkonger. Och grannen under oss har en fantastiskt vacker planta på sin balkong! Flikiga blad och grön och grann. Men den verkar lite svårskött. Den måste tydligen ha en fläkt bredvid sig för att inte bli för varm. Hm. En sån kanske man skulle ta med sig hem.

Ps. Om jag inte kommer till jobbet på utsatt tid, så har något hänt i tullen. Jag har hört att det kan vara problem att föra över plantor och växter över gränserna. Men vi får se vad EU-standarden säger. Ds.

//Micke

Är inte Mikael Persbrandt lite överskattad?

Han röst låter ju likadant, oavsett om han är snuten i Beck och är skitsur och arg, eller är med i Humorgalan på TV4 och ska vara "rolig". Han är med i kvällens humorprogram och ska vara allvarlig pga. katastrofdrabbade barn.

Trots att jag sitter själv, skäms jag när jag skrattar till lite, bara för att jag tror det är ett skämt han drar eftersom inslaget med honom kommer efter något annat roligt inslag, då han står bland Haitioffer och tydligen är allvarlig.

Varför är just han med på Humorgalan?

Jag är roligare! Och tycker synd om drabbade barn. Och heter Mikael.

Nästa år!

//Micke

Och nu låtsas jag att jag är Kissie. Eller Katrin. Eller Alex.

Jag har fått storhetsvansinne. Och låtsas att jag har hundra miljoner läsare som ska hjälpa mig ikväll med mitt problem. Och får hundra miljoner förslag inom några minuter. Jag är hungrig nämligen, men har ingen fantasi. Och jag vill inte ha förslag imorgon. Nej, nu!

I mitt kyl och skafferi har jag mjöl, vaniljsocker, bakpulver, tonfisk, ägg, mjölk, socker, banan, avokado, kycklingfilé, ost, korv, skinka, choklad, ris, pasta, köttbuljong och popcorn.

Så? Vad blir det för gott till mig ikväll?

//Micke

Jag har precis kommit hem. Vart på gymmet i några timmar och kört ett hårt pass med min PT (personal trainer). Det känns så skönt i kroppen nu!

HA HA HA HA !! Skojar bara. Jag var bara tvungen att testa hur det känns att skriva det.

//Micke

Trots att det tar typ 15 min, skulle jag gissa, så är det årets tråkigaste grej att göra. Och jag ska göra det idag. Nu har jag försökt börja i fyra timmar.

Startar först med kaffe. Sen mer kaffe. Nu funderar jag på om jag ska sitta ytterligare en timma på min trappa och surpla i mig en kanna till. Eller om jag ska ta tag i det. Gud vad tråkigt!

//Micke

(Eftertext ca 10 min senare. Jag sätter på en kanna kaffe nu istället! Deklarationen är avklarad. Det tog 8 minuter. Skittråkiga minuter!)

Forskningsprojekt bakom Bokenäs nya mötesmiljöer.

Konferensrummen är en testplats inom ett pågående forskningsprojekt om modeller för mötesrum. Läs hela pressmeddelandet som gick ut idag här.

På Gran Canaria. Och snart får jag träffa Lucas, Felipe och sambon! Längtar! Ni ser hur Lucas (den brune vovven) liksom "ber" att jag ska komma snart? Och hur Felipe, den vite tjocke, liksom inte bryr sig om nånting. Och såna e dem i verkligheten också. Inte bara när de sover. Lucas, gråter högt av glädje när jag kommer hem.

Felipe blir också glad, men det går över väldigt snabbt och han fattar egentligen inte att det gått många månader sen vi sist sågs och att han faktiskt "borde" vara gladare en längre stund. Men han kanske är det ändå... inombords.

Lucas tog jag innanför min tröja när han kom till oss en kall vinterdag för några år sen. Han var pytteliten och frusen av sig. Och det är där, i värmen, han trivs bäst, idag med. Och med en gosig vovve som vill vara nära en, det är då man mår som bäst. Eller när man står med en nytvättad bil utanför!

Materiell OCH själslig glädje. Lycka! Snart! En vecka kvar bara!

//Micke

Ikväll har jag vart på Fars Hatt på ett kundevenemang med Svenska Möten.

Workshop först med alla anläggningar och sen föreläsning. Kunderna mötte bl.a Gullmarsstrand (vår granne) som hade fina tulpaner med sig. Sankt Jörgen Park Resort som hade lermask för ansiktet med sig. (Som jag för övrigt själv har testat och dagen efter fick jag visa leg på systemet! Den funkar alltså.) Comwell Varbergs Kurort och Aspenäs hade vattenflaskor som give aways. Hällsnäs hade påsar med nåt gott i. Två skyttlar hade säkert nåt bra också. Och övriga anläggningar som var med hade säkert också bra grejer. Give aways är viktiga! Och det var därför som jag snodde några kolor från Bjertorps Slott och lade på mitt bord. Eftersom jag glömt det. Men jag hade ju annat trevligt att bjuda på. Mig.

Sen lyssnade vi på en väldigt inspirerande föreläsning om glädje och energi på jobbet. Många bra tips man fick med sig. Marianne från carpe diem inspirerade oss alla.

Jag är inte bara så övertrevlig så jag klarar mig utan give aways, jag är även duktig på att länka andra. Och snäll. Och go. Och ödmjuk. Och sympatisk.

Vart på kundmöten idag. Det är alltid lika trevligt! Man träffar så mycket trevligt folk!

Jag och Sara från Bjertorp Slott åkte runt och besökte våra inbokade möten. Och imorgon fortsätter vi. Så roligt!

Idag besökte vi bland annat ett lite "kyrkligare" företag. Och det är just då det är så svårt att låta bli att svära. När man tänker sig för lite extra, det är då det kommer. När det man pratar om, gärna blir "jävligt bra" istället för "väldigt bra". Det är ju lite synd.

Som tur var, var jag ju med på mötet och ställde allt tillrätta. Sara lär sig nog så småningom. Och hon är duktig på annat. Jävligt duktig!

Eller var det tvärtom. Fan, jag minns inte.

//Micke

Det är lite mycket att stå i nu.

Idag var jag på Bohusgården på en kontaktmässa för turistföretagare inom Bohuslän. Mycket trevligt! Imorgon och resten av veckan är jag upptagen med trevliga kundbesök i Göteborg inför en townblitz med Svenska Möten på torsdag kväll. Ska bli kul! Men en del jobb blir lidande. Bl.a. bloggen.. :(

Jag hade lovat vår spachef en massa grejer som jag skulle läggas ut på hemsidan också. Hmm.. Jag ska fixa det snart. Det är roliga temahelger för spagäster som kommer nu under våren. Får fixa detta nån kväll nu i veckan.

MEN. Detta är extra roligt, så jag lägger ut det med en gång här på bloggen så ni inte missar det. Strålande ju!

15 Maj, Gratis massagekurs !

Lär dig massera. Jag lär ut de vanligaste massagegreppen på ryggen under 3.5 timma Lö 13.00- 16.30
Jag lär dig var musklerna sitter och vilket namn de har och hur muskeln arbetar. Och varför det är så bra med massage. Jag svarar på frågor om spända muskler och ger tips om hur man kan massera eller träna bort stelhet och knutor.
Du behöver endast en partner, lösa kläder som en t-shirt, vi masserar med tröja på.

Begränsat antal platser Anm på telefon 0522-656100 senast 12 timmar innan. Anmälan är bindande. Avbokning senast 24 timmar innan, annars deb 50 kr per person. Kursmaterial finns att köpa till självkostnadspris på plats.
Välkommen önskar kursledare Carolin Jansson utb.massageterapeut och stryketräningsinstruktör.

//Micke

Jag lovar. Detta är sista inlägget ang. mina penséer (som jag ju inte ens tycker om).

Men jag blir helt förundrad. Varför är den sista penséen ratad? Blir man mätt (oavsett om man är Gud, granne eller djur) på en halv pensé åt gången? Eller äter den lite åt gången bara för att reta mig?

Men jag tror jag har hittat den skyldige. Det var Gud! Ser ni honom där i bild två? (Eller är det Gud utklädd till hare? Jag sprang efter och försökte ta kort när han stannade. Den skyldige finns på bilden nånstans. Jag lovar.)

När är det harjakt förresten? Får vem som helst döda dem eller krävs någon sorts licens? Älgar och rådjur vet jag att det är en del regler kring, men harar. Får man? Om man vill...

Med kniv kanske, eftersom jag inte äger ett skjutvapen. Eller får man gå helt bananas och döda dem med händerna om man saknar all form av självdisciplin och kan tänka sig att t.ex. strypa haren? Som en kollega till mig gjort. Hysteriskt roligt!

Imorgon blir det besök hos Pininfarina i Uddevalla. Mingel med Västsvenska Handelskammaren, föredrag med VD:n och visning av produktionen av Volvo C70. Mmm. Like!

//Micke

Antingen är det ett rådjur som mumsat i sig mina ena pensé. (Varför han inte tog det saftiga fruktträdet med knoppar som stod precis bredvid den lilla blomman, i mer mumsvänlig höjd , kan man ju lägga åtskilliga timmar åt att klura ut...)

Eller så är det min granne, som ÄNTLIGEN vågat visa sig utanför huset, nu när snön är borta. Jag mötte honom häromdagen vilket var första gången sen jag flyttade in här för två månader sen. Han blev väl sur över att jag hade snygga blommor i min trädgård och klippte när dem när jag åkte till jobbet i morse. (Ja, jag vet inte hur villaidyllsboendeformen fungerar.)

Det tredje alternativet är Gud. Han ville kanske visa att det inte ÄR ok att ha penséer om man är under 70 år. Och klippte av dem med sin otroliga tankekraft.

Jag är rådvill. Och lite ledsen. Det första jag planterat typ någonsin, har någon dödat. Why God! Why! 6.90 åt skogen.

//Micke

Och den åttonde visningen av Bokenäs är över för denna vecka. Jag åkte till Bokenäs vid lunchtid och visste att det skulle bli en bra visning.

Idag hade vi företagare från Ljungskile som jag visade runt i HAV SPA MÖTEN innan de drog vidare, med årets första båttur från vår brygga!
Det är inte jättejobbigt att visa en helt ny anläggning med strålande solsken så att Bokenäs visar sig från sin allra bästa sida.

Efter visningen hade jag ett litet möte med två killar som hade väldigt bra idéer om hur man kan visa Bokenäs på ett ännu bättre sätt på hemsidan. Väldigt givande!

Och allt detta härliga på en söndag.

Det är ju en underbar dag! Som nu avslutas med en tidning och omelett på altanen. Solnedgången mitt framför mig. Jag ska bli religiös, så bra har det vart idag.

//Micke

har jag börjat uppskatta fågelsång på morgonen när man vaknar. Och vad vackert det är när man hör skatorna drilla på kvällen vid skymningen. En sån här mås sjöng jättevackert imorse!

Ännu mer kärringvarning. I know!

Jag tror jag ska virka en duk nu.

//Micke

Jag är en kärring. Jag har planterat penséer! PENSÉER!!!

Får man ens göra det om man är under 70 år?

//Micke

Och ev. en och annan full påskkäring. Det sista vet jag inte men jag vet att det kommer bli en lyckad helg för våra påskgäster i alla fall. För imorgon väntar solsken, påskkäring, äggtoddy, skattjakt, poängpromenad, ponnyridning, kycklingar (om de hann kläckas?), spa och påskmiddag m.m.

Själv har jag hädat idag och jobbat för fullt. Inte på Bokenäs, men hemma. Målat om, krattat löv, möblerat om m.m. Haft fullt upp en långfredag. Förskräckligt.

Jag önskar er alla en riktigt Glad Påsk!

Vi ställde ut på TUR-mässan i lördags. Det var riktigt roligt med hysteriskt mycket folk. Gamla och unga, friska och sjuka, glada och sura, ja alla sorters människor fanns representerade. Vi ställde ut tillsammans med Stenungsbaden och Sjögården med vår gemensamma satsning, Superspa!

Och en sak kan jag konstatera. Allt kan hända på TUR!

Bild nr 2 ser ut som en död människa i vår monter.

Bild nr 3 är ett bröllopspar (med tärna som stod i vägen på bilden) som var på väg att gifta sig i montern bredvid.
(-Ja, älskling ska vi gifta oss på Aruba eller på TUR? Det får bli TUR.)

I min estetiska värld (och för att få ett sammanhang med inläggets överskrift), symboliserar den till synes döda människan på bild 2, självklart död.

Bröllopsparet symboliserar nytt liv. (Ja, jag är inte gift så jag vet inte, men jag kan ana vad de gjorde sen)

TUR-mässan =10 poäng!

Fotnot. Den döda kvinnan på bilden väckte vi efter en stund och hon vart så lycklig efter en uppiggande ansiktsmask. Bröllopsparet vet jag inte vad som hände med. Men de lever säkert lyckliga ännu.

//Micke

När vi ställde ut på Konfexmässan förra året höll det på att gå illa pga min mätning av skyltarna. Läs här.

Men dessa utställare på TUR-mässan idag måste ju gräma sig nåt förskräckligt. En sån felstavning!

(Ja, jag vet! Jag är skitrolig!)

//Micke 

Min dator e fortfarande på lagning... :(

Men på ett sätt är det bra. Man får gjort mycket annat på jobbet som man inte "haft tid" med annars. Idag hade jag t.ex. tid över till två väldigt trevliga möten. Och imorgon måste jag åka ner till TUR-mässan i Göteborg för att mingla. Det är jobbigt. Träffa massor av trevliga människor i branschen.

Och så ska vi reka lite inför lördag. Bokenäs ställer ut på mässan tillsammans med Sjögården och Stenungsbaden Yacht Club. I montern kommer vi erbjuda lite olika spabehandlingar och vi visar upp vårt supererbjudande Superspa!

Du är sååå välkommen på lördag!

//Micke

Jag har råkat ut för en mindre datakrasch på min laptop men jag är snart tillbaka igen. Jag överlever nog. Jag har ju min Iphone.

Häromkvällen stod jag ute på altanen och bara insöp landsluft. (Det gör man på landet).

Helt plötsligt uppstod ett blått ljus under/på snön, ca fem meter ifrån mig. Ljuset hade en omkrets av ca en halvmeter. Jag stod helt paralyserad och bara tittade på ljuset som kom från ingenstans. Jag blundade och tittade igen. Det var borta. Sen kom det tillbaka. Jag blinkade flera gånger, sådär uppenbart de gör i en dålig film om man ser något man inte tror finns i verkligheten. Det blåa ljuset bara fanns där. Och så försvann det. Jag blev skitskraj och tänkte nog, att nu har ufosarna kommit och de har valt min trädgård för sin ankomst. Jag kollade runt ifall någon av grannarna uppmärksammat det blåa ljuset. Men jag var ensam med min iakttagelse.

Jag berättade inte för någon om min starka upplevelse då jag själv blir helt matt på människor som ska prata om sina övernaturliga upplevelser. Jag skulle istället överbevisa alla skeptiker med bildbevis en vacker dag.

Bildbeviset tog jag idag och ni ser det ovan. Idag hade snön smält undan lite och en översnöad solcellslampa visade sig. Fan också.

//Micke

Sist gång var typ 1985. Då fick jag en allergisk reaktion av något och var väldigt sjuk. Då blev jag rädd och har sen dess sett till att jag inte blir sjuk. Det känns bäst så.

Men nu har det hänt. Jag har brutit armen! Fast det är inte säkert. Det är min egen diagnos. Av princip besöker jag inte läkare och därför är min diagnos inte helt säker. Men jag tror. Det gör skitont och jag måste hålla armen i en konstig vinkel för att det inte ska göra lika ont.

Detta hände för några veckor sen också, och då fick jag en lätt nackmassage och frakturen läkte. Denna gång är det värre. Jag får testa en helkroppsmassage imorgon. Funkar inte det får det nog bli en Alvedon på eftermiddagen.

//Micke

Imorgon åker jag till underbara Hjortviken Konferens för ännu en ringblitz med Svenska Möten. Där kommer vi sitta några personer från olika anläggningar och boka in besök och till ett event i april. Eftersom jag själv suger på telefonbokning brukar jag se till att hamna i grupper på ringblitzen där andra sköter själva inbokningen, så kommer jag och glänser sen vid besöken. Så jobbar jag. Vanligtvis.

Men imorgon ska vi tydligen jobba individuellt. Jag vet inte om de andra har genomskådat min strategi och därför ändrat allt, men upplägget imorgon ska alltså vara "boka själv, besök själv".

Öh nä.

Det tror de andra ja! Jag har fattat grejen, att jobbar jag inte med duktiga telefonförsäljare kommer jag inte heller få några inbokade kundbesök. Och eftersom jag inte vill ha möten med mig själv, har jag redan ordnat så att jag sitter med minst en duktig telefonförsäljare imorgon. Jag har satsat på goa Sara från Bjertorp Slott. Vi två kommer sedan besöka företagen i par. Där jag kommer glänsa. Så funkar jag. Hur funkar du?

//Micke

Vi har ju några riktigt sköna varma källor utomhus i spaavdelningen.

När det är vinter, som nu, är de ju som bäst! Kallt i luften och 38-gradigt bubbligt vatten. Mmm.
Vi har dock sett några negativa sidor med dessa källor. Män med mindre hår på huvudet får efter ett tag, efter ett huvuddopp, lite.. ja vad ska man kalla det, ishinna på huvudet när de sitter i minusgrader ovanför vattenytan. En sk. Brainfreeze.

Men nu finns det bot mot detta fenomen. De läckra HAV SPA MÖTEN-mössorna har äntligen kommit och finns till försäljning i receptionen. Riktigt snygga är dem! Funkar även utan bad. Och inte bara på skalliga män. De är snygga på snygga tjejer med!

//Micke

I hotell/restaurang/konferensbranschen handlar nästan allt uteslutande om service. Att ge service i alla dess former (nåja, seriösa aktörer har väl en moralisk gräns) så att gästen blir nöjd.

Idag t.ex. hjälpte vår VD Lars Eric till och skottade bort lite is på jobbet. Väl inne i kontorets värme igen berättar han nånting som han hållit tyst om. Fram tills idag. Jag tror han skämts.
Det var en dag för några veckor sen. Lars Eric hade med sig längdskidor i bilen och var sugen på att ta en tur på eftermiddagen. Efter rekommendation åkte han upp till Bjursjönsstugan och dess skidspår, en bit utanför Uddevalla.

När han kommer fram ser han några gubbar som håller på att skotta taket till stugan. Eller ja, stugan är egentligen ett väldigt stort och högt hus. Men högt där uppe stod dem och arbetade. När han går ur bilen och börjar ta på sig skidorna ropar en av gubbarna:
- Du får först komma upp och hjälpa till innan du åker skidor!
Lars Eric trodde först inte att de menade honom så han fortsatte med skidorna.

Gubben ropar en gång till:
- Kom upp nu och hjälp till!

Lars Eric låtsas som han inte hör, men efter tredje ropet frågar han lite irriterat hur han ska komma upp då.

Så, in genom dörren, tre våningar upp och ut genom ett fönster. En liten stund senare ser han sig själv ståendes på taket med säkerhetssele på och skyffel i handen, och skottar snö för fullt. Gubben som först varit lite sur och grinig för att han inte kom upp med en gång när han ropade, mjuknade upp efter en 20 minuter och började småsnacka. Frågar vad han jobbar med m.m. Efter en liten stund in i samtalet frågar han:

- Du är väl medlem i USK (Uddevalla Skid Klubb)?
- Öh, nä.
- Va fan gör du här på taket då?!

När gubben inser sitt misstag ber han om ursäkt att han tvingat upp honom på taket. Men Lars Eric slutförde sitt tilldelade arbete och hade väldigt trevligt under tiden. Som tack för hjälpen (och kanske lite för att dämpa det dåliga samvetet) ordnade gubben så att Lars Eric nu kan komma när han vill och fika gratis i Bjursjönsstugan. Med hela familjen!

Har man servicekänsla ut i fingerspetsarna kan man bli VD för en konferensanläggning. Eller snöskottare.

//Micke

Som nybliven husägare finns det mycket att förundras över.

Idag hade jag några kompisar på besök. En av dem, också nybliven husägare, besökte toaletten och kom ut med ett flin.

- Fan vad jag beundrar din varmvattenberedare! Snygg!

Öh... Tack?

//Micke

Filmen Smala Sussie!

Jag fullkomligt älskar den! Kan se den hur många gånger som helst!

Smala Sussie! I början, när de sitter på bion och slutet inte visas pga av att de inte skickat det från USA. Biografvaktmästaren kommer upp på scenen och berättar slutet och alla tycker det är ok ändå.

.

Eller när Sussie bror spyr i mjölkkannan på pizzerian.

Eller när moviekillen snackar engelska och väntar på sitt filmgenombrott.

Eller när killen råkar spika fast sig själv i golvet genom kinden med spikpistolen.

Eller när Kjell Bergkvist plockar på sig massa godis till barnen hos videobutiken för att han "har nånting" på videbutiksinnehavaren.

Eller när Hajk-människan Bengt kommer hem och ska äta lunch och den inte är färdig.

Eller när Hajk-människan Bengt syr in räkor i sin frus kläder, så hon luktar illa.

Eller när Sussie trånar efter apan Banarne, i Trazan och Banarne. Som hon haft sex med, på motorhuven på sin Volvo. Och har hans idolkort uppsatt på väggen hemma. (Banarne har för övrigt uppträtt på Bokenäs ett antal gånger!!) Det ni!

Eller när Hajk-människan Bengts fru hittar en massa pengar hos en vårdtagare och köper en dyr päls och är jättenöjd med det. Och låtsas att hon delar lika med Sussie trots att hon tar nästan allt själv! Perfekt!

Skulle ni se filmen med mig, hade jag vart den jobbige släktingen som på julaftons Kalle Anka-timme säger alla repliker innan de sägs och verkar jättenöjd över det. Därför ser jag den alltid själv. För att inte bli hatad.

Smala Sussie är min favoritfilm och den visas ikväll på 1:an!! GLAD!

//Micke

Våren är här!

En flugjävel!

Morgonen började så bra. Gick upp tidigt och var laddad för en rolig dag på jobbet! Nyduschad och fräsch går jag ut till bilen. Startar den och låter den värma sig medans jag skrapar rutorna. Sätter mig och kör iväg. En centimeter typ. Sen slirade däcken i snön bara. Kom varken fram eller bak.

Hämtar snöskyffel och börjar ta undan snön runt däcken. Försöker köra igen. Håller på så ca fem gånger och inget hjälper. Bilen står still.

Behöver grus! Finns inget grus.

Börjar fundera vad man kan ta istället. Utomhus finns inget som jag hittar, som syns över snön i alla fall. Går in i huset och tittar mig omkring. En matta att lägga under? Näää... Har bara snygga nyinköpta mattor som jag inte vill använda. Öppnar köksskåpen. Det största paketet jag hittar är havregryn! Kanske fungerar? Nä skulle inte tro det.. Men salt är ju bra! Dessvärre har jag inget saltpaket, bara en liten saltströare. Vad ska grannarna säga om jag kommer ut med havregryn och saltkar? Idioten ska nog göra gröt på morgonen utomhus?!?!?

Alla mina grannar, som är i arbetsför ålder, har jag sett åka förbi med sina bilar till sina respektive jobb. Glatt vinkandes förstås. Agda 92 år och Sten-Gunnar 125 år är nog hemma, men vad kan de göra för att hjälpa mig? Koka gröten?

Så irriterande! Och så stadsdum jag känner mig!

Än en gång fick pappa komma till undsättning och han lyckades dra loss mig. Kommer till jobbet tre timmar senare, inte så fräsch eller nyduschad. Nä svettig och grinig. Och det var jag resten av dagen med.

Och det är så man så lätt kan förstöra en hel dag.

Men imorgon är en ny dag!

//Micke

Bokstavligt talat alltså.

I helgen blev i stort sett hela Sverige insnöade. Så även våra spagäster. Och helgpersonalen blev utsnöade från jobbet. En stackars ensam Lisbeth i receptionen och en Victor i vaktmästeriet som hade övernattat på hotellet var ensamma på plats på lördag morgon.

Ingen frukostpersonal. Ingen städpersonal. Inga kockar. Ingen spapersonal. Men massor av gäster! Ingen kom fram och ingen kom ut.

Lisbeth och Victor började planera hur de först skulle steka bacon och ägg för att sedan försöka ge sig på att vaxa ben och massera en rygg medans de skrubbade rent golvet bredvid och lagade lunchmat samtidigt. De insåg sina begränsningar och löste det på annat sätt.

Victor satte sig i traktorn och åkte och hämtade in personal i det lyxiga åket! Gästerna blev förvarnade att de kanske var tvungna att stanna en extra natt. Men personal kom inåkandes i traktor och helgen blev superlyckad! Så lyckad att gästerna blev besvikna att vägarna var skottade och klara på söndag. De kunde åka hem igen men ville stanna kvar. Det är bra betyg! Gött så!

//Micke

Jag läser kommentarerna på bloggen och slås av bitterheten i några av dem. Man tycks tro att idioten från storstan har köpt ett hus och inte har en aning om vad som väntar. Visst, jag anpassade mig väldigt snabbt till stadslivet efter att ha flyttat hemifrån och jag stormtrivdes där i tolv år, och blev den person jag är. Men nu har jag ändrat mig och vill leva med hus och trädgård. Som jag har gjort de första 20 åren av mitt liv.

Jag har alltså också fått min beskärda del av husliv. Jag har lekt med kottar och äta myror och annan skit i brist på annat. Jag hade också 57 kilometer till skolan och fick gå, för någon buss stannade ju inte. Och det snöade jämt. Året om. Jag har vaknat till 13 gradig kyla inomhus för att det bara fanns tvåglasfönster. Jag har skottat snö, med spade, bara för att kunna ta mig till skolan. Så tro mig. Jag har levt det liv jag sökte mig tillbaka till. Men vill ändå ha vissa bekvämligheter, som ännu inte finns. Ännu! Jag ska ändra på detta. Något måste ju hända i utvecklingen!

Tänk att ha alla storstans bekvämligheter men ändå bo i ett litet hus med trädgård, en bit från stan. Jag ska ordna detta. Jag hör av mig när det är klart.

Läxan jag har lärt mig idag är att när man bor så här, med grannar ganska nära inpå, är det bra att börja med snöskottningen vid tomtgränsen, inte tvärtom. Som jag gjorde. Efter att jag skottat två tak och diverse gångvägar på tomten och tre timmar senare når tomtgränsen där grannarna fanns, kände jag att jag borde börjat där. Svettig och totalt utmattad möter jag dem för första gången. 93-årige Gunnar på ena sidan och snart 80-åriga Ingrid på andra. Jag ville så gärna fråga dem om jag kunde hjälpa dem med snöskottningen. Men det gjorde jag inte. Trevligheten fanns inte där. Jag trodde ju att jag skulle dö av utmattning och det ville jag inte göra på grannens tomt. Nej, skulle jag dö skulle det vara på mitt eget nyskottade tak med utsträckta händer och på begravningen skulle folk säga;

-Den där Micke, det var en hyvens grabb. Han skottade snö till han dog. En reko kille. Snöskottning är ju livets mening och han var duktig. Han stupade faktiskt på sitt tak när han skottade! Imponerande!

Jag försökte istället le mot grannarna så mycket som möjligt och hoppades att de skulle tycka att jag var en trevlig kille som flyttat in i området utan att fråga om de behövde hjälp. Jag vet inte vad de sa, för jag orkade verkligen inte lyssna, utan släpade mig in och "vilade" på soffan i fem timmar. Nu är det sängdags. Och jag kommer sova gott. Ännu en ljuvlig söndag i villaidyllen.

//Micke

Trevlighet är överdrivet!

Trevligheten har snart tagit slut.

Det är ju inte så, att jag har flyttat ut i skogen no where, utan grannar. Nej, jag har flyttat till ett bostadsområde lite utanför stan. Hade jag flyttat till ett torp i skogen hade jag inte klagat nu, men vi är nog några hundra hushåll som bor här. Vägen plogades inte förrän kl 18.30!

Är snöplogning villaidyllens svar på tvättstugeproblem bland hyresgäster? Jag känner att jag vill klaga.
Jag ska skriva en lapp och sätta upp. Vi svenskar pratar inte, det vet vi ju. Vi sätter upp lappar eller skriver insändare. Jag vill ju smälta in bra här och tänker därför inte prata med nån om vägföreningsavgiftens syfte men behöver ändå få ur mig min frustation.

Var sätter man upp klagomålslappen om plogning?

//Micke

Under två dagar har vi haft tre andra konferensanläggningar på besök hos oss. Bjertorps slott, Skepparholmen spa och Sjögården. Jag har haft visningar för de här grupperna under dessa dagar. Och jag slås av att de alla är så himla trevliga. Mycket trevliga grupper allihop! Människor i hotellbranschen är över lag trevliga! Liksom jag.

Trevliga jag sitter och njuter i mitt nya hus. Huset som jag köpte för att det ligger i ett störande trevligt område. Det visade sig redan på första husvisningen och har fortsatt. När man kör in på området hälsar alla man möter på vägen. Alla! Det var faktiskt en av anledningarna att jag köpte huset. Att det ligger i ett TREVLIGT område där folk faktiskt hälsar.

På vägen in finns det fyra mötesplatser där man kan mötas med bilarna. Här verkar alla tävla om vem som kan stanna först och vara trevligast. Om jag stannar först på en mötesplats och väntar in den mötande bilen blir jag automatisk lite trevligare än om jag försöker hinna så långt som möjligt på vägen och mötas vid en mötesplats som ligger närmre den mötande bilen och vi båda hade sparat lite tid. Ni förstår? Om man tar sig tiden att stanna och vänta och mötas vid ens närmsta mötesplats blir man en trevligare människa och granne. Jag är inte van vid detta utan försöker hinna till nästa mötesplats för att spara tid till oss båda bilförare. Som vi vanliga gör. Men sen en vecka tillbaka har jag lärt mig reglerna i villaområdet och numer stannar jag först och väntar. Jag vill ju vara en trevlig människa och granne.

Men det tar extra tid. Kanske är det värt det? Jag tror det. Eftersom jag är en trevlig människa stannar jag och väntar. Och jag kommer alltid lite sent till mina åtaganden. Men det är ju bara trevligt. Det är trevligt att vara trevlig!

//Micke

Konfexmässan är över för denna gången. Mycket trevliga dagar. I samma veva har jag även flyttat till mitt nya hus! Så det har vart en lite hektisk vecka. Men en av de roligaste!

Jag drog in mest offerter i Svenska Mötens monter under dessa dagar (eller ja, för att vara helt ärlig, delad 1 plats med Vadstena Klosterhotel. Han kunde också fjäska för damerna).

Dagen efter mässan, igår alltså, fick jag en jättefin blomma av Svenska Möten för fjäskandet när vi var samlade för en marknadsdag på underbara Sankt Jörgen Park Resort i Göteborg.

Jag sitter nu i mitt nya hus. En välfylld kyl och skafferi, massor av mat och nybakat bröd, ordnat av mamma. En brasa som sprakar i den öppna spisen och värmer huset, med ved som pappa ordnat. Bilen står på den nyplogade uppfarten, som pappa skottat med snöslungan när jag vart iväg och jobbat. Vardagsrumsbordet är fyllt med godisskålar som syrran lämnat. Jag sitter i den nyinköpta soffan som Victor på jobbet hjälpte mig att bära in, tillsammans med ALLT annat i flytten.

Vem var det som sa att det var jobbigt att ha ett hus? Detta är ju fantastiskt!

//Micke

Idag var första dagen på Konfexmässan. Bokenäs står med i Svenska Mötens monter där Tone Bekkestad under dagen haft föreläsningar om miljön. Under den sista föreläsningen la hon sina kläder (nej, inte alla, bara ytterkläderna) i mitt skåp! Mitt skåp!! Det är stort. Jag tog en smygbild på hennes ytterkläder i skåpet. Så här nära en kändis är svårt att komma, det förstår ni va?

Svenska Mötens personal behöll sina kläder på, och på baksidan av deras pikéer står det:
"I en klass för sig!"

Och det enda jag tänker på är "Särklass."

"Alla barnen fick leka med de normala barnen, förutom Svenska Möten, som fick leka med de andra nöten".

He he.

//Micke

Hello!

Imorgon, eller ja, om några timmar är det Konfexmässa i Eriksbergshallen i Göteborg. Kul! I år står Bokenäs med i Svenska Mötens monter. Tone Bekkestad skall också vara med i samma monter!! Fattar ni?? VäderTone! Stort. Hon skall hålla föredrag några gånger per dag och där emellan ska jag och hon mingla. Kanske minglar vi med andra, ev. kanske bara jag och hon minglar. Vi får se hur det blir. Jag är inte starstruck alls!

Jag har även flyttat till mitt hus! Igår och idag gick flytten. Roligt! Samtidigt med detta har jag försökt styra upp morgondagens event med nya broschyrer, erbjudanden, blommor i montern, kläder m.m. Det sistnämnda gick det så där med. Jag hittar inte mitt strykjärn bland alla lådor... Så det får bli lite skrynkliga byxor imorgon.

Ni är välkomna till Eriksbergshallen imorgon och på torsdag! Jag och Tone väntar på er. Och några till kanske.

//Mvh Micke

He he...

Schlager och Iphone.

Ikväll börjar det! Och jag kan kolla på det i min bästa vän! Mmm.

//Micke

Igen och igen. Detta snökaos!

Likadant som förra året. Skillnaden är att i år har det kommit lite oftare än förra året. Men likväl snökaos. Vilket innebär halkigare vägar.

VAD är så svårt att förstå med det?

"Halkan överraskade!" kan man läsa i tidningar när det har hänt en olycka. - Öh-... nä. Inte i januari. Hade du åkt av vägen i juli pga ishalka, ja då hade den varit överraskande. Inte nu.

De skrev det i tidningen igår och du såg säkert innan du satte dig i bilen idag att det var ganska mycket snö på och runt bilen. Vilket oftast innebär halka. Varför måste ni då överraskade människor förstöra hela morgonen genom att köra av vägen kors och tvärs så att vi som inte blev överraskade av halkan kunde anpassa vår körning och ta oss till jobbet normalt?

Jag är trött på att det ska ta en timme extra att ta sig till jobbet pga "snökaos" och bärgningsarbeten! Att gå upp klockan 5.30 på en måndag och ändå inte vara på jobbet förrän 8.30. Det känns så där.. Och det är bara 1 februari ännu...

Oj oj..

//Micke

Hur bra kan det bli?!

Jag var på banken igår och fick störande bra villkor på lånet på huset jag köpt. Nästan halverar min boendekostnad! Från en etta i stan till ett hus vid havet!

Sista minuten spa blev en succé! Massor av människor nappade på supererbjudandet och nu blir det en riktigt bra helg! Kul! Platser finns dock kvar om någon vill spara pengar...

Och jag har, tro det eller ej, gått ner fyra(!) kilo på en dag! Ev. (troligtvis, eller väldigt säkert) är min våg lite sönder och beter sig som den vill, men för tillfället litar jag på den och rider vidare på vågen av framgång och viktnedgång. En sån bra våg! Me like!

Imorgon siktar jag på att jag får packat allting till flytten nästa helg och gått ner fem kilo till under natten!

Yepp! Så blir det om man tror på framgångsvågen. Man måste ju ändå få tro.

//Micke

I eftermiddags plingade det till i min älskade Iphone. Jag hade fått ett mail. Jag trycker för att läsa det och en text kommer upp där det står:

"Ditt abonnemang stödjer inte datatrafik". Jag kunde inte komma ut på nätet! Det har ju funkat hur bra som helst i en veckas tid nu. Blev orolig över vad som kunde tänkas ha hänt. Men jag lugnade mig och avvaktade en stund. Väntade. Testade lite till och väntade. När det gått en bra stund och det fortfarande inte gick att komma ut på nätet ringde jag supporten.

-Det är något fel på abonnemanget! Har vart så ett bra tag nu. Kollar du?

- Det ser ut som det ska fungera här... Men visst, jag ser att något hände för några minuter sen. Testa igen nu då.

Med supportkillen kvar i luren testade jag och internet fungerade igen! Han säger:

-Jag ser att det var ett litet avbrott på ca 11 minuter.

- Ja?! Det var faktiskt en jobbig stund. Hej då.

//Micke

Första helgen i februari har vi fortfarande en del spapaket över att sälja. Det är ju inte så lång tid dit, så därför kör vi från och med idag (och drygt en vecka framåt) ett sista minuten pris. 

Du kan boka ett spapaket för 995:-/pers och natt denna helg! Gäller alltså helgen 5-7 februari. Visst är det bra?

Middag, logi, frukost och spa för 995:-/natt. Två nätter 1900:-. 

Passa på nu, blir det en bra grej kanske vi kör det nån mer gång... Sista minuten spa. Me like!

Kolla här.

(Och ja, för er som undrar; min Iphone mår bra. Jag mår om möjligt ännu bättre i hans sällskap. Vi är ett oskiljaktigt team sen i torsdags.)

Alltså, hur mycket grejer som helst att vara glad över. (För ni är väl också glada för min skull för att jag fått en ny livskamrat i min telefon?)

Och dessutom är det löning! Hur bra kan en måndag blir egentligen?!

//Micke

Han känner sig trygg nu. Hemma.

//Micke

Han är hämtad nu. Det var verkligen kärlek vid första ögonkastet. Och han luktar så gott. Nytt. Jag stoppade ner näsan i kartongen och insöp dofterna av ny elektronik.

Sen satte jag honom på mitt skrivbord på jobbet så han fick ta igen sig från sin långa resa och jag kunde beundra honom hela dagen.

Nu har vi kommit hem och trots att det är en sketen vanlig torsdag firar vi att vi funnit varandra med en iskall GT. Vi är båda nöjda med det.

Vi älskar varandra!

//Micke

Och imorgon blir jag äntligen en komplett människa. Försök er tänka in i hur en människa känner som ska adoptera ett barn. Hur hon måste planerat. Önskat. Drömt. Längtat något otroligt.

Tänk er hennes olidliga längtan dagarna innan hon äntligen ska få hämta det efterlängtade barnet. Hon vet redan vilken lycka hon kommer känna när hon får hålla sitt barn för första gången.

Så känner jag. Nej, jag har inte adopterat ett barn, men jag har känt samma olidliga längtan. Men imorgon är min väntan över.

Jag berättar då. Det kommer att bli en fin dag.

//Micke

Visst ska ett akvarium vara rofyllt och vackert att kolla på? Det akvarium vi har här på jobbet står närmast min arbetsplats och är i och för sig väldigt stilrent med matchande färger på fiskarna och möblerna i lobbyn på andra sidan. Så det är inte designen på fiskarna eller akvariet som stör mig utan deras personlighet. JA! De har en sån.

Om jag t.ex. böjer mig lite bakåt för att sträcka på mig, tittar de på mig och följer min rörelse med sina kroppar och ögon. Om jag reser mig från stolen för att hämta en pärm i ett skåp tittar de liksom till och spärrar upp ögonen och undrar vad det är jag ska hämta. Sen glor de på mig tills jag är tillbaka på min plats igen. Det kvittar vad jag gör. De glor på mig och psykar mig!

Och jag blir psykad av att jag låter några guldfiskar psyka mig.

//Micke

(ja, det är en dammsugare utomhus på en balkong...)

Det har ju varit vargjakt i landet nyss. Jag har min egen jakt här i min bostad. Jag råkade precis dammsuga upp en mus som kom in i lägenheten. Det enda försvarsvapen jag hade till hands var dammsugaren, så jag bemötte faran med mitt vapen och en attack. Jag råkade dammsuga upp den!

Det var lite obehagligt. Speciellt när man kände kroppen åka genom dammsugarröret. Jag satte ut dammsugaren på balkongen för jag tyckte jag hörde skrik från påsen.

Sen kom Victor till undsättning och tog ur påsen ur dammsugaren. Musen levde, så han avlivade den.

Gud, vad jag ser fram emot mitt nya hus nu!

//Micke

Visst är det en vacker utsikt vi har på jobbet? Läckert.

Det ser nästan ut som det brinner där borta i horisonten. Vackert.

Det ligger ju några andra konferensställen bortåt där nånstans. Tänk om det brinner hos någon av dem och det är det som orsakar ljuset i horisonten... Fast nä.. det gör det väl inte.

Men som sagt. En vacker bild som man kan drömma sig bort i.

//Micke

Det händer inte så ofta, eller aldrig faktiskt, men ibland måste man ta i med hårdhandskarna när inte ord räcker. Det blev fysiskt och rått. Handgemäng faktiskt.

Till slut låg vi i snön och slogs. Ingen ville ge sig. Blodvite uppkom i bråket.

Albert är en av våra stamgäster så det kändes lite fel att ligga i snön och slåss med honom. (Till skillnad då från om det skulle vara en ny gäst som kom hit. Dem får man ju slåss med.) Nä, men ändå. Detta slagsmål var nödvändigt. Jag var tvungen att visa att jag hade rätt. Och han var faktiskt den som började.

Nu ligger han och sover, helt slut efter ett rejält slagsmål och en gourmetmåltid. Ikväll serverades det kokta grisinälvor uppblandat med hönsöron och koben, malt till en doftande krämig al dente sörja.

Alberts matte ska hålla en kurs här imorgon för en konferensgrupp och som alltid får Albert följa med hit. Imorgon ska jag ta en nacksving på honom och verkligen visa vem som bestämmer. Jag vet att han längtar! Så gör vi med gäster som muckar bråk. Välkommen till Bokenäs - oceaner från vardagen.

//Micke

Jag håller på och packar inför min flytt till mitt nya hus. Vanligtvis om man ska flytta, har man kanske problem med hur man ska inreda huset och hur mycket möbler man måste köpa för att fylla det. Eftersom jag har köpt ett hus modell mindre (mindre än min etta i stan) så har jag andra problem.

Jag måste välja vad jag ska ta med mig i flytten för att få plats i det nya hemmet. Det är ett dilemma.

Det är när man ska flytta som man hittar alla gamla foton som man packat ner och glömt bort. Och man kollar på dem och minns hur det var förr. Fotona måste man ju spara.

Jag hittar alla gamla VHS-band och börjar packa ner dem. Varför? Jag kommer aldrig att kolla på dem igen. Har jag ens en fungerande videospelare? Men det är minnen från gamla videokvällar och dessa måste man ju bevara.

Jag börjar diska rent de fula kryddbehållarna jag fick för 20 år sen av någon död avlägsen släkting och packar ner dem. Måste man ju spara.

Packar försiktigt ner obegripliga teckningar jag fått av syskonbarn och svägerskors barnbarn. De måste man ju spara. Och rama in.

En ful vas från Rusta eller Netto som jag fått av någon bortglömd kompis som tyckte den skulle passa mig, den åker också in i flyttlådan.

Det är så mycket man "måste" spara.

Det enda viktiga jag vill ha med mig i flytten är mina tekniska prylar. Är jag en hemsk människa om jag bränner allt annat och flyttar ensam med B&O?

//Micke

På Bokenäs händer det minsann grejer.

Igår kom det helglediga gäster till oss för att trettondagsfira med god mat och spa. De satt i de varma källorna utomhus. 13 minusgrader i luften och 38 plusgrader i vattnet. Såg nice ut.

Helt plötsligt kom det en räv raskandes på isen, precis utanför poolerna. Den sprang ut till en liten holme för att jaga harar.

Några timmar senare gick strömmen! I tio sekunder vart allt svart på Bokenäs. Herregud!

Ja... Här händer det minsann spännande grejer. Hoppas verkligen det blir lugnare imorgon.

//Micke

Idag har jag fått gjort en massa saker som har blivit liggandes. Första arbetsdagen efter en ledighet brukar innebära en massa grejer som behöver åtgärdas, saker som hänt när man varit borta.

Idag har jag endast gjort saker som jag själv har dragit ut på under semestern. Det var inget nytt som tillkommit under tiden. Ingen har ringt idag . INGEN. Jag har inte fått ett enda mail som rör jobb. Vad är det som händer? Jag var tvungen att skicka ett mail till mig själv för att se att mailen fungerade. Det gjorde den och när det plingade till i inkorgen blev jag glad trots att jag visste att det var från mig själv. Det kändes ändå lite som nån tänkte på mig.

Jag känner mig ensam och tragisk som skickar mail till mig själv. Ska vi inte typ ta och börja jobba nu eller?

//Micke

Hockey ikväll på Ullevi. GT visar idag hur man överlever matchen i kylan. Överlever. Jag hoppas verkligen att alla överlever. Vi får se imorgon...

//Micke

Vanligtvis brukar jag fira jul utomlands med min sambo, men p.g.a. husköp, sambons jobb m.m. är jag hemma i Sverige år. Känns lite ovanligt och lite tråkigt men för omväxlings skull skall jag därför fira med mina föräldrar, syskon, syskonbarn, mormor och morfar m.m. så det kommer att bli skoj ändå.

Mina julklappar är noga planerade och med målinriktad shopping tog det ca en timme igår så var allting klart. Gött.

Sen börjar det roliga. Julklappsrimmen! Det sysselsätter jag mig med nu. Dessvärre har jag lite för grov humor för att den ska passa in överallt, speciellt på rim till barnens julklappar. Jag flyter ofta ut i oanständigheter när jag försöker få ihop bra rim. Så jag var tvungen att skriva ner de grövsta = bästa rimmen, och skickade en liten julsaga till min kompis som jag vet kommer uppskatta den.

Jag gråter själv här i min ensamhet. Inte för att jag är ensam. Nej, utan för att jag är så fruktansvärt rolig. Ni får ett litet smakprov på julsagan här. Men eftersom jag är rädd om mitt jobb och så, kan jag nog inte lägga ut hela. Jag får sluta när det roliga börjar så att säga. OBS! Grov text nedan, läs inte om du är känslig.

"Skändad av Tomten"

Tomten smyger runt på landet när något i lugnet honom stör
Det är något konstigt ljud han hör

Han tittar åt huset som är av typen sutteräng
Det låter som någon där inne får bäng

En kvinnoröst han tycks höra, hon kvider
Dovt kommer ljudet, han tror hon lider

Han smyger sig sakta fram för att bättre genom fönstret se
Framme vid huset han ångrar sig och i humöret blir sné

För det han ser där inne är inte någon som har ont någonstans
Nej, kvinnan kvider, av mannen som är styv som en lans

Tomten blir alldeles röd om kinden av vad han ser
Men samtidigt lite tänd, och vill se mer

Han öppnar fönstret tyst och kliver in i parets kärleksnäste
Han vill imponera och visa henne vem som är den bäste

Så han öppnar sina byxor små
Och tänker; Av det här ska hon nog gott må

...

En sån go julstämning vi känner nu allihop! En riktigt God Jul önskar jag er!

//Micke

Här är Lars som ritat byggnaden HAV SPA MÖTEN. Läs hans fina uttalande om arbetet här.

Sen kollar ni här. Här ser man i realtid (om solen fortfarande lyser som den gjorde nyss, och det är dagsljus ute) hur vackert ljuset träffar byggnaden och hur det liksom lyser om fasaden. Yepp. Det är Lars som fixat det. Typ som Gud.

//Micke

Ja ha....

Så var julen över för i år tydligen. Och se hur nöjda Anna, Annika och Lena i restaurangen ser ut över det!

Julborden är över på Bokenäs för i år. Och vi slog nytt rekord i antal julbordsbokningar. Kul! Ni ser ju hur glada de är!

//Micke

Jag besiktigade huset idag och det gick fint! Allt såg bra ut så jag är väldigt nöjd. I badrummet konstaterades det också att det fanns uttag för en bidé. Vad bra!

Eller?

Jag har aldrig förstått mig på grejen med en bidé. Eller ja, jag förstår ju vad den är till för, och den fanns hos en del kompisar när jag var liten. I hus som var byggda på 70-talet typ. Då tyckte jag det var lite coolt där den stod bredvid toaletten, det blev liksom lite lyxigare att ha en bidé än att inte ha det. Jag bad mamma och pappa (förgäves) att vi skulle skaffa en. Trots att jag inte förstod vad den var bra för.

Nu vet jag det, men jag förstår ändå inte hur man använder den. Sätter man sig på den helt? Eller bara hukar? (Hur snygg är man då förresten?) Hur ska man rikta duschslangen för att inte spruta ner hela sig själv eller hela badrummet? Jag menar, man måste ju först ställa in temperaturen och trycket på vattnet och SEN föra strålen mot det berörda området. Det är under just det momentet jag känner att det kan ställa till problem. Eller ska man klä av sig helt? Det känns ju konstigt.

Jag ser bara mig själv komma ut från toaletten helt genomblöt och det droppar från mina kläder. Och folk undrar vad som hänt. Vad säger man då?

Så nej, jag kommer inte att installera en bidé i huset. Trots att det finns uttag för det.

Det upptäcktes även idag att det fanns en extra brunn på tomten för vattning av trädgården. Den(!) kommer jag däremot att installera med en egen pump! Inte för att vattna men för att tvätta bilen. Fattar ni? En egen brunn till bilen. Det är lyx!

//Micke

Imorgon är det besiktning av huset jag köpt. Spännande.

Jag kollade precis på "Äntligen hemma" på TV4. Jag såg på programmet nu på ett helt annat sätt än tidigare. Nu tittar jag på det som en vuxen. Som husägare. Som godsägare kanske man ska säga. Ett hus på hela 35 kvm är inte att leka med, känner jag.

Jag insuper alla tips för trädgård och hus man kan komma åt. I helgen har jag köpt tidningar och magasin jag aldrig trodde jag skulle köpa för några månader sen. Tidningar om inredning. Om trädgårdar. Om renoveringar. Om husägande. Om allt som har med hus att göra. Jag köpte bl.a. inredningstidningen "Skärgårdsliv" -om hus i skärgårdsmiljö.
Och där fanns Bokenäs med! Ett reportage om vårt nya spa med en strålande recension! Och nej, jag är ledsen om jag gör någon besviken men det kostade ingenting att vara med i tidningen. Gött så! Jag fortsätter att njuta av livet som tidningstittare och husägare. Det funkar bra. Om besiktningen imorgon går igenom...

//Micke

Jag kom in i eftermiddags på ett litet kaffekontor. Massa viktiga papper överallt. Snart gällde det.

Mäklaren läser upp vad som står på papperen. Jag och säljaren nickar när hon ställer jakande frågor. Säger nej när hon vill att vi ska säga nej. Vi hade det mysigt med kaffet och de viktiga papperen. Sen kommer det.
-Skriv under här. Skriv under här. Skriv under här. Du kan skriva här också. För säkerhets skull. Skriv under här med. Så! Bra!

-Nu är du jättemycket fattigare.

Och jag kände mig jättefattig. Den mysiga känslan av lugn med kaffe och papper försvann. Ett litet tag.

För nu känner jag mig så rik! Jag kan snart äntligen tvätta min underbara bil i min egen trädgård! Jag kan måla huset i vilken färg jag vill. Jag kan plantera blommor i rabatter jag själv grävt. Jag kan klippa gräset när jag vill. Jag kan gå ut och pissa i min egen trädgård! Har aldrig känt det behovet förr, men nu! Ja jävlar vad jag ska pissa i trädgården. Bara för att jag kan!

//Micke

Jag tittade just på ett tidigt luciatåg. Jag kände hur jag fylldes av skön julstämning när de kom tågande i korridoren. De ställde upp sig och efter en omärklig nick från fröken stämde de upp i stämningsfull sång. Eller inte. Herregud så illa de sjöng! Jag undrar om de träffar någon ton alls.

När stämningen rinner av mig betraktar jag luciatåget. Och då ser jag dem! De finns alla där.

"Den Uttråkade" - killen som sitter på golvet framför lucian och är nära att krypa ur skinnet. Han meckar med lyktan och kan knappt bärga sig innan han kan komma därifrån.

Bredvid honom sitter "Underhållaren". Då och då tar underhållaren i och sjunger för kung och fosterland och får oss som tittar att skratta.

En av tärnorna har glittret upphissat i armhålorna och mycket riktigt är hon "Den Duktiga". När tåget samlar ihop sig och sakta tågar bort i korridoren är det hon som genom blickar och tjuvnyp håller ordning på tåget.

Visst känns de igen? De finns på alla arbetsplatser!

//Micke

Idag hände det.

Jag vann budgivningen på ett hus! Huset ligger i det område som jag tittat på hela tiden och som jag vill bo i. Och idag, äntligen! Nu har jag vovve, villa och volvo. Det är vuxet och svennebanan som satan. Och jag är lycklig!

Jag kände mig tvungen att köpa två trisslotter idag också. Jag har inte skrapat dem än, men jag vet. Jag känner det på mig. Snart är jag inte bara husägare. Jag är miljonär också! Åt ena eller andra hållet.

//Micke

Vi har fått några lediga platser till vårt julbord nu på fredag den 11/12 kl. 19.00.

Här är grishuvudet som bara(!) måste finnas med på ett riktigt julbord och som tronar i vår välfyllda Bohuseka där en del av vårt julbord står uppdukat. Blir ni sugna?! Ja, ni behöver ju inte äta just det, men typ allt annat är fantastiskt!

Ett sällskap avbokade några platser så vi har alltså fått några julbordsplatser över. Vi har även platser över nästkommande fredag 18/12 och söndagen den 20/12. Annars är det fullbokat. Så passa på! Ni vill väl inte missa att smaska på ett grishuvud? Eller känner ni inte det som ett sug, så kanske något annat lockar på ett av Bohusläns bästa julbord? Ring och boka på 0522-656100.

//Micke

- Årets julkalender har börjat.
- Fullbokat julbord på Bokenäs i helgen med massor av nöjda och glada gäster.
- Igår var jag på husvisning.
- På kvällen blev jag inbjuden på årets första lussebulle och julmust- kalas hos Victor och Mirjam.
- Imorgon ska jag på ett tidigt lussefirande.

Nu känns det som om julen är nära!

(Husvisningen hade väl inget med jul att göra egentligen men det var det roligaste i helgen så jag skrev med det) :-)

//Micke

Elin Woods.

Den första löpsedeln i helgen:
"Tiger Woods svårt skadad i bilkrasch. Räddad av Elin som krossade rutan och hjälpte honom "

Andra löpsedeln:
"Elin bedragen och arg, ville skada Tiger. Slog sönder bilrutan med golfklubba"

Jag vill också kunna slå sönder bilrutan på min lyxbil med min golfklubba. Bara för att.

En gång för typ jätte jätte längesen blev jag jättearg (av någon anledning som jag glömt) och kastade in ett dricksglas in i ett element. Det kändes rätt att göra så just då. Sekunden efteråt kändes det bara fel. Krossat glas överallt som jag förstås själv fick plocka upp. Jag hade min hund i lägenheten också, som kunde trampa i glaset och eftersom det inte var honom jag var arg på var jag tvungen att ta bort glaset med en gång efteråt, och det förtog ju lite effekten av hela grejen. Först kasta glaset hårt, sekunden efteråt ligga på alla fyra och plocka bort det.

Och till råga på allt hade jag ju ett glas mindre i min lilla glassamling i min första lägenhet. Som jag fått ifrån ett startkit från IKEA. Inget av den minnesbilden känns rätt så här i efterhand.

Men ändå skulle jag vilja vara så rik, och kunna bli så arg att jag utan att tveka hämtar en av alla mina 100 dyra golfklubbor, springer efter en lyxbil, höjer den och dunkar den rätt in i rutan. Bara för att.

Det hade känts bra!

Men jag tycker synd om Elin. Fast...ändå inte. Hon kunde krossa rutan på sin lyxbil utan att blinka. Och någon annan tog med all säkerhet hand om allt krossat glas. Så vill jag ha det nästa gång jag blir arg. Om 15 år. När jag är rik.

//Micke

Jag släppte stoltheten och gjorde ritningarna till pepparkakshuset. Även om jag inte kommer att vara på plats på julbordskvällarna och får ta emot alla hyllningar själv, gjorde jag det svåraste på hela pepparkakshusbygget. Alltså ritningarna.

Som intresserad designer var jag med och övervakade själva ihopsättningen av huset men jag kände inte att jag behövde glänsa i just det momentet.

Men jag kan ta emot hyllningarna för ritningarna här istället. Shoot! Visst blev det bra!?! Lite färganpassad Nonstop, glitter och mer glasyr finns numer också på mästerverket (vilket gör att det inte alls syns att huset varken är skalenligt eller ens likt HAV SPA MÖTEN. Ära vare Non stop och glasyr!

//Micke

Jag tycker alltid man ska visa sin uppskattning till andra som förtjänar det. Alla människor blir glada när man får uppskattning. Vi gör olika saker för att förtjäna det, vissa mer, andra mindre men alla blir lika glada av att uppskattas.

Jag brukar göra ganska mycket bra saker. Så jag förtjänar uppskattning. Mycket. Därför blir jag glad när jag ser att folk förstår HUR mycket jag borde uppskattas. Se här så förstår ni.

God kväll.

//Micke

Jag har fått den stora äran att gästblogga på denna "berömda" blogg...

Vem är jag då? Jo jag är praktikant här på Bokenäs idag. Då kanske en del tänker: praktikant Jerry från ICA reklamen? Men med det lilla av mig som ni ser på bilden så kan ni nog ganska snabbt utesluta det.

Hela morgonen har mina öron mer eller mindre blivit misshandlade utav Mickes musikval. Här spelas låtar som jag aldrig hört. De låter som de kommer från stenåldern (minst). Det är väl ett bevis på skillnaden i ålder mellan oss... (+ utseendet då), för humor har han som en barnunge, precis som jag.

Förresten om ni undrar kallar de mig för praktikant Jossan.

//Praktikant Jossan

Vi käkade frukost tillsammans imorse för första gången. Det var absolut inte den sista. Senare tog vi en kaffe. Jag städade lägenheten och hade tid i tvättstugan. Men hela tiden tänkte jag på dig. Vi var tvungna att träffas igen på eftermiddagen. Längtan blev för stor. Och det var lika bra som till frukosten. Nu så här på kvällen ligger du här framför mig igen. Mmm. 

Helsidesannonsen i GP och jag. Jag älskar dig!

//Micke

Nu ska ni få reda på det jag har hållit inne med nu några dagar. Detta som ungefär är lika stort som att Messiah har återuppstått. Ju mer jag tänker på det, ju mindre känner jag att jag överdriver. Detta är verkligen megastort. Ok, here it comes!

Bokenäs, Sjögården och Stenungsbaden har gått samman och skapat ett supererbjudande som kommer att skaka om Spasverige! Superspa!

Besök tre spahotell, betala för två! Övernattning, trerätters middag, frukost och tillgång till spaavdelning ingår på alla tre anläggningar. Du betalar 3000:- totalt och har ett år på dig att besöka alla anläggningar. Visst är det fantastiskt?! Och helt oslagbart. Läs mer

Så... bomben är släppt. Nu kan vi ta helg. Och apropå helg, Köp GP på lördag eller söndag och kolla in den läckra helsideannonsen vi har i tidningen. Snygg som satan e den!

//Micke

Jag läste en krönika i helgen om hur det var när man var liten och var rädd för spöken. Hur man låg i mitten på sängen så att inte spökena eller alla andra onda människor som låg under sängen skulle kunna sticka upp sina händer och skrämma en när man skulle sova.
Just därför låg man i mitten i av sängen. Helt stilla. Jag läste krönikan och fick en jobbig flashback. Det var ju precis så!

Och under en period i barndomen (innan man fattade) låg man tryckt in mot väggen i sängen, tills man var så begåvad att man förstod att spökena kunde ta sin hand genom springan mellan väggen och sängen. Sen den dagen ligger man i mitten av sängen. För att vara säker.

Mamma var ju den pålitliga och säkra människan på den tiden och hon sa att det inte fanns några spöken. Innerst inne trodde man ju på henne och man var nog i grunden rätt trygg i sin säng ändå.

Därför blev jag skitskraj idag när vi på något sätt kom in på detta ämne idag på kontoret. Där sitter jag med två av mina kollegor (som båda är mammor) och pratar om spöken.
Den ena tittar fortfarande under sängen innan hon lägger sig, varje kväll, så att inga spöken eller onda människor ligger där under och väntar. Hennes man är lite rädd också men intalar sig att det vore väl konstigt om någon ond människa skulle åka så långt ut på landet för att lägga sig under någons säng och sedan skrämma dem. Därför låtsas han vara lugn och lägger sig utan att kolla under sängen.

En annan mamma sover alltid med en hårspraysflaska mellan sig och sin man. Ifall någon kommer på natten och vill något ont, kan hon spruta den onda människan i ansiktet med hårsprayen för att sen hinna springa och rädda barnen.

Jag har en syster (också hon är mamma) som tidigare bodde i ett hus på landet, ganska avskilt. Hon satt aldrig i sitt vardagsrum på kvällen när det var mörkt, för där fanns det fönster åt tre håll. Och utanför fönstren stod det ju oftast fullt med onda människor och kollade in på henne utan att hon hade koll på dem.

Det är ju tur att man är vuxen när man får reda på att mammorna var lika jävla rädda för spökena som man själv var. Men tryggheten är borta.

//Micke

Jag fick precis höra av en kollega att en av våra goa snälla och väna frukostvärdinnor måste ha något trauma bakom sig i livet.

Jag var själv inte på plats på jobbet idag men fick följande historia berättad för mig nyss på telefon:

Idag vid personalfrukosten kom personalen in på ämnet bilkörning och om man hade råkat köra på något djur eller så. Grodor och sådant var äckligt men ingen större grej. Rådjur störde ju lite mer förstås.

En av tjejerna i frukosten, vi kan kalla henne Bettan, för det heter hon, berättade att hon en gång lyckades att inte köra på en hare som sprang ut framför hennes bil. Men så kom det en mötande bil som smackade rätt in i den. Båda gick ur för att kolla. Haren låg i en snedvriden position på vägen. Skadad men inte död.

Den skyldiga (som körde på haren) kunde inte med att döda haren. Så Bettan fick alltså uppdraget att avsluta lidandet för haren. Men eftersom hon inte ville att det skulle bli så mycket blod ville hon inte slå ihjäl den.

Så hon tar upp haren och... och stryper den!
Med båda händerna håller hon om harens hals och trycker den död med tummarna. Tänk er den bilden!

Visst är det fruktansvärt!? Helt fasansfullt... roligt?! Fast samtidigt tråkigt förstås. För haren. Man är ju inte helt hjärtlös. Så jag gråter hejdlöst här. Jag kan inte sluta gråta. Jag vill inte gråta av den anledningen jag gör det av, så jag tror att det är för att haren dog.

//Micke

Någon som är duktig på pepparkakshusbygge?

Med ritningar och allt alltså? Mitt mission för årets julbord har blivit att göra en ritning på HAV SPA MÖTEN som köket sedan kan baka och bygga upp ett pepparkakshus av.

Mitt problem är att någon annan skall få ta all cred av allt det jobbiga förarbetet som ingen förstår att det är det verkliga jobbiga arbetet i hela processen. Det är jobbigt för ett stort ego.

//Micke

Har du bokat julbordet än?

Jag kan, utan att överdriva som jag tydligen brukar göra, påstå att vi har ett av Sveriges bästa julbord!

Det har många nöjda gäster under åren förstått och de återkommer år efter år. Vi dukar upp vårt julbord i ett tält på altanen som vi vintersmyckar (töntigt ord men) med granar, halmbalar, julslädar, massor av ljus m.m. I mitten av tältet står en stor eka där vi ställer upp vackra fat med all sorts julmat. Bredvid ekan finns det ytterligare tre olika bufféer. Gästerna får sitta inne i värmen i restaurangen och äta. Schysst! Och det är riktigt läckert!

Trots att vi utökat en helg mot förra året börjar alla datum bli fullbokade. Men... det finns fortfarande några datum kvar. Kolla lediga datum här och boka nu innan det är försent. God jul! Ja visst! Snart är den här!

//Micke

Lars Eric vann förra årets utnämning av Svenska Mötens pris; "Årets Svenska Möten vän", på en stor gala i Stockholm.

Det har varit ett fint år, där diplomet hängt i vår lobby, stolt som en tupp. Lika stolt som Lars Eric vart. Idag skulle hans efterträdare utses, tillsammans med lite andra mindre viktiga priser, som Årets anläggning, årets blitzare, årets region m.m. Svenska Möten ordnade en säljnätverksträff i samband med prisutdelningen och fram till igår var jag inställd (och inbokad) på att åka upp till Stockholm och vara med.

Men en annan grej kom emellan och jag fick prioritera. Jag åkte inte upp till Stockholm. Vad kan vara viktigare än att medverka vid detta speciella tillfälle?

Som alla kändisar, berömda och viktiga människor säger jag; No comments.

Jag vet inte varför jag säger så eftersom jag inte faller under något av ovanstående kriterier. Men det kändes rätt och det är ännu hemligt varför jag gick på ett annat möte. Det är inte hemligt att jag gick på ett annat möte förstås. Det var ju inte hemligt. Men innehållet i mötet!! Herregud ja! Ni förstår att det är stort va? Det är det. Eller ja, inte lika stort som om Moses skulle komma ned för berget med tio nya budord men... Men det är ganska stort.

Det blev vadslagning t.o.m. om hur stor effekt detta möte kommer att ha. Jag har VÄLDIGT höga förväntningar. Ev. kommer vi bli tvungna att skriva om bibeln och skriva till ett elfte budord. Visst, jag har kanske en förmåga att förstora händelser men vi får se.

//Micke

Idag fyller vår goa Pernilla, bokningsansvarig här, 40 år!! Ingen kan tro det! Hon är fortfarande bara ung och söt för oss. Och så otroligt duktig på sitt arbete! GRATTIS fina Pernilla!

Och grattis nr 2:

"Jag besöker över 80 konferensanläggningar under ett år och Bokenäs e fan den bästa jag sett i år! Och jag vet att jag inte kommer besöka någon som är bättre!"

Med de orden från en besökare idag låste jag kontoret och satte mig i bilen för att åka hem. Med ett störande brett belåtet flin i ansiktet. Grattis Bokenäs och grattis Pernilla!

//Micke

Min mamma, jag älskar henne väldigt mycket och hon är en fantastisk kvinna. Hon är duktig på många saker och jag har aldrig märkt något större fel på henne. Tills i söndags. Det var mammas födelsedag och familj och släkt var samlade hemma hos henne och pappa.

Om några dagar fyller mammas väninna 60 år och de ska ge bort en julbordsmiddag på Bokenäs till henne. Hon tänkte skoja till det med ett rim och bad mig och min svåger att slutföra rimmet ("-Eftersom ni är så duktiga på det") -Jag har redan börjat så det är bara fortsättningen ni behöver skriva.

Nu när du 60 ska fylla
Vill vi dig gärna hylla
Och dig i magen fylla
Med ett julbord

Ja...ok. Nu var det bara att fortsätta på den fantastiska början. Jag har fyra dagar senare inte kommit på något. Jag är fortfarande i chock.

Mamma, vad hände här?

//Micke

Ett vackert talesätt. Och ack så sant. Det finns andra saker man inte bör göra med sina kollegor. Åka och shoppa på Ullared tillsammans, typ.

De frågade mig i förra veckan om jag inte skulle följa med. - Det kommer bli så roligt!

Öh, nä. Jag tror ärligt talat inte att jag hade tyckt om mina kollegor efteråt om jag åkt med. Man tröttnar ju. Jag hade blivit som ett litet barn och satt mig och tjurat i nåt hörn efter nån timme när jag tröttnat på att stångas med den hysteriska massan av folk som finns där inne. Jag har vart på Ullared två gånger. Båda gångerna var jag färdigshoppad på ca 1 ½ timme. Bilrengöringsmedel, sockar, tandkräm och kötid inkluderad. Fint så.

Men på bilden som jag fick på mms idag ser ni riktiga Ullaredsproffs! Då är man inte färdig på nån timme, det kan jag lova er. Nej det tar två dagar. De åker ner dagen innan (för att shoppa allt det tråkiga). Övernattar på ett spahotell i närheten för att ha mycket energi dagen efter då den "riktiga" shoppingen ska börja. Självklart ska man vara på plats när affären öppnar. Sen shopping hela dagen, med ett kort avbrott för lunch och ilastning i bilen (för att kundvagnarna självklart är fulla vid lunchtid). Takboxen används självklart också. Sen in igen och brottas med andra hysteriska och giriga shoppare. En gång till! Hemfärd först när varuhuset stänger.

Nej, tack. Jag och Pernilla stannade kvar på kontoret idag och hade det sååååååååå lugnt och gott.

Har ni varit på detta ställe vet ni hur hysteriskt det är. Har ni inte vart där kan jag berätta att det inte är trivsamt på något sätt. Se klockan 20.00 på kanal 5 ikväll om ni inte tror mig. Det finns ju en anledning att de gjort en dokusåpa av det.

//Micke

Det är ju lördag så jag ger mig på ett jätteprojekt! Jag tycker inte det är så himla roligt att laga mat men ibland försöker jag.

Idag är det lördag, och då ska det tydligen vara nånting speciellt till middag. Jag funderade på vad jag verkligen tycker om och kom fram till att stuvade makaroner och korv e riktigt finlir. Så för första gången i mitt liv lagade jag det! Det såg ut som ett mindre bombnedslag i mitt kök efteråt men så blev det ju bra också. Ni fattar va?

Det ser ut som en dröm, jag vet! Och det var det också. Ni fattar va, detta är stort. Jag har stuvat nånting!! Vad väntar nu liksom? En stjärna i Guide Rouge?

//Micke

Det är kallt, det är blåsigt, det är jävligt.

Det är höst.

Och det är underbart vackert. På väg till jobbet och man möts av lite lätt dimma och solen som skimrar i havet.

Hösten är fantastisk och man mår bara super av detta!

//Micke

Jag var hos min goa tandläkare imorse. Det var en vanlig rutinundersökning och allt var bra. Jag gillar min tandläkare. Hon är snäll och gör mig snygg i munnen. Hon polerar och fixar. Men framför allt har hon räddat mig från att dö en gång och det är stort. Eller ja, det är inte säkert att jag hade dött men jag tror det.

Det var för ungefär ett år sen. Jag hade grym tandvärk och det finns inget som gör ondare än det. (Nä, inte ens att föda barn, det kan jag aldrig tro). Jag trodde ju att jag skulle dö! Och för att hon räddade mig från detta helvete är jag henne evigt tacksam.

Jag gillar henne, men samtidigt inte. Hon gör mig nämligen ful i håret när jag är där! Hon sitter på sin pall och gnider sin kropp mot mitt huvud så mitt hår rufsas runt och jag ser inte klok ut när jag är färdig. Jag ställer mig upp och låtsas titta på tänderna i spegeln. Men det enda jag ser är rufset till frisyr jag har på huvet. Jag ser inte klok ut!

Jag tackar, betalar och går ut. Och samtidigt som jag känner kärlek för livsräddaren, känner jag lite.. ja, hat är väl att ta i, men det känns jävligt störande helt enkelt.

//Micke

Jag hinner ju inte berätta allt.

Idag, vi har fått ännu en utmärkelse. Vi har blivit invalda i Svenska Spahotell! Hög klass gäller här!

Förra veckan var det Svanen. Nu är det Svenska Spahotell. Vad väntar härnäst? Svenska Superduperhotellsomingenkanöverträffaihelavärlden. Ja det blir det nog.

//Micke

Idag tog jag en kaffe med Bibbi, vår revisor som jobbar hos oss på måndagar. Under tiden vi drack kaffet och snackade, ställde jag i ordning lite stolar och bord i ett av våra nya mötesrum, Aqua Green. Jag flyttade en vas, rullade ihop en datasladd och grejade lite. Jag piffade till det helt enkelt. När vi kom tillbaka in på kontoret till våra kollegor säger jag:

-Vi har pippat i Aqua Green! (jag sa fel alltså, jag skulle sagt piffat eller pimpat eller nåt. Inte att jag hade satt på vår revisor i en konferenslokal.) Men det sa jag i alla fall. Sen fortsatte vi jobba som vanligt. Fast i tystnad. Knäpptyst blev det. Det var roligt.

//Micke

Man vaknar på lördag morgon. Man vet att man har en lugn dag framför sig. Sätter på sig ett par jeans, en tröja, skor och keps och går trött tio meter till närmsta 7-11 och köper tre färska tidningar och en varm go kopp kaffe. Går tillbaka och njuter i ett par timmar med frukost-tv och tidningar. Man vaknar till helt enkelt.

Det är då jag börjar fundera på hur det ska bli när man flyttar till hus. Jag vill inte gå och gå och gå flera kilometer för att få tag på några tidningar. Jag vill inte börja prenumerera på lokaltidningen då jag själv vill välja vilka tidningar jag vill läsa just den dagen. Och jag vill inte brygga mitt eget kaffe. Den första koppen kaffe på morgonen skall helst någon annan ha gjort. Det känns lyxigast så.

Men samtidigt vill jag kunna sitta i min egen trädgård och läsa tidningen. Jag vill kunna klippa gräsmattan om jag känner för det. Jag vill ha små byggprojekt på gång i huset. Jag slits mellan mina viljor. Och det är då jag börjar falla in i ett förlegat Anna Anka tänk. '

Får man ha en betjänt? En som brygger kaffet och har ordnat tidningarna innan man vaknar. Som under dagen kommer med jämna mellanrum och frågar om jag kanske vill ha något från affären. Som kanske avslutar byggprojekten om jag inte är så händig som jag tror. Som kanske klipper gräset om jag tröttnar mitt i.

När man ansöker om huslån hos banken räknar de med löpande utgifter som man ska klara av förutom själva huslånet. Mat, kläder, tandkräm. Ja, allt har de räknat med. Men de missar ju en ganska stor post. Vem ska betala betjänten?

//Micke