Typ, avslappnad lugn och seriös. Varför kan jag då inte tygla mig under ett viktigt kundbesök?

Jag har varit på en tre dagars roadblitz med Svenska Möten. Vi har haft det så himla roligt! Jag och två tjejer från Torekov Hotel och Comwell har åkt runt och besökt företag på dagarna. Vi har berättat om Svenska Möten och lite grann om våra egna anläggningar för de olika företagen. Vi har verkligen haft det superkul!

Idag besökte vi ett företag i Malmö. Vi blev bjudna på kaffe och visades in i ett konferensrum där mötet skulle äga rum. Vi började mötet och vi hade jättetrevligt. När vi pratat ungefär tio minuter tittar jag snabbt ut genom fönstret. Och där stod Hon! Jag kunde inte släppa blicken från henne. Hon var så vacker. Jag hörde de andra fortsätta prata runt omkring mig. Men jag hörde inte längre vad de sa. Jag tappade helt fokus och bara stirrade rätt ut. Hon var ju perfekt. Jag hade bara sett henne på bild innan och nu fanns hon precis utanför fönstret.

Turning Torso var ännu vackrare i verkligheten än på bild och jag blev helt betagen. Jag ställde mig upp och bara beundrade henne. De andra satt kvar på sina stolar och bara (be?)undrade mig. Mötet avslutades snabbt därefter. Det var ett fint möte. Tycker jag i alla fall.

//Micke

Jag har fruktansvärt dåligt minne. Och en släng av Tourettes. Har jag märkt...

Det är rätt jobbigt när man jobbar med det jag gör. Om jag t.ex. sitter och arbetar med något viktigt (som jag självklart oftast gör) och telefonen ringer, då svarar jag och ger all min kraft till människan i andra luren. Den hade ju självklart också något väldigt viktigt att berätta som jag ska arbeta vidare på. Så har jag glömt bort det väldigt viktiga jag gjorde innan.

Då kollar jag i min kalender vad jag egentligen skulle göra under dagen. Säkert står det något skitviktigt där med och jag börjar med det. Alltså har jag tre superduperviktiga saker som jag måste göra med en gång. Då gör jag det. Vid lunch är det fullknökat i hjärnan.

När jag har mycket i mitt huvud hittar jag även på ord och blandar ihop betydelser av orden när jag skriver och pratar. Jag lever ett farligt liv eftersom jag tror att det ingår i mina arbetsuppgifter att jag ska kunna kommunicera med andra människor på ett normalt sätt.

En gång fick jag och några kompisar punktering på vår bil sent på kvällen. Vi var säkert på väg till något väldigt viktigt då också och jag var nog stressad. Jag letade upp ett hus där det var tänt inne och knackade på dörren. Jag bad den färgade mannen som öppnade dörren om ett hakkors. Inte ett fälgkors som man kanske kan tycka hade varit mer naturligt.

Nu när jag tänker efter borde jag nog inte överhuvudtaget arbeta med människor. Eller ens träffa dem. 

//Micke

Oftast sjunger jag i bilen. Eftersom jag gör det så bra...

Ganska ofta skäller jag också. Nej, inte på andra bilister och så. Jag är, trots vad man kan tro, ganska sansad i trafiken ändå. Men jag spelar upp scenarior i mitt huvud om olika grejer som kan hända. Det är inte alltid de är relevanta eller ens möjliga att inträffa i verkliga livet. Men nog så verkliga. I mitt huvud i alla fall. Jag kan bli riktigt upprörd ett tag och jag pratar högt och argumenterar mot en fiktiv person. Sen sjunger jag igen och blir lugn. Inget har ju egentligen hänt och jag kan låtsas vara normal.

Men idag har jag faktiskt verkligen blivit arg på riktigt.

För en vecka sedan skickade vi ut Bokenäs nya nyhetstidning till våra gäster. Jag vägde och frankerade tidningarna som man skulle. Idag kom fakturan från Posten. De skriver att de tidningar vi skickade vägde dubbelt så mycket som det i själva verket gjorde. På fakturan ville de även ha dubbelt så mycket betalt. Efter att jag kontaktat dem på telefon får jag svar på mail:

- Efter att vi kollat med postterminalen vägde er försändning 73 kilo. Alltså stämmer fakturan.

Äh. Nej.

Eller jo, om försändningen vägde 73 kilo stämmer ju fakturan. Jag kan ju räkna. Men efter att ha kollat i min hjärna och med all rim och reson stämmer inte fakturan. Ni har lagt på dubbelt så mycket både i vikt och i pengar.

Posten, varför gör ni så här? Dagen började ju så bra, fortsatte ännu bättre och slutade helt fantastiskt med sol, värme och ett helt stilla hav utanför mitt fönster. Jag var i harmoni. Sen får jag ert mail. Varför gör ni mig arg, när allt kunde varit så bra idag?

Jag får väl sjunga lite för att lugna ner mig. Jag kanske t.o.m. ska ta och ringa upp dem imorgon bitti och sjunga för dem i telefon. Då är jag SÄKER på att de makulerar fakturan.

//Micke

Jag lovade ju igår att jag skulle släppa detta med tävlingen. Jag försökte men...

Idag var jag och Helen på Vann och hälsade på. Ja, vi var inte ensamma. Det var vi och 132 personer till. En turismmässa där 99 företag inom turism var representerade. Jättekul. Och roligt att se det nya Vann. De har fått det mycket fint!

Ett av de 99 företagen på plats var Havsguiderna. Hmm. Jag har nog aldrig vart så övertrevlig som idag! Jag log störande brett och hoppades djupt att de inte läst bloggen.

"Gud så roligt alla hade i torsdags"

"Hörde det var succé"

"Nej, då det gjorde ingenting att vi inte vann tävlingen. Det viktigaste är ju att deltaga.. "

Yeah right!

Sen såg jag Majsan från Bohusgården. Det var hon som vann tävlingen. Med ett väldigt flin på läpparna kommer hon fram till mig och det första hon säger är:
-Man måste ju gå in för 100 % om man ska vinna. Nästa gång går det säkert bättre för er.

- JA. OCH DUUUU DÅ?!

//Micke

Ja, vi släpper detta med tävlingen snart.

Imorgon är det måndag och då börjar vi om på nytt. Då ska jag och Helen åka till Vann, tidigare Lingatan och se hur det har fått det. (De var inte med i tävlingen by the way..kanske rädda?) Efter det ska vi inte nämna denna tävling mer. Vi är inte på något sätt dåliga förlorare MEN...

Som nystartat bolag borde man värna om sina ev. kunder. Eller? Man ska värna om dem i vilket fall som helst men. Som ny på marknaden känns det mer angeläget än någonsin. Det är ju kris i landet!

Bokenäs kom 2:a i tävlingen. Vi är inte bittra för det. Inte alls. Trots att vi borde vunnit. Om det inte vore för domarskandalen. Något mindre ställe som heter typ Bohus..., Bohusstället, buhosgården, bärjordstorpet, Bohusgården. .. ja, jag vet inte, vann tydligen. Måste vara något mindre ställe i närheten. Enligt de självutnämnda domarna vann detta ställe.

Det var ju inte så smart tänkt av Havsguiderna/domarna. Eller? Bokenäs bokade ca 40-50 båtturer av externa företag förra året. Hur många båtturer bokade "vinnarna"? Ni skulle jämfört innan ni utsåg vinnaren. Ja ja. Men lycka till med ert nya bolag. Det kommer säkert gå skitbra! Ring inte oss. Vi ringer er.

(Fast ring oss gärna när det blir ny tävling, Vi älskar tävlingar och är väldigt sportsliga vad gäller tävlande. Typ, låt bästa lag vinna och så där...)

//Micke

Så efter en fantastisk båttur ifrån Bokenäs till Bassholmen med strålande sol och saltstänk så samlades vi för, vad i alla fall vårt lag trodde, en rejäl, energikrävande och fysisk 5-kamp. Inte för att vi (Pär, Rickard och jag själv) är ett dugg tävlingsinriktade, men i alla fall.

Vi var totalt sex st lag. Vi startade med att få lite tilltugg samt dryck i olika former.

Dvs jag drack cola och de andra drack lite starkare drycker. Det skulle de inte ha gjort. De fysiskt krävande tävlingarna byttes ut mot gren 1: Ordgåtor. Dvs. en viss tankeverksamhet krävdes, så vi vann inte den grenen... Men det var bara ett taktiskt drag ifrån vår sida eftersom det lag som vann denna gren fick starta nästa. Så det innebar att vi hade förmånen att se hur denna nästa gren gick till samt hur man INTE skulle göra.

Så när det var var tur så tog Pär kommandot och vi kände oss starkare än någonsin. Vi vann inte denna gren heller... Men det var enbart för att det strulade med vår utrustning och domarna tog extra lång tid på sig att ordna detta.

Den tredje grenen var enkel. Man skulle mäta upp en sträcka på exakt 19.47 meter ifrån ett visst ställe. Hur enkelt som helst. Alla vet ju att Pär är 1,85 lång, så det blev ca: 10,5 st Pär. Sagt och gjort så la sig Pär på marken 10,5 gånger och vi kom så nära, så nära 19,47 meter. (ca 20 cm fel bara). Och denna gång var det självklart fel på måttbandet...

Sedan deklarerades att vi inte hann mer än 3 grenar. Så eftersom vi siktat in oss på 5 grenar så blev det lite missräkning. Vi blev bara 2:a. Men om det varit 5 grenar som sagts från början, och vad vi lagt upp hela vår strategi utifrån, så hade vi självfallet vunnit!

Hur som helst så var det en fantastisk eftermiddag på Bassholmen och ett jättebra genomfört arrangemang. Trots domarskandaler.

//Gabriella

Idag är det tävling!

Det nystartade företaget Havsguiderna har ordnat en femkamp mellan flera konferensanläggningar här i Bohuslän idag. De frågade mig tidigare om jag ville vara med och tävla för Bokenäs, men eftersom jag känner mig själv alldeles för väl tackade jag nej. Jag blir ingen trevlig person när det är tävling, jag blir alldeles för överladdad och knappt pratbar. Vinner jag inte sedan heller, blir jag skitsur och det håller i sig flera dagar.

Därför lämnade jag med varm hand över Bokenäs representation i denna tävling till Gabriella i bokningen och Rickard och Pär i köket. De är alla lika galna tävlingsmänniskor, men jag tror de är något mer behärskade i sin framtoning. De fick en lyckospark (eller något liknande) i baren innan vi gick ner till bryggan för en halvtimme sen där båten stod och väntade för att sedan åka ut till Bassholmen där tävlingen skulle ske.

Nu väntar vi spänt på hur det går! Jag tippar, som sämst, en 2:a placering för Bokenäs. Jag hann se tre personer från ett annat ställe innan de åkte iväg. Njaaa... säger jag. De vinner inte. De såg alldeles för veka ut. Gött så!

//Micke

Jag drack kaffe med några kompisar i villaidyllen för några dagar sen. Under tiden höll vi samtidigt på att rädda hela Göteborg från en knarkkatastrof.

Bredvid deras trädgård ligger en busskur. Under dagen stannade det bilar och motorcyklar bredvid den. Människor gick ur sina fordon, gick in i kuren, ställde sig på bänken och sträckte sig efter något uppe vid taket. Efter att ha fumlat lite där uppe, åkte de iväg igen. Sen kom nästa. Och så höll det på.

Jag som var helt säker på att det var en stor knarkaffär som höll på att styras upp mitt i villaidyllen gick fram för att kolla hur mycket det rörde sig om. Jag ställer mig på bänken och får syn på knarkbehållaren. Den kanske inte var tillräckligt stor för att kunna förse hela Göteborgs pundare med knark men några stackare skulle jag nog kunna rädda från skiten.

Jag bar in den i trädgården och öppnade. Ut föll kokainet! Eller nä, det gjorde det inte. Ut föll en lapp. På lappen stod det en massa namn och en hemsideadress. Geocaching.com. Gick till datorn för att kolla upp vad det var.

Detta är en töntig vuxenlek! Som håller på över hela världen. Folk registrerar sig på sidan och åker sedan runt med gps och hittar dessa olika ställen där de skriver sitt alias. Åker sedan vidare till nästa. Spännande värre.

För att inte förstöra leken, la jag tillbaka "knarkbehållaren" i busskuren. En halv minut senare kom det en bil i hög fart och en man hoppade ur. Med sur min gick han in och hämtade behållaren. Blängde grinigt på mig och åkte därifrån med en rivstart. Jag hade tydligen besudlat deras lek med mina lekmannahänder. Nu var leken över i villaidyllen.

//Micke

Jag har fått några, faktiskt ganska många, dåliga 1 april skämt idag. Det värsta, som inte var ett dugg roligt, men som ändå satte sig hårt i mitt hjärta var att alla Svenska Mötens anläggningar (inkl. Bokenäs) måste byta ut sina tjänstebilar mot cyklar (med elmotor för hjälp i hårt motstånd). Jag som precis har beställt ny bil!

Därför är det inte en lätt dag att berätta det jag ska säga nu. Det är nästan för bra för att vara sant. Men det är det. Victor som jobbar i vaktmästeriet och är ansvarig för våra aktiviteter har gjort det omöjliga.

Idag var det laxöringspremiär. Överallt i Sverige har det stått en massa människor och fiskat idag. Och på lika många platser har det stått besvikna människor. Ingen fisk... Det är ju det vanliga. Även på Bokenäs stod det folk idag och fiskade. Utan lycka. Utom Victor.

Han fångade en piggvar. På 3 kilo! Med ett järnrör!! Han fick syn på fisken precis när han höll på att lägga i vår flytbrygga för säsongen. Med samma rör som han använt för att lägga i bryggan lyckas han fånga fisken! Som en grottmänniska spettar han fisken med röret! Stolt som en tupp ringer han mig och berättar vad han lyckats åstadkomma. '

Han går runt och visar våra gäster vad han lyckats med. Han skickar bilder till mig och ringer videosamtal för att visa att det verkligen har hänt på riktigt. Jag tror honom. Gör ni?

//Micke

Idag åkte jag och Lena upp till Volvo Aero och delade ut choklad från Bokenäs till alla lunchgäster. Vi hade jätteroligt och vårt besök verkade uppskattat. Kul! Men det roligaste hände efteråt.

Som besökare på Volvo måste man lämna ifrån sig mobiltelefoner som har kamera innan man går in på området. Det fick både jag och Lena göra. Plus alla de japanska besökare som kom med buss strax efteråt. De var nog inbjudna för att titta på fabriken. Men de fick se mer än de kunde drömma om.

Två älgar hade hoppat över flera grindar och staket och tagit sig in på Volvos inhägnade område. De irrade omkring och kunde inte ta sig ut. :-( Det var riktigt synd om dem. Men dem det var mest synd om var alla japaner. Som fick se två älgar på så nära håll. Utan kameror. De grät nästan.

//Micke

För att värna om miljön skall man släcka ljuset under en timme nu mellan 20.30-21.30.

Om jag kör miljöbil. Källsorterar sopor. Är hemma ytterst sällan och förbrukar då knappt någon energi. Jag jobbar på ett hotell som har en helt unik miljöanläggning. Troligtvis bäst i hela Europa. Är det då ok om jag tänder ljuset igen efter en kvart då? Jag är uttråkad.

//Micke

Det var la själva...

Varför gör ni så här mot mig? Idag kom det en ny blankett jag skulle fylla i för att beställa en ny bil. Blanketten jag fick igår hade det tydligen blivit något fel med, och den fick jag inte använda. Den jag fick idag hade inte på långa vägar lika många kryss för extrautrustning man kunde kryssa i. Det är ju extrautrustningen som gör hela bilen. Precis som smink eller kläder kan göra en ful människa snygg. Bilen behöver piffas upp!

Jag behöver en pimpad bil! Som kompenserar mitt vänliga, snälla, underbara, goa, fantastiska och framför allt ödmjuka sätt. En bil som kompletterar mitt sanna jag. Annars blir jag ju bara... jag. Moder Teresa mådde bra av att hjälpa andra. Jag mår bra om jag har en snygg bil. Båda vill/ville vi må bra. Varför hade hon så många anhängare och inte jag? Jag är också snäll. Och med en snygg bil kan jag också hjälpa människor. Jag ska åka runt och kränga konferenser och Minisemester med spa ju! Folk behöver glädje i sitt liv. Jag är gärna den som sprider det. Men hur ska jag kunna göra det i en standardbil?

//Micke

I måndags var jag i Stockholm på en säljnätverksträff med Svenska Möten. De hade ordnat en föreläsning av Örjan Strindlundh som bland annat handlade om hur viktigt det är med positiv energi. En väldigt bra föreläsning som fick alla som var där en vilja att förändra världen!

Helt galet laddad kom jag tillbaka till jobbet igår och sen dess har det hänt grejer minsann. Telefonerna glöder av alla inkomna samtal där det bokas hej vilt. Inboxen i mailen är full av alla bokningar som kommer in. Ja, det kanske inte bara beror på min nyvunna energi, kanske snarare andra säljåtgärder, men i min ödmjuka värld beror det på min nyvunna energi.

Som en extra energikick fick jag idag det efterlängtade kuvertet i brevlådan. Nej, inte "Dags att deklarera".
Det var beställningsformuläret för min nya bil! Det ger energi kan jag lova! Det är få saker som gör mig så glad som när man får fylla i formuläret av vilken bil man vill ha.

Man väljer bilmodell. Motoralternativ. Extrautrustning. Extrautrustning. Extrautrustning. Extra extrautrustning. Att välja bil och drömma sig bort om hur vackert par jag och bilen kommer bli, det är kärlek det. En riktigt pirrande känsla.
Om man är fåfäng, är det ok att extrautrusta bilen med 1/3 av bilens pris då? Om man är ödmjuk innerst inne?

//Micke

Dagens tips för rengöring av ditt tangentbord.

Byt dammsugarpåse innan du påbörjar rengöringen. Det underlättar SÅ arbetet.

Varsågod.

//Micke

I torsdags var jag hos tandläkaren för att dra ut en visdomstand. Det var en speciell upplevelse. Inte helt behaglig.

På måndag ska jag vara i Stockholm och helst se någorlunda representativ ut. Idag lördag ser jag ut så här. Vad ska jag ha på mig på måndag för att se representativ ut? Svart kostym? Burka?

//Micke

Tillbringat en mycket trevlig eftermiddag på TUR-mässan men Lotta på Löfbergs Lila. Vi avslutade dagen på Heaven 23. Med en drink. Eller ok då. Två. Eller ok då. Tre blev det nog. Inte fyra väl? Vi hade mycket trevligt i alla fall, högt ovanför Göteborg.

Eftersom vi båda uppnått en aktningsvärd ålder var det tvunget att vi var hemma klockan 20.00 då "Så ska det låta" började. Lotta ville ju verkligen vara hemma till dess och jag... ja, ja ok då. Lill Lindfors skulle ju vara med. Så ok då. Vi gick i god tid för att jag skulle kunna njuta av fredagskvällen framför TV:n.

Tv:n var trevligt sällskap och det var trevligt med "Så ska det låta". Trevligt. Som alla mina fredagskvällar. Trevliga. Jag och TV:n. Mmm. Älskar trevliga fredagskvällar! Efter "Så ska det låta" kom "Grillad". Programmet som jag hatade förra veckan för att det höll så låg kvalitet och som fått väldigt dåligt kritik i veckan i alla tidningar. Jag tyckte verkligen det var dåligt.

Efter två timmar på Heaven 23 med lite drycker och trevligt sällskap var programmet ikväll helt fantastiskt! Jag skrattade hela tiden! Var det Heaven 23:s fel eller var programmet bättre denna vecka? Jag kanske ska dra till H23 imorgon med, då allting verkar bli så mycket bättre efter ett besök där.

Jag har tvättid imorgon bitti, måste städa lägenheten, måste handla mat, måste styra upp nästa veckas jobb m.m. Jag tror jag börjar dagen på H23 så blir det nog lättare med alla måsten. Ja! Så blir det. Trevligt! Det blir en TREVLIG dag imorgon med. Frukost på Heaven 23! För det var väl atmosfären på stället som fick mig på så trevligt humör. *Hick*

//Micke

favoriter i schlagerfinalen. Efter tre timmars bilkörning i eftermiddags med aktivt lyssnande på kvällens bidrag är resultatet klart redan nu. Så här blir det:

6:e plats. EMD. Baby goodbye
5:e plats. Måns Zelmerlöw. Hope & glory
4:e plats. Sarah Dawn Finer. Moving on
3:e plats. Malena Ernman. La voix
2:a plats. Alcazar. Stay the night
1:a plats. Älsklingen(!). Snälla, snälla

Efter den senaste tidens alla tävlingar, utmärkelser och mässor som Bokenäs har varit inblandat i, borde jag ha ett sinne för detta. Det har ju gått strålande! Eller...?

//Micke

Vi är på inköpsmässa i Stockholm och kom nu tillbaka till hotellet efter en liten utflykt.

Vi checkade precis in på rummet. Det första jag får se när jag kommer in är det som ligger på sängen. Nya testamentet och två whiskyflaskor bredvid. Ett sorts arrangemang på kudden. Betyder detta något eller är det vanligt att göra sådant här på hotell i Stockholm? Choklad på kudden är ju trevligt. Men whisky på kudden är ju ändå trevligare! 

I kombinationen med Nya testamentet känns det ju inte heller lika syndigt att dricka upp båda flaskorna. Skål!

//Micke 

Som sagt. Man ska gå på en Årets Ametist fest open minded. Allt kan ju hända. Och man ska vara glad för de som vinner. Jag vet. Varför gör jag inte det då? 

Middagen började 19.15. Första bussen tillbaka till stan gick 21.40. Var vi med den? Ja. Kom vi alltså topp 3? Nej. Var jag sur? Ja. Vi pratar inte mer om det. 

Men vi hade jättegoa bordskamrater. Mycket trevliga och sympatiska. De hejade på vår sida. Sa de i alla fall. Kan det bero på att vi mutade dem med var sin spa-weekend om vi vann? Nej, det tror jag inte. De tyckte att vår sida var bäst helt enkelt.

Jag fick också träffa förra årets vinnare. Tammsviks egen Tanja, som ju faktiskt var först med en blogg på sin sida. Mycket skoj att äntligen få träffa henne in real life. Vi berömde varandras bloggar. Smicker blir man ju alltid glad av så det förgyllde kvällen. Trots förlust. Eller delad fjärde plats som alla positiva människor kallade det.

Imorgon bär det av till Utsikten Meetings där vi ska vara med på en mässa med galamiddag på kvällen. Vi hoppas på bättre utdelning bland priserna där. Det är ett hårt liv vi lever nu. Tävlingar, middagar, priser och galor. Åh vad jobbigt!

//Micke

Jag sitter och skriver på tacktalet till imorgon (måndag) kväll när Årets Ametist - bästa hemsida i mötesbranschen kommer att utdelas. Jag räknar kallt med som sämst 3:e placering. Så det behöver vara ett vinnande tal. Ska jag tacka Impera som faktiskt gjort sidan? Ja, det får jag nog göra. Ska jag tacka vänner? Ja, de har ju kommit med åsikter när vi gjorde sidan. Ska jag tacka familjen? Nä, det kanske blir för mycket. Ska jag tacka Gud kanske? Undrar hur många minuter man får på sig?

Eller ok då. Jag skriver inte något tacktal. Det är så många bra hemsidor som är med i finalen så jag tror inte vi blir topp 3. Men jag kan ändå inte släppa tanken på att det faktiskt kan hända. Jag vill känna mig ödmjuk och vara glad att vi gick så långt som vi gjorde även om vi inte kommer topp 3. Men det gör jag inte. Jag är nog inte så ödmjuk.

Därför undrar jag nu om man får gå tidigare från festen om man är bland förlorarna? Tänk er själva hur roligt det kommer vara att sitta kvar bland självgoda vinnare. Hur man ska sitta och spela glad för deras skull. Det kommer bli som en dålig julafton. Alla är så glada för att det är jul och alla får julklappar. Utom du själv. Ska man då sitta och vara glad över alla andras klappar. Nä. Det tror jag inte. Det är nog bäst vi går tidigare. Jag är ingen dålig förlorare. Jag är en fruktansvärd vidrig förlorare.

//Micke

Jag finner inga ord. Eller jo;

Varför Ingvar? Varför?

Jag trodde det var vi. Jag och du. Varje fredag. Nu blir det ju inte så.

//Micke

Idag är det alla hjärtans dag. Men bara för det får man inte göra vad man vill.

Så nej gubbe, det är inte ok att gå rätt ut i gatan där bilar kör. Där väldigt många bilar kör. Tätt. Nej, bara för att du har bråttom över är det inte ok.

Nej, det är inte ok att ställa sig kvar mitt i vägen och vifta med armarna och "visa" att du har rätt att stå kvar på gatan då flera bilar tutar på dig.

Nej, det är inte superbegåvat att hävda att det är ett övergångsställe om ränderna i gatan och skyltarna på sidan saknas. Ett övergångsställe kräver väl ändå minst en av de två för att klassas som det.

Men idag är det alla hjärtans dag. Och andra delfinalen av schlagern. Vi är därför självklart fyllda med kärlek i kroppen. Därför körde vi inte över dig, en efter en, hårt hårt. Inte idag.

//Micke

Jag är så bra!

Jag och bra affärer, det blir liksom en kemiskt perfekt kombination som man inte trodde var möjlig. Jag har känsla för detta.

På konfexmässan brukar de flesta utställare ha en tävling i sin monter. De brukar gå ut på att besökarna lämnar sitt visitkort i en skål och sedan är de med om en utlottning av en weekend eller liknande. Vi har haft samma upplägg under tidigare år. I år tänkte jag vara lite mer konstruktiv och jag gjorde en enkel tävling där besökarna istället skulle gå in på vår hemsida och svara på två enkla frågor och sedan maila mig svaret. På det sättet lockar man besökarna till sin egen hemsida och allt skulle bli succé. Mitt enda orosmoln var att servern kanske skulle braka ihop av alla nya besökare.

Vanligtvis brukar jag sitta dagen efter mässan och lägga in ett antal hundra namn och adresser i vårt register och sedan dra en vinnare. Idag sitter jag här med fyra svar. Varav ett är fel.

Ni ser, det blev ju succé! De tre som tävlar har ju MYCKET större chans att vinna. Jag slipper ägna hela dagen åt att lägga in adresser. Två av de tävlande har dessutom skrivit lite fjäsk i sina svar. I like!

Tävlingen fortsätter i några dagar till men jag TROR att en av de två fjäskande vinner. Eftersom det är en oberoende lottning av vinnaren vet jag ju inte, men jag TROR.

//Micke

Efter två lyckade mässdagar mötte jag upp Lena och Rickard, som jobbar i restaurangen på Bokenäs, hemma hos mig för några timmar sen. De hade varit på Lisebergshallen under dagen och besökt Årets kock. Inte som tävlande denna gång men i publiken.

Lena var stormförtjust över att hon träffat så många tv-kändisar under dagen. Ev. blir de själva tv-kändisar idag då de är helt säkra på att kameran svepte över dem FLERA gånger under dagen. Efter en fördrink här gick de för en stund sen till prisutdelningen och middagen. Jag sitter klistrad vid tv:n och väntar på att deras tv-karriär ska börja.

Efter så mycket filmning med Körslaget hos oss under några veckor är vi ju så vana vid tv att det börjar kännas som vardag för oss. Det blir ju så. Jag blir inte förvånad om det blir Lena och Rickard som blir kvällens stjärnor i TV4 istället för de tävlande kockarna. Alla vi på Bokenäs är ju så vana vid TV nu att det vore konstigt om de helt har missat att vi är så tv-vana. De borde känna igen stjärnor när de ser någon. Vi blir inte nervösa av kameran. Det blir ju annars lätt så när man inte är van vid TV. Som vi är. Så jag tror att Lena och Rickard vinner ikväll.

//Micke

Team Erik vann inte Körslaget... Tråkigt.

Tråkigt av två anledningar.

Bertil som också jobbar på Bokenäs ringde precis och sa att om Erik hade vunnit ikväll hade han kommit till jobbet på måndag med grönt hår. Han hade redan bokat tid hos frisören och allt.

Så nu är jag ledsen för Team Eriks skull och för min egen. Jag kommer inte få se Bertil med grönt hår på måndag.

//Micke

Igår kom Kompisen på besök till Bokenäs. Kompisen med stort K. Inte för att han är min bästa kompis utan för att han faktiskt heter Kompisen. Kompisen jobbade hos oss en sommar för över tio år sedan. Vi som jobbade tillsammans med honom namngav honom, för att han alltid pratade om sina kompisar i bestämd form. "Kompisen gjorde det igår.. Jag och Kompisen träffade den och den.." Ja, ni vet. Det lät så skönt så han blev helt enkelt "Kompisen" för oss.

Jag hade inte träffat honom på många år när han igår dök upp på Bokenäs och bara sa: "Tjena Kompisen!" Det var så himla kul att se honom igen! När vi satt där och snackade över lunchen kom jag på en sak som hände en gång när han jobbade här.

Vi hade en tysk familj som bodde hos oss en vecka den sommaren. Ingen i familjen pratade något annat språk än tyska. En dag ringde de ner till receptionen och var helt förtvivlade. Något hade uppenbarligen hänt men eftersom det inte jobbade någon tysktalande i receptionen den dagen, bad de mig och Kompisen, som båda läst tyska på högstadiet, gå upp till dem för att kolla vad som hänt.

Ni som läst tyska på högstadienivå, vet säkert att man inte var speciellt engagerad i lektionerna, så våra kunskaper i språket var inget att skryta med. Men vi gick i alla fall upp för att se vad som stod på. '

Familjen hade fått myror i lägenheten, och de hade ett barn som var hysteriskt rädd för myror. Deras problem var alltså ganska stort. Eftersom vi inte själva visste hur man fick bort myrorna ville vi förklara att vi skulle be en vaktmästare komma upp med något gift så att de skulle bli av med myrorna.

Jag och kompisen stod och tittade på varandra och försökte komma på vad "vaktmästare" kunde heta på tyska. Vi kom inte på något passande. Kompisen kläcker då, enligt de kunskaper han sugit åt sig i tyskan:
"Der Mann kommt später". (Mannen kommer senare). Hela familjen tittade på oss som vi inte var kloka i huvudet. Jag undrar än idag vad de trodde att han menade. Att självaste Gud skulle komma och hjälpa dem? Eller något ännu mer fantasifullt. De förstod inte vad vi menade i alla fall, det var klart.

 
En annan språkfadäs hände en annan kollega till mig. En tjej som också jobbade tillsammans med Kompisen.

Denna tjej fick några år senare jobb som reseledare. På hennes absolut första resa ned till Tyskland hjälpte hon alla gäster att checka in på hotellet de skulle bo på. Hon skulle säga till receptionisten på hotellet att chauffören kommer snart och checkar in (för att han parkerade bussen). Tjejen hade i och för sig mer tyskakunskaper än undertecknad, men lyckas ändå förvränga två ganska viktiga ord. Hon säger till receptionisten:

"Der Führer kommt gleich"

Hon menade:

"Der Fahrer kommt gleich"

Hon står alltså i en reception på ett hotell, mitt i centrala Berlin, och säger: "Hitler kommer snart".

Felsägningen uppskattades inte av receptionisten. Varför är tyska språket så svårt?

//Micke

Mina dagar bara fortsätter med skönt flyt. Efter vi gick vidare till final av årets bästa hemsida, i Årets Ametist har allt känts så lätt med jobbet. Det rullar på i ett skönt flow nu. Det mesta går precis som jag tänkt mig. I en artikel i tidningen Bohusläningen var Bokenäs omnämnda idag. Och i morse fick jag se att jag var citerad om bl.a. Bokenäs miljöarbete i en annan tidning. Med en stooor bild på mig! Eller kanske inte såå stor. Ca 9 mm hög. Men ändå! Vi blir omskrivna i tidningar i alla fall. Plus att vi får riktigt mycket konferensförfrågningar och nybokningar också. Det är kul nu!

Och nästan alla jag möter kommenterar vår medverkan i Körslaget. Bokenäs som anläggning alltså, vi är ju inte med och sjunger. Eller jo förresten, några av oss gjorde ju faktiskt det i första programmet. Se klipp här.

I lördagens program visade de jättemycket från Bokenäs. De hade filmat Erik och kören i lobbyn och i restaurangen. Men framförallt visade de jättefina bilder från vår havsbastu när hela gänget badade. Jag bara satt och njöt över de fina bilderna som visades från Bokenäs. Och efter programmet har alltså nästan alla jag möter kommenterat och tyckt att vi fått så fin reklam i TV. Så roligt.

Vi har haft äran att ha Snygg Erik och Uddevallas kör här även denna vecka. Nu laddar dem verkligen inför finalen. De är ruskigt taggade.

Produktionsteamet följer och filmar dem överallt. Och det är nu min näsa för business vaknar. Att de filmar kören hos oss betyder ju inte att folk vet att det är just hos oss de filmar. Jag vill ju få fram det i TV på ett smart sätt. Men hur mycket produktplacering är ok? Ser det dumt ut om alla i personalen går runt med kepsar med Bokenäs tryckt på? Är det ok om någon går i bakgrunden när de filmar och håller en skylt med vår logga? Är det ok att vi alla står och skriker BOKENÄS när de filmar i hopp om att det ska komma med i programmet? Skulle det vara ok att klä på hela kören Bokenäströjor och tvinga dem att ha dem på hela tiden? Eller hade det sett dumt ut kanske? Börjar ju tvivla eftersom ingen av mina idéer har mött någon större entusiasm, varken av mina kollegor eller av filmteamet. Äh. De har väl inte samma känsla för affärer och bra idéer som jag har bara.

Titta på lördagens finalprogram hur kören laddade upp hos oss. Och ring självklart och rösta på Team Erik!

TV4 lördag klockan 20.00.

//Micke

Sån reklam vi fick i Körslaget!

Erik med kören var hos oss i veckan och spelade in en del inför kvällens program. Såna fina bilder de visade från oss och Erik sa t.o.m. i programmet att de var på Bokenäs för att koppla av lite. Att få namnet Bokenäs nämnt i prime time TV är värt hur mycket som helst!

Det kommer att börja rusa folk till oss nu och vill basta i bastun som Snygg Erik har bastat i! Ni fattar vart det här barkar va? Jag tror ingen förstår storheten i detta. Vi kommer behöva bygga ut för att kunna ta emot alla nya gäster som vill komma till oss!

Yepp! Så blir det.

Därför har vi redan börjat med det. Vi bygger ju för fullt. Allt för att kunna möta efterfrågan efter succén i Körslaget. Snygg-Erik, du är välkommen på SPA-weekend på Bokenäs när du vill. Säg bara till.

//Micke

De är runt oss här på Bokenäs jämt nu för tiden! Snygg Erik med Körslaget hänger ju hos oss en hel del under tiden de spelar in i Uddevalla. De var här i veckan allihop och repade, käkade lunch och spelade in en del. De glömde(!) kuvertet med veckans låt de fått av Gry. Det sitter snart inramat på vår "Wall of fame".

Så här har vi det jämt. Kändisar springer omkring och bara finns här. Som ett kul inslag. Ja ni vet, det vanliga livet här.

Idag var Carolina Klüft här! Föreläste inför en stor grupp. Hängde lite. Tog det lugnt, chillade. Skrev några autografer. Ja ni vet, det vanliga livet här.

Sen har jag en polare på facebook som jobbar på ett företag i Uddevalla dit prinsessan Viktoria kom i veckan. Ja ni vet, det vanliga livet här.

För två år sedan satt jag bredvid Lotta Engberg på ett tåg. Hon pratade i telefon fast det var en telefonfri vagn. Är man kändis så får man nog det. Jag tycker om henne så för mig får hon göra vad hon vill. Hon skulle t.o.m. kunna posera i underkläder framför sitt hus och jag hade tyckt det vart ok. Ja ni vet, det vanliga livet här.

Fast jag tycker ändå kändisar är som vanliga människor. Eftersom jag träffar dem så frekvent vet jag hur de är. De är precis som vi. Jo faktiskt. Vanliga. Dödliga. Eller ok, kanske lite häftigare då. Speciellt Lotta.

Men just nu känns det som det är för mycket bara. De är överallt. Två stycken i denna vecka bara. Nej, jag orkar snart inte mer.

//Micke

Nu är jag och Lars Eric alltså på kurs i den Kungliga Hufvudstaden. Det är spännande att vara här. Det är det alltid när småstadsfolk kommer till storstan. Här snöar det till och med! Vi är på ett jättefint ställe som heter Såstaholm som också är med i Svenska Möten.

Engelskan har fungerat fint så jag hade inte behövt oroa mig. Jag borde däremot oroat mig över maten, som jag brukar göra när jag är på konferens. Om man säger som såhär. Jag är mer en korv och mos-kille än anklevertryffelsterrinekille. Jag har ännu inte vart på en konferensanläggning som serverar korv med mos.

Det jag har mest svårt för att äta är ångad/steamad/kokt fisk. Det blir så mycket fisksmak då, vilket jag inte är så förstjust i. Hårt, hårt stekt makrill eller brända fiskpinnar går bra. Där går min gräns.

Eftersom jag mest funderat över hur jag skulle klara engelskan hade jag glömt att fokusera på undanflykter till att inte behöva äta upp maten om det serverades fisk. Vad tror ni serverades till varmrätt? Inte var det korv och mos. Nej, fisk självklart. Och förrätten var anklever. Inte heller min favorit direkt.

Jag hade en väldigt snäll bordsdam bredvid mig som jag lyckades smussla över hela min förrätt till. Ingen såg något. Och sen kom varmrätten. Det var gös! Vet ni hur mycket fisk gös både luktar och smakar? Det är typ alla fiskars urmoder. Mycket fisk luktar det.

Och här kommer det värsta av allt.

Jag tyckte det var gott! Väldigt gott faktiskt. Detta stör mig nu något väldigt, när jag sitter på hotellrummet själv och funderar vad som egentligen hände där i restaurangen. För denna händelse kan bara betyda en sak. Jag har blivit gammal. Mogen. Kalla det vad ni vill. Sätt detta i sammanhanget att jag tillbringade fredagskvällen framför tv:n med "På Spåret" som största dragplåster. Då förstår ni vart jag är på väg. Och snabbt går det tydligen.

//Micke

Jag fick oväntat besök!

I söndags fick jag ett sms från Louise på jobbet som undrade om hon kunde komma hit och hälsa på. Kul! Dagen efter hämtade vi henne på flygplatsen i Las Palmas. Jag älskar spontana människor! Vi har haft fem jätteroliga dagar här och i eftermiddags följde jag henne till flygbussen då hon skulle åka hem. Verkligen ett oväntat besök som jag uppskattar väldigt mycket!

Ett annat återkommande besök jag inte uppskattar lika mycket är från vår närmsta granne. Ett svenskt pensionärspar där kvinnan är den enda som pratar. Vi kan kalla henne för Lena. För det heter hon.
När Lena fick höra att vi pratade svenska blev hon jätteglad och sen den dagen kommer hon dagligen över och hälsar på eller bjuder in oss till dem. Första dagen var det väldigt trevligt för jag älskar att umgås med nya människor, speciellt gamla som ofta har en massa roligt att berätta. Men Lena har en osläcklig törst efter sällskap så redan efter andra dagen var jag rätt matt av allt hennes prat som pågår i timmar. Hennes syn på konversation är nämligen så att den ene människan lyssnar och den andre pratar. Alltid samma människa som pratar. I vår konstellation är det jag som är lyssnaren.

Lena har en fascination över krämpor och döden. Hon pratar mycket om krämpor och döden. Och precis om allt annat också. Hon har inga hämningar den kvinnan. Jag är inte på något sätt pryd, snarare tvärtom, men totalt okända människor vill jag inte veta exakt allt om. Jag vet mer om henne än jag vet om min egen mamma. Då har jag känt min mamma i snart 32 år. Kvinnan bredvid har jag lyssnat på i sex dagar.
Varför har hon valt ut just mig som sitt offer? Typ hela Playa Ingles är fullt med pensionärer med krämpor. Varför pratar hon inte med dem istället? Med dem kan hon ju dessutom byta recept, mediciner och råd med. Nä, jag som kom hit med förhoppningen att bara slappa och njuta i några veckor har hamnat bredvid drottningen av klagomål!

När jag blev kvitt kackerlackorna med hjälp av giftspray blev jag istället omringad av griniga pensionärer! Ja, på andra sidan huset bor ytterligare ett grinigt gammalt par. Undrar om det finns en "Anti-grinig-pensionärs-spray" man kan spruta på dem? Så tar det några dagar så är de borta. Ska kolla i affären imorgon.

Fast nu ska jag ta mig en dusch och göra mig i ordning. Jag är nämligen inbjuden till Lena på fika om en halvtimma eftersom hon såg att jag satt själv hemma. Hon är ju egentligen snäll och jag tycker nog hon är ganska underhållande ändå att lyssna på. Och så har hon godare kaffe än vad jag har. Så ikväll är jag social. Imorgon lurpassar jag på henne när hon kommer ut på morgonen i trädgården. Då sprutar jag spray på henne. Och letar upp en ny granne med gott kaffe. Mohahaha!

//Micke

Fick höra idag av en kollega att det tydligen var 8 minusgrader och att isflak flöt omkring på havet utanför Bokenäs. Då längtar jag faktiskt hem lite. Jag älskar vintern! Speciellt när jag är vid havet och Bokenäs. Det blir så magiskt vackert med stillheten och havet som fryser till. En annan positiv grej med Bokenäs är att vi inte har kackerlackor. Det har jag här.

Innan jag bokade resan fick jag förklarat av sambon hur vårt nya boende såg ut. Jättemysig bungalow med en fin trädgård utanför. Nära till havet, shopping och nattliv. Perfekt tänkte jag. Utan en tanke på att en trädgård ibland lockar till sig ovälkomna småkryp. Små och små förresten. Allt är relativt.

Jag kom ihåg för några år sen när vi hyrde ett hus på Cuba som var invaderat av kackerlackor. Efter några dagar fick vi nog och ringde hyresvärden som skulle ordna så att någon kom och fixade problemet. Dagen efter kom det en man med en stor motor på ryggen och ett långt avgasrör. Ja, mannen var inte utrustad med detta naturligt men med en stor sele satt motorn fast på ryggen och han höll ett stadigt tag om det långa avgasröret. Han bad oss gå utomhus och sedan satte han igång. Med ett fruktansvärt vrål körde han igång motorn och sprutade sedan ut avgaser (tillsammans med ett gift förmodar jag) i hela huset. Han höll på i säkert 20 minuter och kom sedan nöjd ut. Nu var de jävlarna döda försäkrade han. Det var de också! Trots att vi fick ta in på hotell en natt då det var direkt livsfarligt att gå in under 24 timmar. Men kackerlackorna dog.

Mannen som kom hit häromdagen hade inte riktigt samma utrustning. Med en liten spruta sprutade han ut millimetersmå klumpar av gift på några få ställen i köket. Efter att ha lämnat ett års garanti på sitt jobb gick han härifrån. Han var lika nöjd med sitt arbete som Cubamannen. Äntligen skulle vi slippa dem. Trodde vi. Tills vi förstod att det inte var gift han lagt ut. Det var någon sorts muterad stärkelse som gjorde att alla som åt av det blev tio gånger större.

 
Morgonen efter står jag i köket och skall göra kaffe. I perifen ser jag hur det kommer en gigantisk varelse på golvet, en kackerlacka som är större än vad jag någonsin sett förut. Jag tror t.o.m. jag hörde stegen från den. Med ett mycket snabbt och vigt hopp över bardisken i köket landade jag framför sambon som frågade vad jag sysslade med. Inget, försökte jag. Man känner sig inte supermanlig när man flyr från en kackerlacka och jag ville inte visa mig rädd. Men denna var stor! Och jag tror den hade tänkt att attackera. Så jag förstod mycket snabbt att för att överleva är det enda rätta att överraska den bakifrån. Med försiktiga steg smög jag fram och kikade bakom bardisken. Den var kvar. Med ryggen mot mig. Perfekt. Med hjälp av en sko slog jag och slog tills jag var trött i armen. Man har ju hört att kackerlackor överlever det mesta så jag ville vara säker. Den var död.

Idag kom ytterligare en gigant fram ur sitt gömställe. Utrotarmannen kommer tillbaka imorgon. Han försökte påpeka lite försynt att det är söndag imorgon och att han egentligen inte arbetar då. Förgäves. Imorgon klockan 11 kommer han. Jag möter honom utanför dörren, lagom till att jag checkat ut från nattens hotellvistelse.

//Micke

Under natten hade tomten hämtat en praktikant som var sugen på att hjälpa till i receptionen. Praktikanten satt snällt och väntade i backoffice i morse när receptionisterna kom.

De blev tydligen jätteglada över att få hjälp. Glädjeskriken hördes i hela huvudbyggnaden. Ett efter ett kom skriken, allt eftersom personalen kom in och såg honom.

Äntligen lyckades tomten göra någon glad! För det var väl inte rädsla i skriken som hördes? Nää...

//Micke

Ikväll dukas Bokenäs sista julbord upp för i år. Vårt julbord är verkligen något utöver det vanliga! Det är så fint och vackert och vi har som tidigare år även i år fått mycket lovord för det. Kul!

Jag älskar att jobba julbord och hoppade därför in i lördags och "hjälpte till". Eller ja, jag stod mest och pratade med gästerna. Var nog inte till så mycket hjälp egentligen.

Innan gästerna kom slog vi vad om vem som skulle dra in mest dricks under kvällen. Jag och Anna var nog mest taggade inför uppdraget. Men Annas tävlingsinstinkt visade sig även innehålla avundsjuka! Illa. När jag stod och fjäskade, eller jag menade pratade, med några gäster vid ett bord fick jag den översta lappen på bilden instucken i min hand. Anna var sur. Hon ritade till en liten glad gubbe i slutet men jag såg avundsjukan i hennes blick. Och hat.

Jag tänkte då att det nog var bäst att jag gjorde någon nytta så jag kom i nåder igen. Jag ställde mig och jobbade i baren som var mycket välbesökt. Efter kanske tio minuter fick jag den understa lappen instucken i min hand. Fast denna gång var det från en gäst. Med ett telefonnummer nedskrivet!! Det är första gången det händer mig. Jag hade ingen användning av numret förutom att trycka lappen i ansiktet på Anna. En lapp med ett telefonnummer måste ju vara värt en del omvandlat till dricks. Eller? Anna tyckte inte det.

Det spelade ingen roll. Jag vann ändå drickstävlingen. Stort! Det var det viktigaste. Det är ju vad julen handlar om. Att vinna! 

//Micke

När vi åkte buss i måndags blev vi påkörda av en personbil. Det var ju inte en jätteomvälvande situation i sig, eftersom vi knappt kände något. Det mest spännande var ju blåljusen som kom efteråt. En liknande händelse hände mig förra året. Då körde jag min bil och blev påkörd av en lastbil. Det kändes lite mer.

Jag har en fetisch. Det är att tvätta min bil. Jag älskar det verkligen. Inte sådana där töntiga automattvättar man åker igenom, utan att tvätta för hand. Jag mår bra när jag tvättar min bil. Och jag är supernöjd efteråt när bilen glänser i solskenet. Det var efter en sådan magisk stund jag blev påkörd. Vilket gjorde det hela än värre, eftersom bilen var i perfekt skick och ren!

Jag kom på en påfart i rusningstrafik när jag skulle byta fil till den bredvid där lastbilen låg. Eftersom det fanns en stor lucka framför honom och ingen bakom, gasade jag på och tänkte lägga mig där. Det uppskattades nog inte av lastbilschauffören. För när jag låg snett framför/bredvid honom känner jag hur något tar tag i baksidan av bilen och liksom slänger den ganska rejält åt sidan. Chauffören i lastbilen hade valt att byta till min fil i samma sekund. I backspegeln ser jag den vansinnige chauffören som "hytter" med näven. Bara att en människa hytter med näven är ju lite komiskt. Är det verkligen det mest effektiva sättet att få ut sin vrede på? Att lyfta handen?

Jag ställde bilen och gick ut för att fråga honom vad han sysslade med. Han gick själv inte ur sin monsterbil utan satt kvar vilket gjorde att jag stod två meter under honom. Nästan i alla fall. Han kände sig nog säker i sin bil. Han sa att han inte sett min bil och att jag som hade en mindre bil än hans skulle vara lite försiktig när det kommer en lastbil. Han förklarade inte detta i normal samtalsnivå. Han skrek ut sin ilska. Människor med så mycket ilska inom sig i trafiken skrämmer mig lite. Och att störst först gäller i detta land har jag inte riktigt vetat om. Men att han inte skulle ha sett min bil som ändå låg snett framför hans var för mig obegripligt.

Jag VET att han gjorde det med flit!

Lastbilschaufförer är onda. De är snälla mot varandra och blinkar med ljuset vid omkörningar och sådana grejer. Men mot personbilar är de onda. Vid omkörningar av deras lastbilar gasar de på och ger precis allt vad motorn tål, bara för att visa att de är större och ingen minsann ska komma och lägga sig före dem hur som helst. Ja, så gör de. Allihop. 

Vi skulle i alla fall skriva en skaderapport och eftersom han vägrade att lämna sin bil "bjöd" han in mig i sin mördarmaskin. Med fyra halvmeterhöga steg var jag uppe i passagerarsätet. Jag satt otroligt bekvämt och beundrade utsikten. Det var fantastiskt vackert där uppe. Vilken panoramavy! Glasdörrar som förbättrade sikten åt sidorna. En gigantisk framruta och 57 backspeglar. Att han inte skulle ha sett mig var en omöjlighet. Men att jag ytterligare en gång skulle påpeka det kändes också som en omöjlighet. För trots att jag lyckats lugna honom lite var han fortfarande helt hysteriskt vansinnig. Min bil stod ju parkerad några meter framför hans och han kändes som en sådan kille, som om han kände för det bara skulle kunna gasa på och köra över den och ställa sig på den. Bara för att han kunde och hade större än mig. (Fordon alltså). Så trots den fina utsikten jag hade där jag satt, ville jag ändå komma ut ganska snabbt.

När han hade skrivit under rapporten muttrade han:

-Det är väl själva fan att sånt här ska hända mig jämt.

-Ja, det var då första gången för mig. Är detta ett återkommande problem för dig borde du byta yrke.

Jag stängde dörren snabbt och sprang rädd tillbaka till min bil.

//Micke

Personalresan gick igår från Bokenäs via fem olika upphämtningsplatser till Göteborg. Vi var på ett mycket trevligt studiebesök hos vår fiskhandlare, Fisk Idag. Sedan blev det Liseberg med julshopping, isbar och middag. En jättetrevlig eftermiddag och kväll. Men jag vet inte om det var tomten eller någon annan som ville oss illa under resan. Någon var det i alla fall. Vi tror starkt att det var tomten.

Första gången han slog till var när vi alla var upphämtade och vi hade tio minuter kvar till första stoppet. Tomten ville väl inte väcka uppmärksamhet så han hade klätt ut sig till kvinna och körde en bil bredvid bussen. Tomten låg alltså i filen bredvid vår buss när han plötsligt bestämmer sig för att svänga över i vår fil. När vår buss ligger där. Tomten körde in i bakhjulet på bussen. Det var inte jättebegåvat.
Vår supercoole chaufför sa i mikrofonen innan han gick ut att han bara skulle gå ut och ruska om "kvinnan" lite. Dessvärre krävdes det mer i insats än hans omruskning. Två polisbilar närmare bestämt. Eftersom kvinnan/tomten troligtvis hade smakat några nubbar innan körningen och egentligen inte alls var sugen på att stanna kvar på platsen. Vi var 36 personer i bussen varav ALLA satt klistrade med ansiktena på rutan och glodde ut. Blåljus på utsidan och kamerablixtrar på insidan. Värsta epilepsiinfernot. Det är spännande att komma till storstan!

Sen var han snäll några timmar. Väl framme hos Fisk Idag blev vi bjudna på god mat och dryck och rundvisning. Och roliga berättelser/fakta om fisk och skaldjur. De berättade bland annat att alla plattfiskar från födseln är vanliga runda fiskar. Efter en tid börjar de sprattla och lägga sig på sidan och sedan lever de snett resten av livet. Det ena ögat vandrar över till ovansidan på fisken och huvudets benstruktur ändrar helt form.
Eftersom alla mina kollegor satt och nickade instämmande och tyckte det var en helt naturlig utveckling av en fisks uppväxt vågade jag inte fråga om detta var ett skämt. Jag tycker det låter långsökt och invecklat. Men man vill ju inte verka dum så jag skrattade bara lite nervöst och nickade också i väntan på att de skulle säga att de bara skämtade. Men det gjorde de inte. Jag vet fortfarande inte om jag kan tro på det.

Sen väntade ett juligt Liseberg med middag. Verkligen trevligt!

Utanför Lisebergs entré väntade bussen. Vi gick alla ombord på den totalt nedsläckta bussen. Vi trodde vår chaufför ville göra det lite mysigt med den mörka miljön. Men strax efteråt lystes bussen återigen upp utifrån av blinkade ljus. Denna gång i orange färg. Bärgare var tillkallad eftersom tomten tydligen hade laddat ur batteriet på bussen under tiden vi roade oss. Men endast två minuter senare var vi på väg hem. Efter en mycket trevlig och uppskattad kväll!

Tack Trestad Buss med en mycket underhållande chaufför som körde oss. Tack Fisk Idag för att vi fick komma och se hur ni jobbar och för att ni tog så bra hand om oss.
Och TACK Lars Eric för hela resan! Det var mycket uppskattat!

NÅGON oinbjuden var då med. Det hände en del hyss både på vägen ner och på vägen hem. Om det var tomten eller ej det vet jag inte men någon ville ställa till det för oss.

Imorgon kommer bildbevis på vad vi råkade ut för.

//Micke

Om en timme sticker vi iväg på personalfe... Eller jag menar studiebesök! Kul! Bussen står utanför och väntar.

Undrar om tomten följer med... Han var med för två år sen på vår julresa, så det är inte omöjligt. Han har varit upptagen hela veckan och helgen med en massa hyss så han kanske också behöver lite rekreation och tar det lugnt. Eller så passar han på med ett jättehyss när alla i personalen är samlad... Ska bli spännande att se vad som händer.

//Micke

Dagens luciatåg på Bokenäs var verkligen jättefint. Några av tjejerna sjöng solo och de var så himla duktiga. Det är något speciellt med luciatåg. Man blir lugn i sinnet.

Oftast.

Jag kommer ihåg mitt första luciatåg. Det var speciellt, och inte särskilt lugnt i mitt sinne. De bitar jag har glömt, blir jag ofta påmind om av min familj. Så jag har en ganska stark bild av hur detta gick till.
Under hela min uppväxt såg jag upp till min tre år äldre syster väldigt mycket. Jag hängde med henne överallt! Hon själv var nog måttligt road, speciellt när hon kom i tonåren, men oftast fick jag faktiskt ändå hänga med henne.

När jag gick i förskolan var hon nog min största idol. Hon hade blivit vald till skolans lucia och hon skulle få gå först i luciatåget. Det var stort! Luciatåget skulle gå runt och lussa för alla klasser på skolan, årskurs 1-6. Vi i förskolan skulle ha ett eget luciatåg som gick innan det "riktiga" tåget. Typ som ett förband åt den stora artisten. Robyn till Madonna liksom.

Dagen innan lucia hjälpte mamma syrran med att få i ordning luciakronan och hennes nya lucialinne. Jag stod bredvid och tyckte kronan lyste så fint på henne. Jag själv hade genom rättvis utlottning blivit lottad att vara pepparkaksgubbe, vilket jag inte var helt nöjd med. Pepparkaksgubbar har inga ljus på sig. Jag gillade de elektriska ljusen skarpt och ville gärna ha ljus själv. Skulle jag inte få ha en hel luciakrona skulle ett tärneljus fungera också.

På luciadagen stod jag där i syrrans urvuxna lucialinne med spets på ärmarna och i kragen. Och med ett LJUS i min hand! Jag var lycklig. Men jag hade ju också förstått att en pepparkaksgubbe med ljus inte riktigt hörde ihop. Vitt lucialinne och ljus skulle det ju vara. Så det hade jag. Mamma var väl inte helt nöjd över detta arrangemang. Men jag var!

Nöjd, tills jag kom till skolan. Ingen av de andra grabbarna hade ju fattat tjusningen med att ha ett elektriskt ljus i handen. Nej, de stod där som stjärngossar och pepparkaksgubbar. Då var det inte lika roligt längre. Man ville ju ändå vara som de andra killarna. Jag kommer ihåg att jag slets mellan min fascination att få gå runt med ljuset eller att vara klädd precis som de andra. Enligt foto jag sett i efterhand vann tydligen fascinationen över ljuset så jag gick i tåget som tärna.

//Micke

Visserligen är det några dagar för tidigt men luciatåg kan man inte få för många av!

Om man har anläggningen full med gäster från hela världen måste man få tjuvstarta firandet lite och visa vår fina tradition. Lucian och tärnorna sjöng så vackert. Det var en fin torsdagsmorgon! Tack Henåns högstadieskola!

//Micke  

Vår hustomte är tydligen tillbaka. Läs tidigare inlägg. Och riktigt arg verkar han vara. Ingen har sett honom ännu men i eftermiddags hittade någon detta brev i receptionen med ett kort på honom. Jag varnar känsliga läsare. Tomten är arg och har ett ICKE lämpligt ordförråd. Läs INTE vidare om du är känslig.... Jag ber i förväg om ursäkt för hans språk. Varför fick inte vi en vanlig snäll jultomte som alla andra? //Micke

Till personalen på Bokenäs

Under elva månader jag i min kartong ligger och väntar på december
I början på nämnda månad alltid något händer
Starka armar lyfter mig upp till den upptända restaurangens ljus
Äntligen får jag se Bokenäs julutsmyckade hus
Nu tror ni jag ska vara glad åt detta
Nej! Jag hatar att se er alla glada och mätta
Ingen förstår vad jag under resten av året genomlider
Hunger och ensamhet och under tiden jag hämndens planer smider
Jag vill stå framme året runt
Vem i helvete kan tro att ligga i en låda året om är sunt?
Därför jag från och med nu ska mig gömma
Att ni igen kan stoppa undan mig kan ni bara glömma
För nu är jag riktigt förbannad och bitter
Jag snällt på min plats inte längre sitter
Nej, nu era jävlar ni mina hyss igen kommer att märka
Och tro mig, de ert psyke inte kommer stärka
När ni minst anar det jag kommer att slå till
Det är det nog ingen som vill
Ni kanske ensam går in i köket för att hämta lite mat
Vid ett sånt tillfälle ni kommer få känna på mitt hat
Ni kommer skrika och gapa men ingen kommer er att höra
När jag äntligen det jag drömt om får göra
Jag vill skada och se er hårt lida
Jag ser framför mig hur ni i ensamhet ligga och kvida
Precis som jag har gjort i alla år
Nu ska ni få känna på hur jag mår
Låt mig för i helvete göra mina hyss ifred
Annars blir jag riktigt jävla sned
Men det finns fortfarande en chans att jag inte gör er illa
Om ni lovar att inte mina hyss bort pilla
Så om vi kan bestämma här och nu att jag får göra vad jag vill
Kommer jag i mitt sinne vara still
Små oskyldiga skämt jag kommer sprida
Om alla skrattar åt dem ingen kommer lida
Men om jag får se någon bli sur och inte gör som jag vill
Kommer jag på denna i pannan sätta ett brännsigill

//Tomten

Vi har en fin tradition på Bokenäs. Varje jul kommer en tomte upp från källaren tillsammans med adventsljusstakar och övrigt julpynt. Denna tomte (av tyg och plast, på ytan i alla fall...?) har hängt med många år. Han ser inte speciellt snäll ut. Han ser faktiskt riktigt elak ut.

De kvällar vi serverar familjejulbord brukar han stoppas undan honom då han har en förmåga att skrämma de mindre barnen. Det vill vi ju inte. Han verkar dock inte uppskatta att bli undanstoppad varje kväll när det roliga börjar. Därför har han dessa nätter kommit tillbaka med ett rejält hyss på morgonen till frukostpersonalens stora glädje. Eller inte.

Varje år brukar tomten ha ett tema på sina hyss. Sex, död och droger har dominerat. Tillsammans med ett rim i handen har morgonpersonalen hittat honom i de mest underliga situationer. Ibland med andra tomtar. Ibland själv men då oftast med någon rekvisita för att förstärka sitt budskap.

Kvällspersonalen har sett honom någon gång när han förbereder sina hyss. Ibland ber han om hjälp då han endast är ca 50 cm lång och inte når allt. Då alla hyser stor respekt, och lite fruktan, för honom är det bara att göra som tomten vill.

Förra året fick tomten endast göra ett hyss. På första julbordet. Det var tydligen ett ganska stort hyss för sen dess har ingen sett honom. Antingen kände han själv att det nog var bäst att gå och gömma sig för gott eller så blev han kidnappad av någon morgontrött personal. Ingen vet vart han tog vägen. Förutom tomten. Och ev. morgontrött personal.

Hmm... Jag undrar så om han kommer tillbaka i år. Jag gillar honom så jag hoppas verkligen att han gör det! Än är inte december över... *Mohahaha*! Tomten skrattar nog rått där han ligger gömd.

//Micke

Jag har fått stränga förhållningsregler av min tandläkare hur jag ska sköta munhygienen. Jag trodde att jag var ganska duktig på att borsta tänderna men efter två rotfyllningar inom loppet av en månad får jag väl erkänna att jag måste borstat fel.

Förra gången jag rotfyllde en tand fick jag en inflammation efteråt. En rejäl sådan. Min högerkind svullnade upp ganska kraftigt. Mycket lägligt då jag dagen efter skulle ha en presentation om Bokenäs för en grupp konferensgäster. Utav en grupp på 15 personer valde 11 av dem att avstå min presentation. Jag vill gärna tro att det berodde på den tidiga morgontimmen och att de prioriterade frukostbuffén. Men det kan också varit så att de hann se mig innan och blev förskräckta. Vem vill börja dagen med en skräckupplevelse liksom? Jag hade nog också föredragit frukosten.

Dagen efter det hade vi öppet hus på jobbet. Jag skulle stå i lobbyn och ta emot gäster och visa dem runt. Under natten hade svullnaden ökat så det såg verkligen ut som jag stod med en golfboll i käften och hälsade välkommen. Svullnaden var lika stor på insidan av kinden som utsidan så mitt tal var något sluddrigt. När jag pratade tittade folk upp en extra gång och undrade vad det var för ljud som kom ur munnen. Då såg de även saliven som ofrivilligt rann genom mungipan. Snabbt tittade de bort igen för att inte stirra för mycket.

Barnen däremot stod med stora ögon och tittade skrämt på mig utan att våga släppa blicken. När jag försökte le mot dem för att visa att jag inte var farlig, åkte högerkinden upp och täckte hela mitt ena öga. Som enögd såg jag väl ännu läskigare ut för med mitt seende öga kunde jag se en liten tår komma på ett av barnen. Hon var livrädd. Ja, barn är ju för härliga. Och ärliga. Jag föredrar nog ändå föräldrarnas reaktion som lite försynt tittade bort. Ingen av dessa gäster har kommit tillbaka till Bokenäs.

Gårdagens tandläkarbesök gick mycket bättre. Men jag vågar inte chansa så jag sköljer munnen med starkt munvatten flera gånger om dagen. Jag tror dock munvattnet Listerine har uppfunnits av tandläkare med en sadistisk ådra. Som hårt straff till slarviga patienter. Listerine gör fruktansvärt ont! Det står att man ska skölja i 30 sek. Mitt rekord att behålla detta starkt frätande vatten i munnen är 10 sek. Sen spottar jag ut det och försöker hålla tillbaka tårarna som bränner bakom ögonlocken. Ser framför mig hur tandläkarna sitter och skrattar och njuter av att veta att det står miljoner människor om dagen och gurglar i denna djävulens vätska.

Tandläkarna skrattar. Jag vet det.

//Micke

Jag var på ett mycket trevligt adventsfirande i torsdags med Svenska Möten. 150 inbjudna kunder njöt av glögg, hummersoppa, kaffe, luciatåg och underhållning av musikalstjärnan Niklas Andersson. Kunderna fick även en uppskattad give-away när de gick hem. Recept på hummersoppan och en flaska Blossa 08, glögg med blåbärssmak. Det var en mysig kväll med proffsig underhållning. Niklas kunde verkligen underhålla publiken på ett mycket bra sätt. Han blandade musikalhits med låtar från sin julshow han kör nu i Göteborg. På torsdagens evenemang hade han 150 personer i publiken. När jag uppträder är det aldrig mindre än 10.000 personer i publiken.

För er som inte vet detta uppträder jag regelbundet, flera gånger i veckan. Jag har en bred repertoar. Ingen speciell genre. I dessa tider blir det självklart en del julmusik. Jag sjunger de flesta låtar. Med en sångröst som är fantastisk. Jag sjunger högt och tydligt. Publiken brukar skrika av lycka. Ibland gråter de för att jag sjunger så vackert.

Mina konserter hålls alltid i min bil. Jag sätter på stereon högt. Jag sjunger med i låtar. Efter ett tag sjunger jag så högt att jag måste höja stereon ytterligare. För att överrösta mig själv. För när musiken låter högre än vad jag sjunger låter det fantastiskt fint. Men de gånger jag råkar överrösta musiken kommer jag snabbt tillbaka till den bistra verkligheten. Jag sjunger fruktansvärt falskt. Och den stora publiken som kommit för att lyssna på min underbara stämma finns bara i min fantasi.
Men då är det bara att höja stereon ytterligare lite och sjunga igen. Min trogna publik kommer alltid tillbaka! Lättlurade människor.

Vill ni istället se en äkta julshow tycker jag ni ska gå och se Niklas Andersson i "Stjärnor på Park - The Christmas Latino Show".

//Micke

Besöksantalet på hemsidan har ökat markant den senaste månaden!

Det kläcks roliga och intressanta idéer om Bokenäs nya Wellness- och mötesavdelning hela tiden. Alla på Bokenäs, både gäster och medarbetare, är så engagerade i satsningen. Den senaste tiden har flera nya företag upptäckt oss och väljer att lägga sina konferenser här. Jag är stolt över att arbeta på en sån här fantastisk anläggning som kommer att bli ännu bättre. Vi blir nog bäst.

Igår skrev jag ett inlägg om hur stolt Lars Eric var när han mottog sitt fina pris. Många har kommenterat och mailat sin uppskattning för nya hemsidan och bloggen. Man blir riktigt rörd. Och igen stolt. En 84-årig dam skrev en mycket fin kommentar, och det var nog den bästa uppskattningen man kunde få.

Fast nu börjar jag tro att vår VD:s reaktion är något sundare än min. Han släppte stoltheten efter några dagar. Jag blir bara värre och värre. Tror inte ens det kallas stolthet längre. Högmod kanske?

Fylld av självförtroende gick jag idag in på Systembolaget. När jag skulle betala frågade killen i kassan mig om legitimation. Jag är 31 år! Då blir man också stolt. Herregud. Mitt ego bara växer och växer. Vad ska hända härnäst?

Idag är halva Göteborg avstängt, eller ja - en gata i alla fall, p.g.a. ett stort bröllop i Tyska kyrkan.
Jag kom på mig själv med att tänka; Tänk den dagen halva Göteborg stängs av för mig när jag ska göra ett viktigt ärende i stan. Typ ett kundbesök. Hur jag får poliseskort genom stadens rusningstrafik till företaget jag ska besöka. Folk undrar vem denne person kan vara som får hela Göteborgs trafik att stanna upp. Så ser de bilen med Bokenäs logga. Då förstår folk och tänker; - Ja ha ja, det är säljaren på Bokenäs som fick så mycket fina kommentarer på bloggen. Då förstår vi uppståndelsen och accepterar att vi fick vänta.

Jag vet inte om detta är sunt, varken för mig själv eller för personer i min omgivning. Men fortsätt skriv ni. Det kan bli spännande att se hur det blir när stolthet övergår till högmod. Eller har det redan gjort det? ;-)

//Micke

Bild från Svenska Mötens gala i förra veckan. Lars Eric när han tog emot priset som Årets Svenska Möten vän. Så stolt var han. Vi andra med.

Det var så här han såg ut hela den kvällen och hela dagen därpå. Armarna uppåt med blommor i den ena och diplomet i den andra. Och med ett smile som gick från öra till öra.

Jag har mer bilder men jag lyckas bara få in en här. Håller på och undersöker om det går att få in mer bilder på ett inlägg.

//Micke  

Det var en kille som hette Erik. Erik och hans kompisar brukade ta sina mopeder och åka runt och vara tuffa. Det är man när man är femton år och kör moped. Man är tuff.

På somrarna brukade Erik och moppegänget stanna till på Bokenäs och komma in och dricka kaffe i restaurangen. Det var mycket trevligt. Jag jobbade som bartender då och vi pratade många sena kvällar om livets allvar.

Moppegänget kom varje sommar i några år. Sen slutade de komma. De växte väl upp dem med, som alla andra, och fick andra sysselsättningar än att hänga på Bokenäs. Jag funderade ofta på vad som hände med dem efteråt och mindes många roliga kvällar.

Nästa vecka kommer Erik tillbaka till Bokenäs. 10 år senare. Med ett annat gäng. Ett produktionsteam från Meter Film och Television. Troligtvis kommer de utan mopeder. De ska spela in en intervju och bo hos oss i några dagar.

Sen några år tillbaka vet jag vad som hände med Erik. Han blev Snygg Erik!

Erik Segerstedt är den som ska bli intervjuad nästa vecka. Han ska leda Uddevallas kör i Körslaget i TV 4! Kul! Att det ska bli extra kul tycker framförallt den kvinnliga delen av personalen här. Hmm... Varför då? Jo just det ja. Han sjunger ju jättebra! Det måste vara därför de tycker det.

Mina bilproblem fortsätter. Glad i hågen kommer jag innanför dörren efter att ha lyckats hitta en parkeringsplats.

Jag kollar posten och ser att jag har fått en påminnelse på en faktura för bilbärgning. Bilbärgningen inträffade för två år sen. Hösten 2006. Jag googlar och kollar ifall det är ok för ett företag att skicka en faktura så sent efteråt. Det är det.

Händelsen inträffade under en speciell och mycket trevlig kväll på Bokenäs. Vi hade ett stort bröllopsarrangemang. En av gästerna blev sugen på att basta i vår havsbastu klockan 4 på morgonen. Då den var stängd och låst sen några timmar tog gästen fönstervägen. Hon bröt armen när hon föll ner.

Jag ringde ambulans som inte var sugna på att komma en lördagskväll för "bara" en bruten arm. De bad mig köra in henne till akuten. Självklart gjorde jag det. På vägen in till akuten kör jag på något som gjorde att jag fick punktering på mitt framdäck. Detta märks inte när man håller skapligt hög hastighet. Men jag märkte det när jag stängde av bilen i ambulansintaget och tystnaden infann sig. Pyset från luften som lämnade däcket var i mina öron bedövande.

Klockan 5 på morgonen ringde jag bärgare för bärgning och däckbyte enligt min nybilsgaranti/försäkringsbolags rekommendationer. På knappt en timme hade jag fått nytt däck och kunde åka tillbaka igen. Det var service på högsta nivå.

Jag i min enfald trodde att bilfirman/försäkringsbolaget betalat fakturan de mottagit. Troligen inte. Eftersom påminnelsen kom till mig två år efteråt.

Vem ska betala?

Jag, som körde bilen och inte såg föremålet som orsakade punkteringen?

Bilfirman/försäkringsbolaget, som enligt sina uppgifter står för sådana skador?

Gästen, som bröt armen och orsakade allt detta?

Landstinget, som inte skickade en ambulans?

Bröllopsparet, som bjöd in den badsugne gästen?

Bärgaren, som inte uppmärksammat att de inte fått betalt förrän efter två år och först då skickar en påminnelse?

Bokenäs, som höll i arrangemanget?

Mitt förslag är bilfirman. Men min gissning är att de inte vill kännas vid detta efter två år. Min andra gissning är att jag snällt får betala själv.

Bitter? Oh nej. Jag är fortfarande glad över att ha fått en parkeringsplats en dag då det är helt omöjligt.

//Micke

50 minuter har jag snurrat runt med bilen i kvarteret i Göteborg där jag bor och letat efter parkeringsplats. 50 minuter! Det är lång tid att leta på.

Vissa dagar i veckan är värre än andra att hitta parkering på. Idag var värsta tänkbara dag. Frölunda spelar i Scandinavium vilket innebär att MÅNGA fler personer skall samsas om de parkeringsplatser som finns. Hälften av alla gator i kvarteret städas dessutom i natt och det råder parkeringsförbud på dessa. Jag kom även precis lagom till att medverka i de sista köerna genom Tingstadtunneln. Fantastisk början på vad som skulle vänta.

Människor som vill hem snabbt och är frustrerade över att inte kunna parkera sin bil är ganska spännande att observera. Dom är oftast aggressiva. Otåliga och inte alltid så trevliga. Nu menar jag ju självklart de andra (inte jag) som deltog i kvällens letande. Man ser paniken i ögonen på dem. Hur de försöker få ögonkontakt med personer som går på gatan med nycklar i handen. För att ev. få en liten nick som betyder att personen i fråga skall åka iväg med sin parkerade bil. Det händer aldrig. Absolut inte en kväll som denna.

Men "ibland händer det". Och ikväll var det min tur. Jag svängde runt ett hörn i precis rätt tid. Jag hann uppfatta blinkande ljus från en bil som låstes upp. Bilen startas och kör iväg. Jag kom alldeles efter och kunde äntligen parkera efter 50 minuter. Platsen var precis utanför min port! Jag kunde inte få bort flinet från mitt ansikte. Det var lycka! "Ibland händer det".

På Bokenäs råder aldrig sådana problem. Vi har gott om parkeringsplatser. Men där skapar man sig istället andra parkeringsproblem. Alla, eller i alla fall jag, vill alltid parkera så nära huvudbyggnaden som möjligt. På den tidigare mest åtråvärda parkeringsplatsen är nu ett stort bygge på gång. Den bästa parkeringsplatsen är borta. Nu måste man parkera bilen på en p-plats som det säkert är 1 1/2 minuters gångväg till huvudbyggnaden! Det är jobbigt.

Men som kompensation till att de 7 bästa p-platserna är borta bygger vi istället något av det bästa mötesindustrin kan erbjuda. Vår stora satsning kommer att bli något utöver det vanliga och inget du sett förut. Vänta och se. En bra parkeringsplats kommer att kännas mindre viktigt när du inom kort istället kommer få uppleva Västsveriges bästa mötesplats.

Fast just nu njuter jag av min "ibland händer det"- lycka. Även om det bara är en parkeringsplats det gäller.

//Micke

Tillbaka igen. Det var en mycket rolig fest igår kväll! Vi var ju inbjudna till en fest i festen, "Svarta Möten". Jag tror det var den bästa platsen på festen. Festen var på Nalen och "Svarta Möten" höll till en trappa ner. Där satt vi ca 80 personer och på övervåningen drygt 300 personer. Mycket hög stämning och lite intimare än övervåningen. Väldigt trevliga bordsgrannar. Mycket lyckat fest helt enkelt!

Hemligheten då. Jo, det var prisutdelning under middagen. Bl.a. Årets anläggning. Årets slussare. Årets blitzare m.m.

MEN. Det bästa priset vann vår VD!!

ÅRETS SVENSKA MÖTEN VÄN!

Med motiveringen:

För ett utomordentligt ambassadörskap för Svenska Möten och sitt engemang för både försäljning, marknad och medlemsfrågor.

Lars Eric är mycket stolt! Utan ens ett försök till att få ner den inramade utmärkelsen i väskan gick han med blommor och diplom i högsta hugg i hotellobbyn, genom säkerhetskontrollen på flygplatsen och ombord på flyget. Många tittade och undrade vem den stolte mannen var. Det var vår VD! Man ska vara stolt över att vara Årets vän.

Bilder från festen kommer senare.

//Micke

Håller på att packa inför morgondagens fest i Stockholm som Svenska Möten anordnar. En fest som från början hette det korrekta namnet "Svenska Mötens Festligheter". Många personer anmälde sig. FÖR många. Så nu är vi inbjudna på en fest som heter "Svarta Möten". En fest i festen. En trappa ner från den ordinarie festen.

Hmm. Jag tycker nog att Svarta Möten låter lite mer spännande och farligt så jag ser fram emot detta. Inside information har man ju skaffat sig också, och denna säger att de TROR att Svarta Möten blir den bästa platsen att vara på. Dålig ursäkt för att de överbokat eller sant? :)

Lars Eric, Gabriella och jag åker upp imorgon förmiddag. Lars Eric är upptagen hela dagen med två möten innan festen. Jag och Gabriella är också upptagna. Skulle tro att spa-avdelningen på hotellet vi bor på behöver ett möte. Ganska långt möte. Om inte det mötet drar ut för mycket på tiden så tror jag att vi hinner ett möte i baren innan vi måste sticka till festen. Jobbigt med möten ibland. 

Jag vet även en hemlighet som kommer hända på festen. Älskar det! Att jag vet, och inte Gabriella och Lars Eric.