Bokstavligt talat alltså.

I helgen blev i stort sett hela Sverige insnöade. Så även våra spagäster. Och helgpersonalen blev utsnöade från jobbet. En stackars ensam Lisbeth i receptionen och en Victor i vaktmästeriet som hade övernattat på hotellet var ensamma på plats på lördag morgon.

Ingen frukostpersonal. Ingen städpersonal. Inga kockar. Ingen spapersonal. Men massor av gäster! Ingen kom fram och ingen kom ut.

Lisbeth och Victor började planera hur de först skulle steka bacon och ägg för att sedan försöka ge sig på att vaxa ben och massera en rygg medans de skrubbade rent golvet bredvid och lagade lunchmat samtidigt. De insåg sina begränsningar och löste det på annat sätt.

Victor satte sig i traktorn och åkte och hämtade in personal i det lyxiga åket! Gästerna blev förvarnade att de kanske var tvungna att stanna en extra natt. Men personal kom inåkandes i traktor och helgen blev superlyckad! Så lyckad att gästerna blev besvikna att vägarna var skottade och klara på söndag. De kunde åka hem igen men ville stanna kvar. Det är bra betyg! Gött så!

//Micke

Jag läser kommentarerna på bloggen och slås av bitterheten i några av dem. Man tycks tro att idioten från storstan har köpt ett hus och inte har en aning om vad som väntar. Visst, jag anpassade mig väldigt snabbt till stadslivet efter att ha flyttat hemifrån och jag stormtrivdes där i tolv år, och blev den person jag är. Men nu har jag ändrat mig och vill leva med hus och trädgård. Som jag har gjort de första 20 åren av mitt liv.

Jag har alltså också fått min beskärda del av husliv. Jag har lekt med kottar och äta myror och annan skit i brist på annat. Jag hade också 57 kilometer till skolan och fick gå, för någon buss stannade ju inte. Och det snöade jämt. Året om. Jag har vaknat till 13 gradig kyla inomhus för att det bara fanns tvåglasfönster. Jag har skottat snö, med spade, bara för att kunna ta mig till skolan. Så tro mig. Jag har levt det liv jag sökte mig tillbaka till. Men vill ändå ha vissa bekvämligheter, som ännu inte finns. Ännu! Jag ska ändra på detta. Något måste ju hända i utvecklingen!

Tänk att ha alla storstans bekvämligheter men ändå bo i ett litet hus med trädgård, en bit från stan. Jag ska ordna detta. Jag hör av mig när det är klart.

Läxan jag har lärt mig idag är att när man bor så här, med grannar ganska nära inpå, är det bra att börja med snöskottningen vid tomtgränsen, inte tvärtom. Som jag gjorde. Efter att jag skottat två tak och diverse gångvägar på tomten och tre timmar senare når tomtgränsen där grannarna fanns, kände jag att jag borde börjat där. Svettig och totalt utmattad möter jag dem för första gången. 93-årige Gunnar på ena sidan och snart 80-åriga Ingrid på andra. Jag ville så gärna fråga dem om jag kunde hjälpa dem med snöskottningen. Men det gjorde jag inte. Trevligheten fanns inte där. Jag trodde ju att jag skulle dö av utmattning och det ville jag inte göra på grannens tomt. Nej, skulle jag dö skulle det vara på mitt eget nyskottade tak med utsträckta händer och på begravningen skulle folk säga;

-Den där Micke, det var en hyvens grabb. Han skottade snö till han dog. En reko kille. Snöskottning är ju livets mening och han var duktig. Han stupade faktiskt på sitt tak när han skottade! Imponerande!

Jag försökte istället le mot grannarna så mycket som möjligt och hoppades att de skulle tycka att jag var en trevlig kille som flyttat in i området utan att fråga om de behövde hjälp. Jag vet inte vad de sa, för jag orkade verkligen inte lyssna, utan släpade mig in och "vilade" på soffan i fem timmar. Nu är det sängdags. Och jag kommer sova gott. Ännu en ljuvlig söndag i villaidyllen.

//Micke

Trevlighet är överdrivet!

Trevligheten har snart tagit slut.

Det är ju inte så, att jag har flyttat ut i skogen no where, utan grannar. Nej, jag har flyttat till ett bostadsområde lite utanför stan. Hade jag flyttat till ett torp i skogen hade jag inte klagat nu, men vi är nog några hundra hushåll som bor här. Vägen plogades inte förrän kl 18.30!

Är snöplogning villaidyllens svar på tvättstugeproblem bland hyresgäster? Jag känner att jag vill klaga.
Jag ska skriva en lapp och sätta upp. Vi svenskar pratar inte, det vet vi ju. Vi sätter upp lappar eller skriver insändare. Jag vill ju smälta in bra här och tänker därför inte prata med nån om vägföreningsavgiftens syfte men behöver ändå få ur mig min frustation.

Var sätter man upp klagomålslappen om plogning?

//Micke

Under två dagar har vi haft tre andra konferensanläggningar på besök hos oss. Bjertorps slott, Skepparholmen spa och Sjögården. Jag har haft visningar för de här grupperna under dessa dagar. Och jag slås av att de alla är så himla trevliga. Mycket trevliga grupper allihop! Människor i hotellbranschen är över lag trevliga! Liksom jag.

Trevliga jag sitter och njuter i mitt nya hus. Huset som jag köpte för att det ligger i ett störande trevligt område. Det visade sig redan på första husvisningen och har fortsatt. När man kör in på området hälsar alla man möter på vägen. Alla! Det var faktiskt en av anledningarna att jag köpte huset. Att det ligger i ett TREVLIGT område där folk faktiskt hälsar.

På vägen in finns det fyra mötesplatser där man kan mötas med bilarna. Här verkar alla tävla om vem som kan stanna först och vara trevligast. Om jag stannar först på en mötesplats och väntar in den mötande bilen blir jag automatisk lite trevligare än om jag försöker hinna så långt som möjligt på vägen och mötas vid en mötesplats som ligger närmre den mötande bilen och vi båda hade sparat lite tid. Ni förstår? Om man tar sig tiden att stanna och vänta och mötas vid ens närmsta mötesplats blir man en trevligare människa och granne. Jag är inte van vid detta utan försöker hinna till nästa mötesplats för att spara tid till oss båda bilförare. Som vi vanliga gör. Men sen en vecka tillbaka har jag lärt mig reglerna i villaområdet och numer stannar jag först och väntar. Jag vill ju vara en trevlig människa och granne.

Men det tar extra tid. Kanske är det värt det? Jag tror det. Eftersom jag är en trevlig människa stannar jag och väntar. Och jag kommer alltid lite sent till mina åtaganden. Men det är ju bara trevligt. Det är trevligt att vara trevlig!

//Micke

Konfexmässan är över för denna gången. Mycket trevliga dagar. I samma veva har jag även flyttat till mitt nya hus! Så det har vart en lite hektisk vecka. Men en av de roligaste!

Jag drog in mest offerter i Svenska Mötens monter under dessa dagar (eller ja, för att vara helt ärlig, delad 1 plats med Vadstena Klosterhotel. Han kunde också fjäska för damerna).

Dagen efter mässan, igår alltså, fick jag en jättefin blomma av Svenska Möten för fjäskandet när vi var samlade för en marknadsdag på underbara Sankt Jörgen Park Resort i Göteborg.

Jag sitter nu i mitt nya hus. En välfylld kyl och skafferi, massor av mat och nybakat bröd, ordnat av mamma. En brasa som sprakar i den öppna spisen och värmer huset, med ved som pappa ordnat. Bilen står på den nyplogade uppfarten, som pappa skottat med snöslungan när jag vart iväg och jobbat. Vardagsrumsbordet är fyllt med godisskålar som syrran lämnat. Jag sitter i den nyinköpta soffan som Victor på jobbet hjälpte mig att bära in, tillsammans med ALLT annat i flytten.

Vem var det som sa att det var jobbigt att ha ett hus? Detta är ju fantastiskt!

//Micke

Idag var första dagen på Konfexmässan. Bokenäs står med i Svenska Mötens monter där Tone Bekkestad under dagen haft föreläsningar om miljön. Under den sista föreläsningen la hon sina kläder (nej, inte alla, bara ytterkläderna) i mitt skåp! Mitt skåp!! Det är stort. Jag tog en smygbild på hennes ytterkläder i skåpet. Så här nära en kändis är svårt att komma, det förstår ni va?

Svenska Mötens personal behöll sina kläder på, och på baksidan av deras pikéer står det:
"I en klass för sig!"

Och det enda jag tänker på är "Särklass."

"Alla barnen fick leka med de normala barnen, förutom Svenska Möten, som fick leka med de andra nöten".

He he.

//Micke

Hello!

Imorgon, eller ja, om några timmar är det Konfexmässa i Eriksbergshallen i Göteborg. Kul! I år står Bokenäs med i Svenska Mötens monter. Tone Bekkestad skall också vara med i samma monter!! Fattar ni?? VäderTone! Stort. Hon skall hålla föredrag några gånger per dag och där emellan ska jag och hon mingla. Kanske minglar vi med andra, ev. kanske bara jag och hon minglar. Vi får se hur det blir. Jag är inte starstruck alls!

Jag har även flyttat till mitt hus! Igår och idag gick flytten. Roligt! Samtidigt med detta har jag försökt styra upp morgondagens event med nya broschyrer, erbjudanden, blommor i montern, kläder m.m. Det sistnämnda gick det så där med. Jag hittar inte mitt strykjärn bland alla lådor... Så det får bli lite skrynkliga byxor imorgon.

Ni är välkomna till Eriksbergshallen imorgon och på torsdag! Jag och Tone väntar på er. Och några till kanske.

//Mvh Micke

He he...

Schlager och Iphone.

Ikväll börjar det! Och jag kan kolla på det i min bästa vän! Mmm.

//Micke

Igen och igen. Detta snökaos!

Likadant som förra året. Skillnaden är att i år har det kommit lite oftare än förra året. Men likväl snökaos. Vilket innebär halkigare vägar.

VAD är så svårt att förstå med det?

"Halkan överraskade!" kan man läsa i tidningar när det har hänt en olycka. - Öh-... nä. Inte i januari. Hade du åkt av vägen i juli pga ishalka, ja då hade den varit överraskande. Inte nu.

De skrev det i tidningen igår och du såg säkert innan du satte dig i bilen idag att det var ganska mycket snö på och runt bilen. Vilket oftast innebär halka. Varför måste ni då överraskade människor förstöra hela morgonen genom att köra av vägen kors och tvärs så att vi som inte blev överraskade av halkan kunde anpassa vår körning och ta oss till jobbet normalt?

Jag är trött på att det ska ta en timme extra att ta sig till jobbet pga "snökaos" och bärgningsarbeten! Att gå upp klockan 5.30 på en måndag och ändå inte vara på jobbet förrän 8.30. Det känns så där.. Och det är bara 1 februari ännu...

Oj oj..

//Micke