Jag släppte stoltheten och gjorde ritningarna till pepparkakshuset. Även om jag inte kommer att vara på plats på julbordskvällarna och får ta emot alla hyllningar själv, gjorde jag det svåraste på hela pepparkakshusbygget. Alltså ritningarna.

Som intresserad designer var jag med och övervakade själva ihopsättningen av huset men jag kände inte att jag behövde glänsa i just det momentet.

Men jag kan ta emot hyllningarna för ritningarna här istället. Shoot! Visst blev det bra!?! Lite färganpassad Nonstop, glitter och mer glasyr finns numer också på mästerverket (vilket gör att det inte alls syns att huset varken är skalenligt eller ens likt HAV SPA MÖTEN. Ära vare Non stop och glasyr!

//Micke

Jag tycker alltid man ska visa sin uppskattning till andra som förtjänar det. Alla människor blir glada när man får uppskattning. Vi gör olika saker för att förtjäna det, vissa mer, andra mindre men alla blir lika glada av att uppskattas.

Jag brukar göra ganska mycket bra saker. Så jag förtjänar uppskattning. Mycket. Därför blir jag glad när jag ser att folk förstår HUR mycket jag borde uppskattas. Se här så förstår ni.

God kväll.

//Micke

Jag har fått den stora äran att gästblogga på denna "berömda" blogg...

Vem är jag då? Jo jag är praktikant här på Bokenäs idag. Då kanske en del tänker: praktikant Jerry från ICA reklamen? Men med det lilla av mig som ni ser på bilden så kan ni nog ganska snabbt utesluta det.

Hela morgonen har mina öron mer eller mindre blivit misshandlade utav Mickes musikval. Här spelas låtar som jag aldrig hört. De låter som de kommer från stenåldern (minst). Det är väl ett bevis på skillnaden i ålder mellan oss... (+ utseendet då), för humor har han som en barnunge, precis som jag.

Förresten om ni undrar kallar de mig för praktikant Jossan.

//Praktikant Jossan

Vi käkade frukost tillsammans imorse för första gången. Det var absolut inte den sista. Senare tog vi en kaffe. Jag städade lägenheten och hade tid i tvättstugan. Men hela tiden tänkte jag på dig. Vi var tvungna att träffas igen på eftermiddagen. Längtan blev för stor. Och det var lika bra som till frukosten. Nu så här på kvällen ligger du här framför mig igen. Mmm. 

Helsidesannonsen i GP och jag. Jag älskar dig!

//Micke

Nu ska ni få reda på det jag har hållit inne med nu några dagar. Detta som ungefär är lika stort som att Messiah har återuppstått. Ju mer jag tänker på det, ju mindre känner jag att jag överdriver. Detta är verkligen megastort. Ok, here it comes!

Bokenäs, Sjögården och Stenungsbaden har gått samman och skapat ett supererbjudande som kommer att skaka om Spasverige! Superspa!

Besök tre spahotell, betala för två! Övernattning, trerätters middag, frukost och tillgång till spaavdelning ingår på alla tre anläggningar. Du betalar 3000:- totalt och har ett år på dig att besöka alla anläggningar. Visst är det fantastiskt?! Och helt oslagbart. Läs mer

Så... bomben är släppt. Nu kan vi ta helg. Och apropå helg, Köp GP på lördag eller söndag och kolla in den läckra helsideannonsen vi har i tidningen. Snygg som satan e den!

//Micke

Jag läste en krönika i helgen om hur det var när man var liten och var rädd för spöken. Hur man låg i mitten på sängen så att inte spökena eller alla andra onda människor som låg under sängen skulle kunna sticka upp sina händer och skrämma en när man skulle sova.
Just därför låg man i mitten i av sängen. Helt stilla. Jag läste krönikan och fick en jobbig flashback. Det var ju precis så!

Och under en period i barndomen (innan man fattade) låg man tryckt in mot väggen i sängen, tills man var så begåvad att man förstod att spökena kunde ta sin hand genom springan mellan väggen och sängen. Sen den dagen ligger man i mitten av sängen. För att vara säker.

Mamma var ju den pålitliga och säkra människan på den tiden och hon sa att det inte fanns några spöken. Innerst inne trodde man ju på henne och man var nog i grunden rätt trygg i sin säng ändå.

Därför blev jag skitskraj idag när vi på något sätt kom in på detta ämne idag på kontoret. Där sitter jag med två av mina kollegor (som båda är mammor) och pratar om spöken.
Den ena tittar fortfarande under sängen innan hon lägger sig, varje kväll, så att inga spöken eller onda människor ligger där under och väntar. Hennes man är lite rädd också men intalar sig att det vore väl konstigt om någon ond människa skulle åka så långt ut på landet för att lägga sig under någons säng och sedan skrämma dem. Därför låtsas han vara lugn och lägger sig utan att kolla under sängen.

En annan mamma sover alltid med en hårspraysflaska mellan sig och sin man. Ifall någon kommer på natten och vill något ont, kan hon spruta den onda människan i ansiktet med hårsprayen för att sen hinna springa och rädda barnen.

Jag har en syster (också hon är mamma) som tidigare bodde i ett hus på landet, ganska avskilt. Hon satt aldrig i sitt vardagsrum på kvällen när det var mörkt, för där fanns det fönster åt tre håll. Och utanför fönstren stod det ju oftast fullt med onda människor och kollade in på henne utan att hon hade koll på dem.

Det är ju tur att man är vuxen när man får reda på att mammorna var lika jävla rädda för spökena som man själv var. Men tryggheten är borta.

//Micke

Jag fick precis höra av en kollega att en av våra goa snälla och väna frukostvärdinnor måste ha något trauma bakom sig i livet.

Jag var själv inte på plats på jobbet idag men fick följande historia berättad för mig nyss på telefon:

Idag vid personalfrukosten kom personalen in på ämnet bilkörning och om man hade råkat köra på något djur eller så. Grodor och sådant var äckligt men ingen större grej. Rådjur störde ju lite mer förstås.

En av tjejerna i frukosten, vi kan kalla henne Bettan, för det heter hon, berättade att hon en gång lyckades att inte köra på en hare som sprang ut framför hennes bil. Men så kom det en mötande bil som smackade rätt in i den. Båda gick ur för att kolla. Haren låg i en snedvriden position på vägen. Skadad men inte död.

Den skyldiga (som körde på haren) kunde inte med att döda haren. Så Bettan fick alltså uppdraget att avsluta lidandet för haren. Men eftersom hon inte ville att det skulle bli så mycket blod ville hon inte slå ihjäl den.

Så hon tar upp haren och... och stryper den!
Med båda händerna håller hon om harens hals och trycker den död med tummarna. Tänk er den bilden!

Visst är det fruktansvärt!? Helt fasansfullt... roligt?! Fast samtidigt tråkigt förstås. För haren. Man är ju inte helt hjärtlös. Så jag gråter hejdlöst här. Jag kan inte sluta gråta. Jag vill inte gråta av den anledningen jag gör det av, så jag tror att det är för att haren dog.

//Micke

Någon som är duktig på pepparkakshusbygge?

Med ritningar och allt alltså? Mitt mission för årets julbord har blivit att göra en ritning på HAV SPA MÖTEN som köket sedan kan baka och bygga upp ett pepparkakshus av.

Mitt problem är att någon annan skall få ta all cred av allt det jobbiga förarbetet som ingen förstår att det är det verkliga jobbiga arbetet i hela processen. Det är jobbigt för ett stort ego.

//Micke

Har du bokat julbordet än?

Jag kan, utan att överdriva som jag tydligen brukar göra, påstå att vi har ett av Sveriges bästa julbord!

Det har många nöjda gäster under åren förstått och de återkommer år efter år. Vi dukar upp vårt julbord i ett tält på altanen som vi vintersmyckar (töntigt ord men) med granar, halmbalar, julslädar, massor av ljus m.m. I mitten av tältet står en stor eka där vi ställer upp vackra fat med all sorts julmat. Bredvid ekan finns det ytterligare tre olika bufféer. Gästerna får sitta inne i värmen i restaurangen och äta. Schysst! Och det är riktigt läckert!

Trots att vi utökat en helg mot förra året börjar alla datum bli fullbokade. Men... det finns fortfarande några datum kvar. Kolla lediga datum här och boka nu innan det är försent. God jul! Ja visst! Snart är den här!

//Micke

Lars Eric vann förra årets utnämning av Svenska Mötens pris; "Årets Svenska Möten vän", på en stor gala i Stockholm.

Det har varit ett fint år, där diplomet hängt i vår lobby, stolt som en tupp. Lika stolt som Lars Eric vart. Idag skulle hans efterträdare utses, tillsammans med lite andra mindre viktiga priser, som Årets anläggning, årets blitzare, årets region m.m. Svenska Möten ordnade en säljnätverksträff i samband med prisutdelningen och fram till igår var jag inställd (och inbokad) på att åka upp till Stockholm och vara med.

Men en annan grej kom emellan och jag fick prioritera. Jag åkte inte upp till Stockholm. Vad kan vara viktigare än att medverka vid detta speciella tillfälle?

Som alla kändisar, berömda och viktiga människor säger jag; No comments.

Jag vet inte varför jag säger så eftersom jag inte faller under något av ovanstående kriterier. Men det kändes rätt och det är ännu hemligt varför jag gick på ett annat möte. Det är inte hemligt att jag gick på ett annat möte förstås. Det var ju inte hemligt. Men innehållet i mötet!! Herregud ja! Ni förstår att det är stort va? Det är det. Eller ja, inte lika stort som om Moses skulle komma ned för berget med tio nya budord men... Men det är ganska stort.

Det blev vadslagning t.o.m. om hur stor effekt detta möte kommer att ha. Jag har VÄLDIGT höga förväntningar. Ev. kommer vi bli tvungna att skriva om bibeln och skriva till ett elfte budord. Visst, jag har kanske en förmåga att förstora händelser men vi får se.

//Micke

Idag fyller vår goa Pernilla, bokningsansvarig här, 40 år!! Ingen kan tro det! Hon är fortfarande bara ung och söt för oss. Och så otroligt duktig på sitt arbete! GRATTIS fina Pernilla!

Och grattis nr 2:

"Jag besöker över 80 konferensanläggningar under ett år och Bokenäs e fan den bästa jag sett i år! Och jag vet att jag inte kommer besöka någon som är bättre!"

Med de orden från en besökare idag låste jag kontoret och satte mig i bilen för att åka hem. Med ett störande brett belåtet flin i ansiktet. Grattis Bokenäs och grattis Pernilla!

//Micke

Min mamma, jag älskar henne väldigt mycket och hon är en fantastisk kvinna. Hon är duktig på många saker och jag har aldrig märkt något större fel på henne. Tills i söndags. Det var mammas födelsedag och familj och släkt var samlade hemma hos henne och pappa.

Om några dagar fyller mammas väninna 60 år och de ska ge bort en julbordsmiddag på Bokenäs till henne. Hon tänkte skoja till det med ett rim och bad mig och min svåger att slutföra rimmet ("-Eftersom ni är så duktiga på det") -Jag har redan börjat så det är bara fortsättningen ni behöver skriva.

Nu när du 60 ska fylla
Vill vi dig gärna hylla
Och dig i magen fylla
Med ett julbord

Ja...ok. Nu var det bara att fortsätta på den fantastiska början. Jag har fyra dagar senare inte kommit på något. Jag är fortfarande i chock.

Mamma, vad hände här?

//Micke

Ett vackert talesätt. Och ack så sant. Det finns andra saker man inte bör göra med sina kollegor. Åka och shoppa på Ullared tillsammans, typ.

De frågade mig i förra veckan om jag inte skulle följa med. - Det kommer bli så roligt!

Öh, nä. Jag tror ärligt talat inte att jag hade tyckt om mina kollegor efteråt om jag åkt med. Man tröttnar ju. Jag hade blivit som ett litet barn och satt mig och tjurat i nåt hörn efter nån timme när jag tröttnat på att stångas med den hysteriska massan av folk som finns där inne. Jag har vart på Ullared två gånger. Båda gångerna var jag färdigshoppad på ca 1 ½ timme. Bilrengöringsmedel, sockar, tandkräm och kötid inkluderad. Fint så.

Men på bilden som jag fick på mms idag ser ni riktiga Ullaredsproffs! Då är man inte färdig på nån timme, det kan jag lova er. Nej det tar två dagar. De åker ner dagen innan (för att shoppa allt det tråkiga). Övernattar på ett spahotell i närheten för att ha mycket energi dagen efter då den "riktiga" shoppingen ska börja. Självklart ska man vara på plats när affären öppnar. Sen shopping hela dagen, med ett kort avbrott för lunch och ilastning i bilen (för att kundvagnarna självklart är fulla vid lunchtid). Takboxen används självklart också. Sen in igen och brottas med andra hysteriska och giriga shoppare. En gång till! Hemfärd först när varuhuset stänger.

Nej, tack. Jag och Pernilla stannade kvar på kontoret idag och hade det sååååååååå lugnt och gott.

Har ni varit på detta ställe vet ni hur hysteriskt det är. Har ni inte vart där kan jag berätta att det inte är trivsamt på något sätt. Se klockan 20.00 på kanal 5 ikväll om ni inte tror mig. Det finns ju en anledning att de gjort en dokusåpa av det.

//Micke