Äntligen har sommaren kommit!

Den stora gruppen vi hade i förra veckan åkte hem i förrgår. Känns lite ledsamt efter att tillsammans med styrelsen för gruppen planerat deras vistelse på Bokenäs i nästan tre års tid. Nu är det över. Slut. Det känns tomt.

Men som tur är, är det inte tomt på anläggningen. Nej, snarare tvärtom. Massa glada familjer kom samma dag som de andra åkte hem och nu njuter de av en semestervecka hos oss. Kul! Vi har redan klarat av en välkomstafton med sill, skaldjur och grill och vår nyhet inför sommaren, KLUBBBBQ! Söndagar med go musik och grillade hamburgare, spareribs, kyckling och musslor plus massa annat gott. Mycket lyckat!

Och imorgon väntar sommarens första Räkafton med liveunderhållning! All sommarpersonal har kommit. Krabbaklubben är i full gång. Nu känns det äntligen som sommar på Bokenäs! Gött!

//Micke

Jag skriver för sällan nu, jag vet. Men till mitt försvar så är det en hel del att greja med just nu. Vi har ca 400 gäster på anläggningen denna vecka där jag försöker att vara någon sorts representant för Bokenäs. Under dessa första dagar har jag bl.a. (!) hunnit med att "passa" 40 ungdomar som drog till Smögen med olika aktiviteter i två dagar. Skattjakt till havs på vägen ut, de fick prova på att dyka när de kom fram, femkamp på klipporna, grillning på kvällen och övernattning på vandrarhem mitt i Smögen. Skoj! Och jag fick sova på ett vandrarhem för första gången i mitt liv. Det var trevligt. Trots att det kanske inte blev så mycket sömn. Samla 40 tonåringar i ett hus och försök sen sova. Testa det!

Två timmars sömn senare vaknade jag upp tidigt på morgonen och gick på en helt folktom Smögenbrygga för att sedan åka tillbaka till Bokenäs där jag kollade hur 90 barn anföll en buffé med glass. Det var också roligt! Alla borde någon gång i livet få se hur 35 liter glass kan försvinna på så kort tid.

Jag ska snart komma ikapp med jobbet och skriva mer här. Det lugnar snart ner sig. Och jag har tackat ja till att denna blogg ska exponeras på en hemsida inom "mötesbranschen" (tillsammans med några andra bloggar inom samma bransch) så jag får skärpa mig. Då måste man ju blogga ofta och bra om man jämförs med andra. Men jag är tydligen inte ensam om att få prestationsångest över bloggen ang. denna nya grej. Läs Tammsviks underbara blogg och Tanjas inlägg om samma ångest.

Imorgon ska jag fundera ut hur vi ska få plats med 350 gäster på restaurangaltanen för våra gästers avslutningskväll på fredag. När jag lyckats övertala vaktmästarna att bygga ut altanen med ca 100 kvm återkommer jag. Ha det!

//Micke

Har precis genomlidit några av de värsta dagarna i mitt liv. Jag har varit med i en budgivning på ett hus. Ni vet hur det är när man blir kär. Man beter sig inte riktigt som man brukar och handlar inte så rationellt i alla lägen. Trots att man mår bra mår man inte riktigt bra...

Jag har blivit kär flera gånger. Riktigt ordentligt kär i en person har jag bara blivit en gång och vi är fortfarande ihop och är kära. Men jag blir kär i materiella ting ganska ofta. Och då vill jag ha dem, kosta vad det kosta vill. För tre år sedan blev jag t.ex. dödligt förälskad i inredningen på en bil som jag bara kände att jag måste ha. Dessvärre tillhörde inredningen en bil som kostade ungefär dubbelt så mycket som jag hade tänkt betala för en bil. Men jag köpte den ändå och jag njöt varje sekund jag satt i bilen. Tills jag hittade en ny bil ett år senare som jag skulle älska lika mycket.

Nu har jag blivit förälskad i ett hus. Jag har varit med i budgivningen under en veckas tid och det var...hur ska man utrycka det? Spännande. Upp och ner gick det. Ja, inte buden, de gick bara uppåt, men mitt humör. Jag kände att jag bara skulle ha detta hus, kosta vad det kosta vill. Jag såg mig själv sakta förvandlas till Ernst. Hur jag barfota påtade i trädgården och såg skönheten i de ruttna fönstren. Att hela huset kanske var mögelskadat p.g.a. de ruttna fönstren och trasiga taket(?) fanns inte i mina tankar. Den igenväxta trädgården skulle förvandlas till en svensk oas och folk skulle falla i tårar av glädje när de kom till trädgården och se hur jag förvandlat den till ett miniManau. Sen skulle vi sitta på trädäcket på kvällarna och bara njuta av utsikten över havet. Så skulle det bli. Kosta vad det kosta ville.

Eftersom bankkvinnan jag träffade innan budgivningen kanske inte riktigt kände lika mycket för huset, ställde hon sig inte bredvid mig och hoppade jämfota av glädje och skrek:

- Köp det, köp det! Kosta vad det kosta vill!

så hade jag faktiskt en maxgräns för vad detta lilla paradis kunde få kosta. Och jag blev tvungen att lägga mig för ett högre bud.

Det är väl då man ska gå vidare och leta upp ett nytt hus egentligen. Jag börjar istället fundera på hur man kan få de nya ägarna att inte trivas i huset och vilja sälja det. Eftersom det är ett fritt område utanför tomtgränsen kanske jag kan åberopa allemansrätten och sätta upp ett tält och spela hög musik dygnet runt. Kanske kan smyga upp på tomten på natten och möblera om deras utemöbler för att till slut få dem galna. Eller storma in på mäklarkontoret och kättra fast mig vid en stol och vägra gå tills dem drar tillbaka köpekontraktet. Det kanske inte är så begåvat eller lagligt. Men det var inte superbegåvat att köpa en bil för inredningens skull heller. Och det gick ju bra.

//Micke

Typ 500 gäster som ska bo och fira midsommar hos oss.

Trots att vi har haft fullbokat varje midsommar och varje sommarvecka under 15 års tid ska det alltid vara lite kaos på jobbet ankomstdagen. Det hör liksom till. Så jag höll mig undan idag. Men jag har fått några samtal från jobbet under dagen/kvällen om kaoset. Dubbelbokningar! INGA LEDIGA RUM! VAD FAN SKA VI GÖRA? Kommer maten räcka? Är underhållningen verkligen bokad? Tältet på altanen lyfter i blåsten! Vem i helvete ska vi ringa om hjälp om det? Ska vi stå kvar och hålla i det? Var ska de nya kockarna bo under midsommar?! Vi har ju för fan ingen plats för dem!

Jag själv hade ju aldrig använt sådana kraftutryck men jag fick en ganska underhållande dag ändå.
Gästerna är nöjda. Alla har fått boende och är glada och redo för att fira midsommar. Svensk midsommar med lite regn och sprit. Underbart.

Nu är även jag nöjd. Det var värre igår. Tänk om alla gäster visste hur det var då. Då fanns det inte ens en väg in till Bokenäs. Den var bortgrävd. Framför HAV SPA MÖTEN skulle det göras snyggt inför sommaren. Med ny väg bl.a. Men asfalten kunde inte levereras i tid. Så det blev ett panikbyte av asfaltsleverantör. Och igår kväll låg äntligen asfalten på plats.

Och idag kunde 500 personer glida in på området och checka in. Nöjda och glada. Utan att veta om att de körde in på en väg som knappt torkat. Och utan att veta att de kanske hade blivit tvungna att fira midsommar på en landsväg utanför.

Så ska en svensk midsommar vara!

//Micke

Idag kom bekräftelsen på beställningen av min nya bil! Överskriften på mailet säger allt:
"Bekräftelse på beställd bil. Snyggaste bilen på Bokenäs."
Ja, det är sant! Så stod det överst på mailet.

Det är fint tycker jag, när t.o.m. de som arbetar dagligen med att lägga in beställningar på 100-tals bilar, ser att just min bil kommer att bli så himla snygg. Fina människor som förstår sig på skönhet.

Mmm. C30, 2010 års modell. Med mera. Med mera. Jag kan inte skriva ut all extrautrustning här, det ser ju illa ut. Det är ju ändå kris i landet. Och då ska man inte glänsa med sånt. Det är nog bäst att jag låter bli.

Bilen levereras i augusti någon gång. Vill ni se en riktig läckerbit kommer ni förbi på Bokenäs och säger hej. Blir ni inte mätta på skönhet kanske jag visar bilen också.

//Micke

Jag har försökt att förtränga detta men jag blev påmind nu när jag precis kom innanför dörren och hade fått ett utbetalningskort på 200:- på posten. De flesta hade blivit jätteglada över ett utbetalningskort. Men jag känner ingen större glädje just nu. Utbetalningen är från Fritidsresor som jag reste med till Gran Canaria för några veckor sen. Anledningen att jag fick dessa pengar var för att planet var försenat. Ganska mycket. 200:-! Ja, det täckte ju typ den första halvtimmen av min väntan.

Jag kom till flygplatsen på Gran Canaria kl. 11, två timmar innan planet skulle gå. På plats får jag se att planet inte kommer att åka förrän kl. 17. Ja ja, tänkte jag. Jag får väl koppla av här och ta det lugnt bara. Jag satt i en bar och kollade mina mail. När klockan var 15.30 och incheckningen inte hade öppnat gick jag för att fråga när de skulle öppna. Vi har ingen information alls fick jag till svar.
Jag ringde Landvetter och fick reda på att det planet jag skulle åka hem med inte hade lyft från Sverige ännu. Jag gick tillbaka till baren och var då skitutråkad. Eftersom jag började bli lite vinglig efter den långa stunden i baren lämnade jag dryckesutskäkningsstället och satte jag mig på en stol vid de två incheckningsdiskar som vi skulle checka in på om några timmar. Jag kollade på film i min dator. Jag ändrade ställning i stolen eftersom jag fick träsmak. Jag gick ut för att sola. Jag tittade på de få människor som fanns där. Jag gjorde allt och inget under dessa timmar. Det var så himla tråkigt att sitta och vänta på en tom flygplats. Men jag gladde mig åt att komma först till incheckningen eftersom jag satt så bra till och de andra charterresenärerna skulle komma med bussar och jag skulle hinna först till disken.

När klockan var runt 20.00 hörde jag bussar utanför. Jag förstod att hela charterhorden var på ingång. Jag la ihop min dator och ställde mig först i kön (som skulle bildas efter mig). Jag vänder mig om och får se alla 200 svenskar rusa mot en annan del av flygplatsen. Dumma svenskar tänkte jag. Men eftersom ingen kom tillbaka och bilade kö bakom mig började jag undra lite. Jag gick lite åt sidan för att kolla vart de tog vägen. På informationstavlan får jag se att de hade ändrat incheckningsdisk för oss. Troligen sekunden innan bussarna stormade flygplatsen. De andra hade ställt sig vid den rätta. Jag stod ensam kvar vid den första.

Jag gick till de andra och hamnade förstås sist i kön. Efter ytterligare 50 min i kö kom jag så till insidan av flygplatsen. Vid incheckningen fick vi vouchers för mat och dryck att köpa på insidan som kompensation för förseningen. Det skulle bli gott. Grejen var att dessa vouchers endast gällde på en restaurang och eftersom jag kom in sist var det 200 pers i kö till den restaurangen. Jag tänkte att jag kan ta en öl på ett annat ställe innan jag äter. Jag beställde in en öl och när jag fick den var den enorm! 60 cl öl! Den tog mig ca en timme att få i mig. När jag var färdig var kön slut till restaurangen. Och köket hade stängt. Efter ytterligare några timmars väntan lyfte planet på väg till Sverige. Totalt ca 12 timmar senare alltså. Och totalt ett antal drinkar senare.

Vi landade på Landvetter kl. 5 på morgonen. Dörren på planet gick inte att öppna där framme där jag satt, så jag kom ut sist genom planets bakre dörr och jag fick knö mig ombord den sista bussen(!) in till terminalen. Ställer mig vid bagagebandet och väntar. Det börjar snurra. Hälften av passagerarna får sitt bagage. Jag var inte en av dem. Bagagebandet slutar att snurra. Vi står alla och stirrar på det tomma bagagebandet. Efter fem minuter börjar nästa bagageband bakom oss att snurra. Vi vänder oss om och ställer oss vid det nya bandet. En riktig sällskapsresesketch. 99.9% av passagerarna får sitt bagage. Inte jag. Jag står och tittar på två tomma bagageband och mitt har inte kommit. Ännu en scen från Sällskapsresan. På stora skyltar står det:
Gå inte igenom tullkontrollen utan att ha anmält förlorat bagage. Nähä. Inte en människa fanns det inom synhåll. Än mindre någon disk man kunde anmäla sitt bagage. När jag precis skulle börja till att flippa ut kom det en tjej gående med flygplatsuniform.

-DU! Mitt bagage är borta och jag hittar inget ställe att anmäla det på. Vad ska jag göra?
Är din väska svart? Frågar hon.
Ja...

Är det denna? säger hon och pekar på andra sidan bagagebandet. När det första bagagebandet hade slutat snurra hade det inte gått ett helt varv och eftersom jag stod på "fel" sida hade jag inte sett att det hade kommit ut. Ja, det var min väska och jag kunde gå ut genom tullen. 12 timmar senare än vad det var planerat. 1 timme efter jag fått min väska hade jag ett möte med en av Bokenäs kunder. Det var ett roligt möte.

Jag tackar Fritidsresor för 200:-. Och det var en... en... eh. ja, vad ska man kalla det för, för att vara snäll. En lite längre hemfärd än jag planerat.

Ja, detta var ännu en helt vanlig enkel dag i mitt simpla liv. Jag vägrar konsekvent att erkänna att jag är dummare än den normala befolkningen. Mer krävs för det. Imorgon skall jag åka och beställa ca 100 st. nya klädesplagg till personalen på jobbet. I ca 100 olika storlekar. Det blir nog säkert rätt till alla. Ännu en spännande dag alltså.

//Micke

Ikväll är vår vd Lars Eric på middag med kungen. Ja, Carl XVI Gustaf, Sveriges kung! Ev. pratar de om arrangemanget kring Viktoria och Daniels bröllopsmiddag som ska äga rum här på Bokenäs. Det är ju en del att styra upp kring en sån middag. Eller så är det inte det de snackar om. Troligtvis inte. För den middagen blir nog inte hos oss.

Troligtvis snackar de väl inte alls. Lars Eric är inbjuden på middag med kungen med anledning av hans besök i Marstrand och Volvo Ocean Race. Tillsammans med vad jag förmodar ett 100-tal personer till.
Men ni kan tänka er hur Lars Eric kommer glänsa när han kommer tillbaka.

- Jag har ätit middag med kungen! Jag sa hej. Jag satt bara 20 meter ifrån honom. Jag såg honom när vi gick in i restaurangen. Jag parkerade min bil jämte en av de som satt närmast honom på middagen. Ja, ni fattar, det kommer bli skitjobbigt när han kommer tillbaka till jobbet.

Jag är inte avundsjuk heller. Jag var ändå inte sugen att äta middag med kungen. Jag har köpt två grillade kycklingben. Jag ska värma dem i micron och äta dem med snabbnudlar jag köpte på Lidl för 3.95:-. Det ska bli gott.

//Micke

När jag åkte hem från min semester i veckan fick jag Dagens Nyheter att läsa ombord på planet. Eftersom alla runt omkring mig sov när jag kom till denna artikeln hade jag ingen att skratta med. Eller någon att fråga om jag var den ende som såg det humoristiska i denna bild tillsammans med överskriften.

Med all respekt för det tråkiga med Fredriks skolgång och allt familjen går igenom nu, snälla, säg att detta är väldigt roligt. Eller var jag bara övertrött? Eller har jag bara dålig humor?

//Micke

Jag gick in i HAV SPA MÖTEN idag när jag kom till jobbet på eftermiddagen för att se vad de hunnit göra de två veckorna jag varit borta. Träfasaden på utsidan är klar. De hade satt upp mosaik och klinker i spa-avdelningen och de höll på att lägga golv i mötesrummen. Det blir så snyggt. Och exklusivt! Mm me like!

Jag tog ett kort med min mobilkamera för att visa vad det första man ser är när man kommer in i byggnaden. I verkligheten är det helt sanslöst vackert. En grå läcker stenvägg på vänster sida. Svart stengolv. Ljusa träväggar. Det är mycket ljust och luftigt. Och en utsikt över havet som bara fångar en. Överallt är den fantastiska utsikten!

Om ni tittar på bilden och tänker bort det mörka tråkiga. Smutsen. Avspärrningsbanden. All skit. Isoleringsrullen. Täckpappret. Det ofullständiga taket och det mikroskopiskt lilla fönstret längst fram. Tänk er fönstret dubbelt så stort. Då ser ni ljuset i byggnaden. Utsikten som bara tar tag i er och håller er kvar. Ni har troligen inte sett något vackrare i byggnadsväg. Nä, jag visste det.

//Micke

Här kommer man hem från en solig semester och jag känner mig skitfräsch! Och det första jag får höra från en kollega är att jag ser välmående ut. Mmm. En kort sekund valde jag att tro att det var för att jag var solbränd och fräsch. Men sen kom nästa ord:
Och välgödd.
VA?!?!?
Eller ja, jag är inte så jätteförvånad egentligen. Eftermiddagsölen har kanske satt sina spår på min annars så vältrimmade ;-) lekamen. Ändå har jag levt helt efter denna månads hälsotips:

FRÅGA: Kan jag genom att göra situps få min mage lite mindre?
SVAR: Definitivt inte! När du tränar en muskel, blir den större.
Därför bör du inte göra situps, såvida du inte strävar efter att ha en
stor mage.

FRÅGA: Är simning bra för figuren?
SVAR: Tja, se på valar

FRÅGA: Jag har hört att idrott är bra för hjärtat och kan förlänga livet,
stämmer det?
SVAR: Ditt hjärta är programmerat till att slå ett visst antal slag under
livet. Kasta inte bort dem på träning!! Genom träning slår hjärtat
snabbare, och du förkortar livet! Vill du leva längre? Ta dig en tupplur!

FRÅGA: Borde jag skära ner på måltider innehållande kött, och äta mer
frukt och grönsaker?
SVAR: Här måste du försöka att förstå logisk effektivitet. Vad äter en ko?
Gräs. Och vad är det? Grönfoder. Så en biff är inte något annat än ett
effektivt sätt att äta grönsaker på. Ät kyckling, och få i dig majs! En
fläskkotlett kan ge dig 100 % av rekommenderat dagligt intag av grönsaker!

FRÅGA: Borde jag minska på mängden alkohol jag dricker?
SVAR: Nej, tvärtom. Vin är gjort av frukt. Brännvin är destillerat vin.
Det betyder att de tar bort vattnet ur frukten, och så får du ändå mer av
det goda, sunda innehållet. Öl görs av sädesslag, det säger allt.

FRÅGA: Är choklad osunt?
SVAR: Är du tokig? Kakaobönor = bönor och bönor, linser o dylikt är
vansinnigt nyttigt, vet alla, eller hur? Det är den bästa
'feel good' maten man kan få!!

FRÅGA: Är det viktigt att vara i god form?
SVAR: Rund är en form, så god som någon!

Finns det några andra bättre tips? Jag har ju några dagar på mig till beach 2009.

//Micke