Denna bok fanns här i bungalowen när vi flyttade in. Kvarglömd av någon svensk troligtvis. Ännu mer troligtvis är att det var en kvinna modell äldre. Eftersom jag läst ut alla tidningar och böcker jag hade med mig ner började jag läsa den.

Den handlar om en kvinna som jobbar på en tv-station som programledare för ett eftermiddagsprogram. Hon är ihop med en snubbe sen några månader tillbaka. De har inte haft sex. Men efter halva boken ska de äntligen få till det:
Han säger:

"-Se på mig.
Och när hon gjorde det, när deras blickar möttes och höll fast varandra, gled han in i henne. Långsamt med händerna ingrävda i mattan (framför den öppna brasan naturligtvis) som om han kunde finna kontroll där, sänkte han sig över henne och kände henne häva sig uppåt för att möta honom tills de rörde sig tillsammans i en silkeslen rytm. När hennes läppar kröktes tryckte han ansiktet mot hennes hals och förde dem båda över kanten."

 
Sen börjar nästa kapitel.

Över kanten? Mattkanten? Eller? När de äntligen får till avslutas det med att hon blir förd över kanten! Är det skönt? Jag känner mig lite snuvad. Kanske hon med.

//Micke

Vi har två hundar. En liten dvärgpinscher och en fransk bulldog. Lucas och Felipe. Lucas är extremt morgontrött. När han bodde med mig i Göteborg och vi skulle gå ut på morgonen fick jag passa på att överraska honom när han låg och sov och bära ner honom halvt om halvt vaken ut till gatan. Hade jag väckt honom och sagt att vi skulle ut och gå, hade han gått o gömt sig så han sluppit. Regnade det dessutom ute tittade han bara på mig som om jag vore dum i huvudet som ens skulle försöka få ut honom i det blöta vädret.

Här på Gran Canaria lever han ut alla sina semesterdrömmar tror jag. När jag går upp på morgonen tittar jag på honom där han ligger på rygg och sover räv. Han kollar lite med ena ögat och låtsas sova så han inte ska behöva gå upp. Jag låter honom ligga kvar och ca 4 timmar senare kommer han upp. Jätteglad. Sen tillbringar han sin mesta vakna tid genom att stå med huvudet genom staketet och spana efter andra hundar.

De flesta hundar som kommer fram är snälla och vill hälsa men en gång kom det en hund med andra avsikter. Denna hund bet Lucas i nosen vilket skrämde den sköna tillvaron i hålet något. Problemet löstes genom att aldrig mer stoppa ut huvudet genom det hålet mer och istället välja det som är bredvid. Det säkra hålet.

Så det är ett fint och lugnt sällskap jag har här på dagarna när sambon jobbar. Bakre delen på Lucas. Och Felipe som är helt okontaktbar så länge solen är uppe. Då är det för varmt för att röra sig. Jag har en behaglig tillvaro här. En väldigt lugn sådan.

//Micke

Ha ha ha. Detta är ju hysteriskt roligt! Det är tydligen fler än jag som har problem med dåligt ansiktsminne. Undrar vad den stackars kvinnan tänkte när hon blev jagad av reportern?

Läs här

//Micke

Har ni hört talas om Jungs teori om synkronicitet?

Nej, inte jag heller tills jag för några dagar sen läste det i en bok. Den går ut på att om man t.ex. hör ett nytt ord som man aldrig hört förr och lär sig dess betydelse, kommer man snart inom kort stöta på det ordet igen. Och igen. Och snart finns det som en naturlig del i ditt språk eller vardag. Meningsfulla sammanträffanden alltså.

Däremot har jag inte hört om någons teori om den totala motsatsen. Att om du stöter på något/någon om och om igen, men aldrig fattar att du har gjort det, typ. Därför har jag gjort min egen teori, Åbergs teori. Om du t.ex. stöter på en för dig okänd människa, ny granne, ny kollega eller liknande och pratar med den en stund, några timmar eller längre. Då skulle man ju kunna säga att ni är bekanta och ni skulle känna igen varandra. Enligt min teori är det inte så.

Imorse vaknade jag av att någon höll på att vattna i trädgården utanför sovrumsfönstret. Jag gick ut för att se vem det var. Ingen jag träffat innan. Men mannen började prata och verkade söka konversationssällskap. Jag satte på lite kaffe och erbjöd mannen. Han tackade artigt och verkade uppriktigt glad över min generositet. Kul med tacksamma främlingar. Han fortsatte småprata lite under tiden han vattnade och drack sitt kaffe. Jag svarade så gott jag kunde medans jag funderade på om mannen kanske skulle ha betalt för sitt arbete. Jag visste inte om det ingick i hyran. När jag kom ut med plånboken tittade mannen bara på mig och jag förstod på hans blick att pengar ville han inte ha.

Nä, nä, men lite svensk choklad blir han säkert glad över! Jag gick in igen för att hämta en stor chokladkaka jag köpt med mig från Sverige. - No, no, no. Och så körde han en lång spansk harang om något jag halvförstod. Något om igår, idag, choklad, mycket m.m. Jag tänkte väl att han kanske ätit för mycket igår och hade fått ont i magen eller nåt. Men jag insisterade och tänkte att han kan väl spara den ett tag.

Efter en stund gick han och nu några timmar senare får jag se att han sitter och fikar med grannfrun i trädgården närmast vår. Jobbigt arbete han måste ha, hinner jag tänka innan jag kopplar. Trädgårdsmannen är ägaren till huset vi bor i. Och vår närmsta granne som jag dagligen har hälsat på. Gift med grannfrun. Och det är även samma man vi igår fikade och pratade i två timmar med. Och samma man som då fick en likadan chokladkaka av mig, som tack för kaffet.

Till mitt försvar får jag säga att han faktiskt hade klippt håret sen igår och troligtvis bytt kläder. I min värld hade jag då aldrig sett mannen förut. Han tror nog att jag säljer choklad eller att alla svenska ger choklad hela tiden. Och det kan man göra om man följer Åbergs teori:

Behandla alla nyfunna vänner, grannar och bekanta som totala främlingar. Var trevlig och social men memorera aldrig deras ansikten.

Följer du min teori får du väldigt många vänner till slut. Inga nära vänner förstås, men en hel drös människor du kan hälsa på och dricka kaffe med. Jag har, utan att kunna hjälpa det, levt efter denna teori i många år och den är rätt rolig. Oftast. Varje gång jag träffar på någon som säger hej, blir det som ett helt nytt möte med en ny människa. Även om vi fikat i timmar dagen innan. Skoj.

Ärligt, jag känner ju nu att jag borde simma runt i en rund guldfiskskål istället.

//Micke

För er som kanske befinner er i Spanien nu eller kommer att åka hit någon gång kommer här ett tips:

Om ni kanske skulle få för er att rota i någons badrumsskåp och hitta denna flaska är det inte, jag upprepar, inte Clear eyes eller några andra ögondroppar. Det är droppar man ska svälja för magont. I ögonen kan man säga att dessa droppar har motsatt effekt. De gör ganska ont och man får en klarröd hinna över hela ögat. Det tar ca två dagar att bli av med det röda.

För er som tror ni kan någorlunda spanska och vill glänsa genom att inte fråga vad saker och ting betyder som står på spanska. Gör det inte. Gläns inte. Fråga istället. Jag skulle ju själv inte vara så dum att jag tog dessa droppar i ögonen utan att dubbelkolla först, jag vill bara varna andra.

//Micke

Det är alldeles för soligt och varmt för att kunna jobba här. Tur jag har en palm i trädgården som skuggar lite. Åh vad jobbigt det är.

//Micke

För ungefär åtta månader sen flyttades vår lilla konferenslokal Pentahouse med en stor lyftkran för att ge plats för bygget HAV SPA MÖTEN.

För drygt tre månader sen skickade Helen på jobbet ett mms när jag var i Stockholm. Då hade precis de första takstolarna kommit upp.

Idag sätter de kakel och klinkers i byggnaden. Och den snygga fasaden börjar ta form.

Jag älskar att gå in i byggnaden och kolla runt och fundera över hur det kommer att bli. Jag försöker med alla medel få göra visningar med kunder och gäster så jag får en anledning att komma in och se hur mycket mer de gjort sen sist jag var inne. Ibland frågar jag nån i personalen om de inte vill komma in och titta och så kör jag en liten visning. Jag tror byggubbarna är rätt trötta på mig när jag ränner där inne hela tiden och därför försöker jag iaf ha en anledning att komma in. Idag hade jag goa Jenny på Konferensakademin på besök och jag kunde än en gång få komma in och se hur det ser ut. Med en legitim anledning. Hon tyckte också det var fint. Jag tror t.o.m. hon blev lite imponerad! Gött!

För att inte gubbarna i bygget ska bli allt för sura på mig så drar jag på semester nu. Sticker till sambon på Gran Canaria i två veckor. Fast jag kommer nog jobba lite också därifrån. Jag borde t.ex. lära mig hur man lägger in bilder här på bloggen emellan texten så inte alla bilder kommer tillsammans. Om inte solen är för stark mot datorn förstås. Och det inte är för varmt. Och jag inte hänger på playan. Och om jag inte ligger i solstolen. Och om jag inte läser en bra bok i solen. Och om jag inte tar en eftermiddagsdrink. Och om jag inte är för upptagen med något annat. Det är för jobbigt att jobba då. Och det vill vi ju inte. Hasta la vista babies!

//Micke

Nu gäller det! TV:n på högsta volym och tidningen med förhandstippningen bredvid. Kylen är laddad med vin och öl. Årets viktigaste kväll är här! 

//Micke

Ibland träffar man människor som man bara klickar med. Man behöver inte säga så mycket, man bara förstår varandra. När det händer blir man glad och upprymd. För mig t.ex. blir jag skitglad om jag möter någon med samma humor. Då slipper jag bortförklara en massa saker jag säger och kan bara vara mig själv. Ibland går jag nämligen över gränsen när jag skämtar och då kan det bli jobbigt. Men de som verkligen förstår hur rolig jag är, de är bra människor.

Men man kan inte klicka med alla. Idag träffade jag på min granne. Vi klickade inte jättebra tror jag. Hon undrade om jag inte skulle ta och slänga den vissna blomman som står utanför min dörr. Blomman som jag fick av Lena på Bokenäs när hon kom på besök... för fyra år sen. Grannen såg inte skönheten i den.

?

Jag kan inte med att slänga den. Jag blev så glad när jag fick den och jag tänker på Lena när jag ser den. Grannen erbjöd sig att göra det själv efter att jag förklarat hur jag kände. Men jag kände att jag inte var redo för det ännu.

Vi ska mötas imorgon igen i trappuppgången och se om vi kan komma till ett beslut. Men jag tvivlar. Vi klickade ju inte direkt.

Eller jo, det gjorde vi nog ändå. Hon bjuder på kaffe imorgon om jag slänger blomman. Människor som bjuder på kaffe är också bra människor. Jag har natten på mig att fundera ut om en kopp kaffe är värt den vissna blomman.

//Micke

Eller ja, hata är kanske ett starkt ord. Får man starkt ogilla 11-åringar?

Jag vet att det är barnsligt att ha så mycket känslor för något som man stör sig på. Jag vet. Men ändå ogillar jag starkt de duktiga 11-åringarna på TV som tävlar om vem som är smartast i programmet Sveriges smartaste barn. De är lillgamla, tror att de är något, töntiga, störande m.m. Men mest stör jag mig på dem för att de vet mer än jag. Jag vet att det är ännu töntigare att störa sig på dem men jag kan inte låta bli. Jag ogillar dem. Starkt.

Jag ogillar också starkt killen som idag dammsög sin fläskiga BWM X6 bredvid mig på biltvätten. Jag tror jag hörde en fnysning från honom när jag backade in min bil bredvid hans. Jag försökte låta bli att titta på hans bil och dregla. Jag låtsades som om jag inte brydde mig om honom och hans läckra bil men jag kunde inte låta bli. När min saliv rann ner på min egen bil fick jag åka därifrån för att inte få fläckar på lacken. Jag ogillade honom. Starkt.

Sen ogillar jag Lars Erics otaktiska sätt. Inte starkt, eftersom han är min chef, men ändå ogillar litegrann. Förra veckan sa han till mig att det telefonbolag Bokenäs har, har släppt iphone på sin hemsida nu och att man kan beställa den. Varför har jag den då inte här nu? Varför har han inte beställt den? Det är som att säga till en treåring;

-Jag har godis här i skåpet. Vill du ha? Och sen bara stänga skåpet utan att låta treåringen få smaka. Grymt.

I övrigt är jag lugn och harmonisk. Som en treåring. Ni då?

//Micke

"Jag saknar dig (och Sverige)!"

Det var orden jag fick på ett sms nyss från min sambo som för tillfället befinner sig på Fuerteventura. Sen får jag bild efter bild på hotellet flygbolaget tvingar sin crew att stanna på efter att ha flugit hela dagen.

Varför känner jag mig inte saknad?

//Micke

Typ, avslappnad lugn och seriös. Varför kan jag då inte tygla mig under ett viktigt kundbesök?

Jag har varit på en tre dagars roadblitz med Svenska Möten. Vi har haft det så himla roligt! Jag och två tjejer från Torekov Hotel och Comwell har åkt runt och besökt företag på dagarna. Vi har berättat om Svenska Möten och lite grann om våra egna anläggningar för de olika företagen. Vi har verkligen haft det superkul!

Idag besökte vi ett företag i Malmö. Vi blev bjudna på kaffe och visades in i ett konferensrum där mötet skulle äga rum. Vi började mötet och vi hade jättetrevligt. När vi pratat ungefär tio minuter tittar jag snabbt ut genom fönstret. Och där stod Hon! Jag kunde inte släppa blicken från henne. Hon var så vacker. Jag hörde de andra fortsätta prata runt omkring mig. Men jag hörde inte längre vad de sa. Jag tappade helt fokus och bara stirrade rätt ut. Hon var ju perfekt. Jag hade bara sett henne på bild innan och nu fanns hon precis utanför fönstret.

Turning Torso var ännu vackrare i verkligheten än på bild och jag blev helt betagen. Jag ställde mig upp och bara beundrade henne. De andra satt kvar på sina stolar och bara (be?)undrade mig. Mötet avslutades snabbt därefter. Det var ett fint möte. Tycker jag i alla fall.

//Micke

Är på väg ut på Roadblitz med Svenska Möten i tre dagar. Vi ska besöka en massa företag på dagarna och på kvällarna är det föreläsning med Tina Thörner. Kul! Igår var jag på Bokenäs för att packa bilen med de grejer jag skall ha med mig.

Igår kväll kl. 23.30 kollade jag igenom checklistan en gång till för att se att jag inte glömt nåt.
Roll up för Bokenäs. OK

Broschyrer från Bokenäs. OK

Namnskylt. OK

Pin. OK

Linneduk. NEJ, det hade jag glömt.

Kollade igenom mina lådor för att se om det fanns något vitt lakan eller något som man kunde använda som duk. Men efter lite letande hittade jag en riktig vit linneduk! Stärkt och manglad(!), inte av mig iofs, men ändå! Visst är det vuxenpoäng.

Nu drar vi till Göteborg - Halmstad -Malmö!

//Micke

I förra veckan levererades min nya bil! Det blev en cabriolet. En Volvo c 70.

Den levererades personligen av tre mycket trevliga personer från leverantören Pininfarina i Uddevalla. De hade själva valt färgen som skulle passa mig, blodröd. De kom självklart i en likadan bil, med den nya färgen - vanilj. Nedcabbat gled de in på Bokenäs och överlämnade bilen. Det var nästan som en liten cermoni. En fin cermoni och jag blev rörd.

Min bil, som är ca 10 cm lång, pryder nu mitt skrivbord. Jag är väldigt stolt över den.

//Micke