Jag åker ner till min sambo och charterparadiset om några timmar. Jag flyger med ett klassiskt charterbolag. Jag har endast bokat flygstol men ändå! Det känns ändå charter. Det är det viktigaste. Jag älskar charterresor och framförallt att titta på de andra charterresenärer.

Och jag är alltid lika fascinerad av flygvärdinnor/stewards jobb och kan inte sluta förundras av dem. Då är jag ändå i stort sett gift med en. Min sambo jobbar som kabinchef ombord på ett flygbolag så jag har fått inside info vad som försiggår i deras hjärnor under flygningar. Mycket intressant. Allt handlar om säkerhet. Säkerhet. Det är deras viktigaste roll ombord. Säkerhet.

Konstigt. Allt jag tänker på ombord är mat och dryck. Och döden. Finns ju inte så mycket annat som cirkulerar omkring en när man flyger. Mat och dryck och ev. krasch. Då är jag glad att kabinpersonalen endast jobbar med ett mål i sikte. Säkerheten = död/krasch. Jippi! En av tre av mina tankar uppfyller deras tankar. Men på något konstigt sätt får man ändå mat och dryck.

Bland det viktigaste i säkerhetstänket är att man under inga omständigheter får använda sina egna hörlurar i flygplanets hörlursutgångar. Nej för guds skull! De skiter i att du har assnygga ipodlurar. Nej. För att planet ska kunna flyga felfritt krävs att du köper deras fula lurar för ca 100 kronor. Sen sitter de i främre gally och tittar på alla resenärer med fula hörlurar som förstört frisyren på dem. Och skrattar åt allihop medans de räknar pengarna de drog in på försäljningen.

Tänk om vi i hotellbranschen skulle göra så. Gästen checkar in. Vi säger; jo, det ingår fria filmkanaler på rummet. Självklart. Ja ha, du ville lyssna på tv:n också. Det kostar 100:- extra. Nej, tyvärr. Du kan inte använda dina egna hörlurar. Vi vet inte exakt vad som händer men du kan inte använda dina egna lurar här på hotellet. Något illa kommer hända då. Kanske. Vågar du testa det och riskera alla andra gästers säkerhet? Vill du ha en smörgås med dig upp på rummet? Säkerhet och service. En hårfin gräns.

Hasta la vista babies!

//Micke

Idag hade jag den tredje inofficiella visningen av HAV SPA MÖTEN.

Helt ärligt, för tillfället ser det väl inte jätteroligt ut i byggnaden om man inte har lite fantasi. Jag visade Linda från Uddevalla Event runt där inne samtidigt som jag försökte förmedla den framtida känslan av lyx och glamour . Bland betong och stål. Svinkallt och blåsigt var det. Nu har byggarna dessutom stängt igen fönstren med nån provisorisk plast så man kan inte se den vackra utsikten heller.

Jag försökte så gott det gick att beskriva hur det kommer att bli. Linda log snällt. Och falskt.

Men jag vet! Det blir lite bättre, lite snyggare, lite mer, lite top of the line, lite kaxigare än det mesta jag sett. Så blir det.

Men jag får nog bjuda in Linda en gång till så hon också förstår detta. Lite längre fram kanske.

//Micke

En väntad presskonferens. Alla dags- och kvällstidningar skriker ut att något ska tillkännages. Sporten bryts för presskonferensen. Extrainsatta nyhetssändningar. I ordinarie nyhetssändningar upptas 90 % av tiden av nyheten. Våra konferensgrupper avbröt sitt arbete och bänkade sig framför TV:n.

Presskonferensen handlade naturligtvis om att Bokenäs öppnar HAV SPA MÖTEN! Idag är en glädjens dag här på Bokenäs. Hela Sverige får reda på att vi bygger vår wellness- och mötesbyggnad med bland annat Sveriges läckraste panoramabastu! Att vi satsar 40 miljoner på att våra gäster ska få det bästa branschen kommer att kunna erbjuda. Självklart måste detta uppmärksammas nationellt. Och det gjordes det ju idag!

Eller inte. Nä, det är ju klart att en förlovning mellan två personer är viktigare! Så grattis Daniel och Victoria. Vi skålar i Asti Cinzano! Om ett halvår skålar vi i Cristal. DÅ händer nåt viktigt!

//Micke

Jag kollar på kanal 5 och Chartersvenskar. Från Las Palmas.

Det är pinsamt. Det är kuddvarning. Det är svennigt. Det är pinsamt. Det är allt som signalerar icke god smak. Det är pinsamt. Det är för mycket.

Men ändå sitter jag här med ett flin som sträcker sig från öra till öra. Man blir ju glad ju! Och dit åker jag på fredag!

Sån e jag!

//Micke

Jag och Helen (hotellchef på Bokenäs) har en fin tradition vad gäller schlagerkvällar. Vi har sen tre år tillbaka haft tät sms-kontakt varje deltävling och final. Hon sitter hemma med sin familj, jag sitter hos mig och kollar, och sedan skickar vi sms fram och tillbaka vad vi tycker om resp. låt. En mycket fin tradition har detta blivit.

Till detta sociala umgänge kan jag sträcka mig när det gäller sådana här viktiga händelser som jag annars föredrar att kolla på själv för maximal njutning. Vi har inte missat en enda schlagerkväll "ihop" under tre år. Inte en enda.

Men ikväll blir det tydligen annorlunda. Utan att meddela mig överhuvudtaget har hon bokat biljett till ett musikevenemang i helgen. Jag förutsatte att det var till kvällens deltävling och att hon ville glänsa lite och vara på plats. Men nej. Hon ska se något som heter typ AC DC. Någon musikal förmodar jag.

För vissa verkar ju traditioner inte ha något som helst värde. Och nu saknar jag någon som kan vara Helens back up som sms-kompis under denna viktiga kväll. Ställer du upp? Är du duktig och tycker någorlunda likt mig kan du rent av bli ordinarie sms-kompis. Men då ingår livslångt åtagande. Inga avhopp eller undanflykter accepteras. Detta är på liv och död. Och för evigt som Lena sjunger så fint. "Kärleken är evig". Schlager är ren kärlek.

Riktig kärlek var det när jag som 15-åring fick se den sötaste tjejen i världen framföra den vackraste schlagerlåten någonsin. (Jag vet att jag har bra musiksmak. Behöver inte kommenteras)

Jag var övertygad om att det skulle vara vi för evigt. Men hon kom aldrig tillbaka till schlagern efter detta. Ledsamt.

Det tog ett tag, sen glömde jag av henne och jag fick en ny kärlek några år senare. En kärlek som svek mig grovt igår. Fan ta dig Ingvar!

//Micke

Jag finner inga ord. Eller jo;

Varför Ingvar? Varför?

Jag trodde det var vi. Jag och du. Varje fredag. Nu blir det ju inte så.

//Micke

Kollar lite halvt om halvt på Efterlyst på TV 3 nu. Hasse Aro sa precis att Efterlyst har en facebook-klubb dit man kunde anmäla grejer man sett.

Jag var på en kurs för några veckor sen om e-commerse. En mycket intressant kurs. Bland annat fick vi lära oss var dagens och framtidens kanaler finns inom marknadsföring. Facebook var tydligen en väldigt bra kanal.

Så jag startade självklart en grupp på facebook som heter "Bokenäs Resort & Conference". Inom 20 minuter var det över 20 medlemmar. Medlemsantalet växer för varje minut. Gött! Killen som höll i kursen hade rätt!

Jag börjar förstå att facebook funkar till mer än bara nöje.

På facebook har det också nyligen startats enkätundersökningar som man ser nästan överallt på olika personers sidor. De kan handla om precis vad som helst, oftast "roliga" saker, och jag fick en på min sida för en stund sen. Enkätundersökningen löd:

Är Mikael Åbergs mamma en MILF?

Jag gillar facebook. MEN. Inte alltid. Snälla, inte min mamma! Hon är ju bara.... mamma.

För er som inte vet vad en MILF är. Ja, jag berättar det inte. Google it.

//Micke

Imorgon förmiddag har jag tid för service på bilen. Det var tiden jag fick när jag bokade på telefon. Förmiddag.

 
Då känner jag så här inför morgondagen. Jag går upp. Jag sätter på kaffe. Jag duschar och rakar mig. Gör mig i ordning. Jag går ner till 7-11 och köper tidningen. Jag går upp till mig igen. Jag häller upp en kopp kaffe och läser tidningen samtidigt som jag dricker kaffet. Jag läser mail. Jag gör mig lite frukost och äter den. Jag jobbar lite vid datorn. Sen tar jag och åker iväg. Via biltvätten. De som ska serva bilen blir alltid så glada när de ser att bilen är nytvättad. Jag kommer till stället runt 10.00. Tidig förmiddag.

Nej. Så blir det inte. Om jag inte vill gå upp klockan 3 inatt. Förmiddag för verkstadsmänniskor är tydligen klockan 07.00. De förväntar sig att min bil finns på plats där då. Denna tid fick jag på mail som bekräftelse efter vårt samtal.

Jag svarade:
Jag har lite svårt att komma iväg så sent på förmiddagen då jag har mycket att göra under dagen. Är det ok om jag kommer på morgonen klockan 04 och lämnar bilen istället?

Jag har fortfarande inte fått svar. HUR ska jag nu hinna med alla grejer jag måste göra under dagen?

//Micke

Idag är det alla hjärtans dag. Men bara för det får man inte göra vad man vill.

Så nej gubbe, det är inte ok att gå rätt ut i gatan där bilar kör. Där väldigt många bilar kör. Tätt. Nej, bara för att du har bråttom över är det inte ok.

Nej, det är inte ok att ställa sig kvar mitt i vägen och vifta med armarna och "visa" att du har rätt att stå kvar på gatan då flera bilar tutar på dig.

Nej, det är inte superbegåvat att hävda att det är ett övergångsställe om ränderna i gatan och skyltarna på sidan saknas. Ett övergångsställe kräver väl ändå minst en av de två för att klassas som det.

Men idag är det alla hjärtans dag. Och andra delfinalen av schlagern. Vi är därför självklart fyllda med kärlek i kroppen. Därför körde vi inte över dig, en efter en, hårt hårt. Inte idag.

//Micke

Framgången fortsätter. Idag en stor artikel i tidningen Bohusläningen. Fina bilder. Man kunde se att något stort väntade. Från att ha börjat från scratch till detta stora genomslag. Ingen kan förutspå framtiden men det lutar ju åt succé. Jag ser då inget annat alternativ.

Artikeln skulle lika gärna kunna ha överskiften:
"Jag - en framgångssaga." Läs artikeln här

Det stod visst även lite grann om vår 40-miljonerssatsning på HAV SPA MÖTEN (ett uppslag i tidningen) men jag såg bara mig och mitt namn.

Jag är ändå glad att jag lyckas behålla min ödmjukhet och inte låtit alla dessa artiklar stiga mig åt huvudet.

Jag är bara samma gamla vanliga jag. Sir Mikael.

På lördag är det, förutom andra delfinalen av schlagerfestivalen, alla hjärtans dag. Båda är lika viktiga händelser.

Jag fick en liten för tidig present i morse innan jag kom till jobbet. Jag fick ett sms. Av Pernilla på konferensbokningen som jag delar kontor med. Det stod:

"Välkommen till ditt arbete och en fantastiskt god kopp kaffe."

Det är kärlek det! Speciellt eftersom jag vet att det tagit henne ungefär tio försök med vår nya kaffebryggare för att få ett gott kaffe. Vi har försökt i några dagar att brygga drickbart kaffe utan vidare framgång. Men i morse hade hon verkligen lyckats. Kaffet var gudomligt gott.

Hur överträffar man en sån present? Att få en perfekt bryggd, stark kopp kaffe på morgonen. Nej, det går nog inte.

//Micke

Många såg inslaget på Körslaget när de hade filmat här på Bokenäs. Många blev sugna på att komma o bo här och få bada i havsbastun, precis som Snygg Erik och kören gjorde. Idag checkade det första kärleksparet in som hade sett programmet. Tio minuter efter att de hade ankommit satt de i bastun.

På bilden ovan ser ni hur de njuter och bara slappar efter bastun. De ligger där och bara myser som en härlig go familj.

De hade inga problem med att jag gick med dem upp och tog kort när de låg i sängen och myste. Nej, tvärtom.

De sa: Du får jättegärna ta kort på oss när vi ligger på sängen. Det känns helt naturligt för oss.

Eller nja.. Så var det kanske inte. Det kan också vara så att jag bara är snål. Bilden har vi köpt, till ett nyhetsmagasin vi ska skicka ut. Eftersom vi fick använda bilden fritt gör jag det. Och så låtsas vi att det är kärleksparet som hade kollat på Körslaget och nu bor hos oss. Vi tackar kärleksparet och Mikas modellbyrå.

//Micke

Jag är så bra!

Jag och bra affärer, det blir liksom en kemiskt perfekt kombination som man inte trodde var möjlig. Jag har känsla för detta.

På konfexmässan brukar de flesta utställare ha en tävling i sin monter. De brukar gå ut på att besökarna lämnar sitt visitkort i en skål och sedan är de med om en utlottning av en weekend eller liknande. Vi har haft samma upplägg under tidigare år. I år tänkte jag vara lite mer konstruktiv och jag gjorde en enkel tävling där besökarna istället skulle gå in på vår hemsida och svara på två enkla frågor och sedan maila mig svaret. På det sättet lockar man besökarna till sin egen hemsida och allt skulle bli succé. Mitt enda orosmoln var att servern kanske skulle braka ihop av alla nya besökare.

Vanligtvis brukar jag sitta dagen efter mässan och lägga in ett antal hundra namn och adresser i vårt register och sedan dra en vinnare. Idag sitter jag här med fyra svar. Varav ett är fel.

Ni ser, det blev ju succé! De tre som tävlar har ju MYCKET större chans att vinna. Jag slipper ägna hela dagen åt att lägga in adresser. Två av de tävlande har dessutom skrivit lite fjäsk i sina svar. I like!

Tävlingen fortsätter i några dagar till men jag TROR att en av de två fjäskande vinner. Eftersom det är en oberoende lottning av vinnaren vet jag ju inte, men jag TROR.

//Micke

Efter två lyckade mässdagar mötte jag upp Lena och Rickard, som jobbar i restaurangen på Bokenäs, hemma hos mig för några timmar sen. De hade varit på Lisebergshallen under dagen och besökt Årets kock. Inte som tävlande denna gång men i publiken.

Lena var stormförtjust över att hon träffat så många tv-kändisar under dagen. Ev. blir de själva tv-kändisar idag då de är helt säkra på att kameran svepte över dem FLERA gånger under dagen. Efter en fördrink här gick de för en stund sen till prisutdelningen och middagen. Jag sitter klistrad vid tv:n och väntar på att deras tv-karriär ska börja.

Efter så mycket filmning med Körslaget hos oss under några veckor är vi ju så vana vid tv att det börjar kännas som vardag för oss. Det blir ju så. Jag blir inte förvånad om det blir Lena och Rickard som blir kvällens stjärnor i TV4 istället för de tävlande kockarna. Alla vi på Bokenäs är ju så vana vid TV nu att det vore konstigt om de helt har missat att vi är så tv-vana. De borde känna igen stjärnor när de ser någon. Vi blir inte nervösa av kameran. Det blir ju annars lätt så när man inte är van vid TV. Som vi är. Så jag tror att Lena och Rickard vinner ikväll.

//Micke

En bild säger mer än tusen ord. Ja, jag vet. Montern är en dröm. Vi ser inte heller några direkta hot i fråga om monterdesign hos våra grannar. Vi är lugna nu.

//Micke

Imorgon bygger vi monter till Konfexmässan. Och ja, den blir sex meter bred. Vill inte på något sätt förhärliga mig själv och min personlighet, men ok då, jag ordnade det galant. Vi slipper såga i skyltarna.

Bengt, vaktmästaren som hjälper oss att bygga montern, har två grejer att ansvara för. Parkettgolv och två fåtöljer. Detta packade han in i bilen i morse för att vara redo inför morgondagen. Det är ordning på honom.

Övrig rekvisita är mitt och Lars Erics ansvarsområde. Utav detta är..... öööh... inget klart.

10 meter långa skyltar. (förhoppningsvis färdiga imorgon em.)
Ett ståbord med ascoola pallar. (finns ännu hos leverantören i Småland)
En stor båt. (levereras ev. på eftermiddagen tror vi)
10.000 ex. av vår nyhetstidning. (finns ännu på tryckeriet)
Broschyrställ (förhoppningsvis klara att hämtas imorgon fm. )

Jag kanske inte hade behövt ordna extra stor monter ändå?

//Micke

Jag vet att man inte ska svära. Jag vet att vissa säger att det tyder på dåligt ordförråd. Och det kan hända. Men just nu är det för att förstärka min frustration.

Bokenäs ställer ut på en (1) större mässa, en gång om året. Konfexmässan i Eriksbergshallen. Det har vi gjort de senaste åtta-nio åren. De senaste fem åren har vi haft samma monterplats och kvm yta. Så även i år. Trodde jag tills för några minuter sen.

Jag gick in på nätet för att kolla hallplanen för att se vilka mer som ställer ut. Jag har kollat på denna karta flera gånger förut. Men först NU fick jag se att vår monter är kapad med en meter! Vi har alltid haft sex meter bred monter. I år är den bara fem.

Det hade inte gjort så mycket om det inte varit för att jag har måttbeställt skyltar som exakt passade in i montern. Nu är skyltarna alltså en meter för långa!

Jag ska först se om en charmoffensiv imorgon bitti, i form av ett telefonsamtal, kan förlänga vår monter med en meter. Med mitt strålande morgonhumör ska det nog inte vara några problem.

Jag ska nog även inhandla en såg.

//Micke