Bang & Olufsen vs. Kryddburkar.

Jag håller på och packar inför min flytt till mitt nya hus. Vanligtvis om man ska flytta, har man kanske problem med hur man ska inreda huset och hur mycket möbler man måste köpa för att fylla det. Eftersom jag har köpt ett hus modell mindre (mindre än min etta i stan) så har jag andra problem.

Jag måste välja vad jag ska ta med mig i flytten för att få plats i det nya hemmet. Det är ett dilemma.

Det är när man ska flytta som man hittar alla gamla foton som man packat ner och glömt bort. Och man kollar på dem och minns hur det var förr. Fotona måste man ju spara.

Jag hittar alla gamla VHS-band och börjar packa ner dem. Varför? Jag kommer aldrig att kolla på dem igen. Har jag ens en fungerande videospelare? Men det är minnen från gamla videokvällar och dessa måste man ju bevara.

Jag börjar diska rent de fula kryddbehållarna jag fick för 20 år sen av någon död avlägsen släkting och packar ner dem. Måste man ju spara.

Packar försiktigt ner obegripliga teckningar jag fått av syskonbarn och svägerskors barnbarn. De måste man ju spara. Och rama in.

En ful vas från Rusta eller Netto som jag fått av någon bortglömd kompis som tyckte den skulle passa mig, den åker också in i flyttlådan.

Det är så mycket man "måste" spara.

Det enda viktiga jag vill ha med mig i flytten är mina tekniska prylar. Är jag en hemsk människa om jag bränner allt annat och flyttar ensam med B&O?

//Micke