Ni vet. Ibland klickar det.

Ibland träffar man människor som man bara klickar med. Man behöver inte säga så mycket, man bara förstår varandra. När det händer blir man glad och upprymd. För mig t.ex. blir jag skitglad om jag möter någon med samma humor. Då slipper jag bortförklara en massa saker jag säger och kan bara vara mig själv. Ibland går jag nämligen över gränsen när jag skämtar och då kan det bli jobbigt. Men de som verkligen förstår hur rolig jag är, de är bra människor.

Men man kan inte klicka med alla. Idag träffade jag på min granne. Vi klickade inte jättebra tror jag. Hon undrade om jag inte skulle ta och slänga den vissna blomman som står utanför min dörr. Blomman som jag fick av Lena på Bokenäs när hon kom på besök... för fyra år sen. Grannen såg inte skönheten i den.

?

Jag kan inte med att slänga den. Jag blev så glad när jag fick den och jag tänker på Lena när jag ser den. Grannen erbjöd sig att göra det själv efter att jag förklarat hur jag kände. Men jag kände att jag inte var redo för det ännu.

Vi ska mötas imorgon igen i trappuppgången och se om vi kan komma till ett beslut. Men jag tvivlar. Vi klickade ju inte direkt.

Eller jo, det gjorde vi nog ändå. Hon bjuder på kaffe imorgon om jag slänger blomman. Människor som bjuder på kaffe är också bra människor. Jag har natten på mig att fundera ut om en kopp kaffe är värt den vissna blomman.

//Micke