Jag har ingen simultankapacitet.

Jag har fruktansvärt dåligt minne. Och en släng av Tourettes. Har jag märkt...

Det är rätt jobbigt när man jobbar med det jag gör. Om jag t.ex. sitter och arbetar med något viktigt (som jag självklart oftast gör) och telefonen ringer, då svarar jag och ger all min kraft till människan i andra luren. Den hade ju självklart också något väldigt viktigt att berätta som jag ska arbeta vidare på. Så har jag glömt bort det väldigt viktiga jag gjorde innan.

Då kollar jag i min kalender vad jag egentligen skulle göra under dagen. Säkert står det något skitviktigt där med och jag börjar med det. Alltså har jag tre superduperviktiga saker som jag måste göra med en gång. Då gör jag det. Vid lunch är det fullknökat i hjärnan.

När jag har mycket i mitt huvud hittar jag även på ord och blandar ihop betydelser av orden när jag skriver och pratar. Jag lever ett farligt liv eftersom jag tror att det ingår i mina arbetsuppgifter att jag ska kunna kommunicera med andra människor på ett normalt sätt.

En gång fick jag och några kompisar punktering på vår bil sent på kvällen. Vi var säkert på väg till något väldigt viktigt då också och jag var nog stressad. Jag letade upp ett hus där det var tänt inne och knackade på dörren. Jag bad den färgade mannen som öppnade dörren om ett hakkors. Inte ett fälgkors som man kanske kan tycka hade varit mer naturligt.

Nu när jag tänker efter borde jag nog inte överhuvudtaget arbeta med människor. Eller ens träffa dem. 

//Micke