Känner hat.

Tidigare har de mördarsniglar jag haft i trädgården kommit en och en. Små och beskedliga.

Jag har fått ett supereffektivt gift och detta lägger jag precis framför snigeln. Ett endaste blått korn. Ibland två. Jag tittar på hur den närmar sig, hur den väljer vilket den vill ha och mumsar i sig giftet. Två minuter senare vrider sig snigeln i dödsplågor och dör strax efter. Jag står och tittar på detta och äcklas. Men är samtidigt fascinerad. Typ "titta på någon som dör och känner sorg men ändå nöjd-känsla".

Och jag har i den känslan också undrat varför det skapats sån uppståndelse kring dessa lättdödade varelser. Man lägger en blå kula gift framför och så dör dem. Vad är problemet?

Men idag förstod jag. Över tio sniglar satt på en nyplanterad dyr(!) blomma och hade helt massakrerat den. Och jag blev så arg. Ledsen. Äcklad. Ja alla negativa känslor kom över mig och hatet började växa. Och det är då man bara ursinnigt vill döda dem. Med händerna! Typ slåss och visa hur arg man är att de äter upp den nya blomman. Förklara för dem att man blir besviken. Man vill egentligen bara vara i handgemäng (för det är så man löser alla problem) när man blir så arg. Och då känns det så töntigt att i ilskan lägga ut några blå korn med gift.

Därför kastar jag giftet hårt på dem. Och hoppas att nån i alla fall fick ett blått korn i ögat. Och att det svider skitmycket. Lika mycket som mitt hjärta över den döda blomman. Som var dyr.

//Micke