Jag har tre alternativ.

Antingen är det ett rådjur som mumsat i sig mina ena pensé. (Varför han inte tog det saftiga fruktträdet med knoppar som stod precis bredvid den lilla blomman, i mer mumsvänlig höjd , kan man ju lägga åtskilliga timmar åt att klura ut...)

Eller så är det min granne, som ÄNTLIGEN vågat visa sig utanför huset, nu när snön är borta. Jag mötte honom häromdagen vilket var första gången sen jag flyttade in här för två månader sen. Han blev väl sur över att jag hade snygga blommor i min trädgård och klippte när dem när jag åkte till jobbet i morse. (Ja, jag vet inte hur villaidyllsboendeformen fungerar.)

Det tredje alternativet är Gud. Han ville kanske visa att det inte ÄR ok att ha penséer om man är under 70 år. Och klippte av dem med sin otroliga tankekraft.

Jag är rådvill. Och lite ledsen. Det första jag planterat typ någonsin, har någon dödat. Why God! Why! 6.90 åt skogen.

//Micke