En gång för säkert 25 år sen, när jag var en liten tuff kille, bad min mamma mig att gå till min granne med en dockvagn som granntjejen hade glömt dagen innan då de vart på besök.

Jag tyckte det var lite pinsamt att behöva gå med en dockvagn men eftersom vi bodde på landet med inte allt för många grannar som kunde se mig gjorde jag som hon sa. Mellan oss och grannen fanns det en skog som jag skulle gå igenom, på en bilväg alltså. När jag är typ halvvägs får jag se att det står en lastbil som kört i diket på vägen! Värsta grejen på landet!

Eftersom jag trodde att chauffören kanske redan hade sett mig kunde jag inte vända om, men jag chansade på att han inte sett mig körandes på en dockvagn.

Så jag puttade ut den i skogen innan jag gick förbi honom helt nonchalant, som en tuff kille utan barnvagn.

Jag gick hem till grannen och berättade om lastbilen. (Och senare berättade jag även om den trasiga barnvagnen som tyvärr inte hade klarat turen ut i skogen...)

Idag, 25 år senare, skulle jag hämta posten i brevlådan och jag uppför mig på exakt samma sätt.

Jag hade kommit hem från jobbet och bytt om till de fulaste kläderna jag hade i garderoben. Ni vet, såna man har som man aldrig skulle visa sig i för någon. Sen klippte jag gräset, grejade i trädgården och tvättade bilen riktigt ordentligt och blev genomblöt. Såg verkligen inte klok ut. Men tänkte att om jag skyndar mig, kan jag gå 50 meter och hämta posten utan att någon ser mig.

Men igen händer det.

 
När jag e halvvägs ser jag att en bil kommer på vägen. Troligtvis en granne som jag absolut inte vill visa mig för när jag ser ut som Hin Håle själv. Så jag gör det naturliga. Springer snabbt ut i skogen och gömmer mig tills bilen åkt förbi. Sen hämtar jag posten och går hem. Och börjar fundera på hur jag e skapt egentligen. Hur länge sitter åkomman fåfänga i?

25 år kanske och sen går det över?

//Micke

Eller?

Nä kanske inte än. Men du kommer säkert att bli. För att vara säker på att få plats på ett av Bohusläns absolut bästa och mest efterfrågade julbord, boka redan nu. Några platser är redan bokade. Och det kommer att bli fullbokat.

 
Var? På Bokenäs förstås. Läs mer och boka här

//Micke

Jag är sjuk. Det händer ytterst sällan, men när sjukdomen slår till mot mig, så gör den det med besked.

Jag är svettig och snorig, hostar hårt så jag inte får luft. Jag är ful och blek. Ligger i soffan, yrar. Vaknar till, somnar. Dricker ömkligt lite vatten för att sedan försöka somna om igen mellan hostattackerna. Igår låg jag utslagen hela dagen och hela natten.

Vaknade imorse och kände mig lite piggare, fast fortfarande lite dödssjuk.
Trots mitt tillstånd kravlade jag mig upp och satte på kaffe och läste mail.
Nyss nös jag så snabbt och okontrollerat så jag själv blev alldeles förvånad. I nysningen råkade jag hälla ut kaffet på tangentbordet och snora ner hela skärmen. Jätteäckligt.

Började googla på mina hemska sjukdomssymptom för att se om mitt liv går att rädda. Enligt FASS är det inte säkert att jag överlever, men om jag gör det, har jag haft en väldig tur. En två-dagarsförkylning som denna är nämligen inte att leka med. Inte om man är kille.

//Micke

Har vart på bröllop i helgen!

En av mina allra bästa vänner, Karolin, gifte sig i helgen med sin italienare, Alessandro. På bröllopsfesten som var i närheten av Bokenäs Resort & Conference festade vi nästan 100 personer, hälften italienare och hälften svennar. Och vi hade så roligt!

 
De flesta bröllopsgästerna bodde på hotellet och en ordentlig efterfest avslutade en fantastisk bröllopsdag. Stort grattis och tack Karolin och Ale för att vi fick vara med på er dag!

(Och tack för att vi fick se den nya Saaben live! Snygg! )

//Micke

Ni fattar att detta är stort va?! Casper från Arvingarna kramar vår Annika i Bertil Bar på Bokenäs!

//Micke

Ibland får man sig ett ryck och har en massa överenergi en dag när man vaknar. Idag var en sån dag. På morgonen var jag först på ett frukostmöte.

Sen satt jag i telefon några timmar och fick bort en massa jobb som legat. Efter det storstädade jag huset inkl. fönstertvätt(!) och mattskakning.

Sen målade jag fönsterfodren på huset.

Körde hela trädgården med trimmer och gräsklippare. Plus vägen utanför. För då blir grannarna glada.

Rensade i rabatterna. Matade sniglar med gift. Klippte sniglar. Dränkte sniglar. Tände ljus i trädgården.

Fick ett sms från jobbet där veckans fest (räkfrossan) är i full gång, och att vi hade en riktig(!) kändis som gäst ikväll!

 
Då ställde jag mig två sekunder i trädgården och njöt.

Precis i det ögonblicket kommer mamma och pappa på ett oannonserat kvällsbesök! Och det är i det ögonblicket man kan känna sig som den perfekta sonen. Som har det så i ordning, både på jobbet, i trädgården och inomhus. Som alltid. Eftersom det är så här jag är. Perfekt och supereffektiv.

 
En gång om året.

Bild på mig eller kändisen?

//Micke

Jag skulle ju skrivit att jag tar en liten bloggpaus på några veckor under sommaren.

Jag skulle ju blivit färdig med staketbygget på altanen.

Jag skulle ju ha den snyggaste trädgården i området innan sommaren var slut.

Jag skulle ju berättat här om allt roligt som händer på Bokenäs under sommaren.

Ja, det är många saker jag skulle gjort. Som jag inte gjort.

Men jag har jobbat och njutit. Jobbat i restaurangen och Bertil Bar med fantastisk underbar sommarpersonal och goa gäster. Och jag har kopplat av i min trädgård. Helt enkelt haft några underbara sommarveckor.

Och i helgen kom peaken!

Axia Hotel Management AB som driver Bokenäs, driver även Pininfarinas restaurang i Uddevalla. Och på Pininfarinas område i Uddevalla har det i helgen vart ett stort evenemang! VM Off Shore Race, Swedish Grand Prix.

Vi har servat mat i dagarna tre till VIP-gäster, tävlingsteamen och besökare, arrangerat en galamiddag, serverat Champagne så det sprutade ur öronen på oss och hunnit med att flukta över läckra båtar och snabba båtrace. Ja, vi har haft en superrolig helg! Första gången racet arrangeras i Sverige och det lär återkomma. En succé! Kolla här.

//Micke

En varm eftermiddag i villaidyllen.

Jag blev inbjuden till grannen på ett glas rosévin. Ett glas blev lite mer. Vi delade en och en halv flaska. Jag var trevlig och rolig. Jätterolig faktiskt. Jag blev grövre och grövre i min humor, ju mer rosévin som hälldes upp. Svordomar och låg nivå på skämten som vanligt.

Jag kände att jag var lite lite roligare än grannen och hade lite lite mer humor.

Efter två timmar kläcker han att han är präst.

Men säg det med en gång så jag kan behärska mig!

//Micke

Igår gick jag med grästrimmern och rensade i trädgården. Så fort jag slog av den kom grannen och ville låna den. Vi stod en stund och snackade om trädgårdar och hittade gemensamma samtalsämnen. Vad vi ville göra om i trädgården bl.a.
Grannen behövde ett spett då han skulle bända upp lite stenar ur gräsmattan. Jag sa att jag skulle få låna ett spett snart eftersom jag också behövde ett, och han kunde få låna det av mig när jag fick det.

Idag när jag kom hem på eftermiddagen ropade grannen glatt:

-Jag har ett spett nu! Du kan få låna mitt!

Nu står jag här med ett spett och slår lite i marken och vet inte vad jag ska göra med det.
För jag behöver inget spett.

Jag sa det bara för att skapa ett samtalsämne med okänd granne. Jag bankar i en sten så det ska låta lite så att grannen hör.

Vad ska jag göra med spettet så jag kan säga att jag gjorde det och det när jag lämnar tillbaka det?

//Micke

Bara för att man flyttat till en mindre stad och alla här tycker att det är ok, så är det inte det.

Bara för att det är sommar är det inte ok att klä sig hur som helst.

Uppkavlade byxor, bleka ben, svarta sockar och slip in skor. Jag vet. 

Jag ber om ursäkt. Det blev en modemiss efter arbetsdagen. 

//Micke